Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 52. 31 dec. 1938 - Synpunkter på företagsamhetens fortsatta utveckling i vårt land, av H. Nordenson - Facit - Svensk arkitekt prisdomare i Lituaen - Två nya fabriker - Passagerareflygplan av ny typ - En verktygsmaskin om 300 ton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
På vissa områden av näringslivet har ett dylikt
branschsamarbete ägt rum i ganska stor utsträckning
och som jag vågar säga, med en klar social
ansvarskänsla, exempelvis livförsäkringsverksamheten. Även
på andra områden kunna exempel ges på samåtgärder
från näringslivets sida såväl till undvikande av
statsingripande som för näringslivets sanering. Jag vill
här nämna några exempel.
När för ett par år sedan Sverige underhandlade
med England om ett handelsavtal, restes som bekant
från engelsk sida kravet, att vårt land skulle åtaga
sig att fylla en mycket stor procent eller nära hälften
av sitt kolbehov med engelska kol. I gengäld bjöds
vårt eget näringsliv avsättningsförmåner, som
fram-stodo som synnerligen viktiga att uppnå. Skulle
statsmakterna ha varit hänvisade att på egen hand
fullfölja saken och garantera det engelska kravets
förverkligande, hade det inneburit ett system av
importförbud och licensiering. I denna situation tog
Sveriges Industriförbund ett initiativ. Förbundet åtog
sig att för industriens del svara för saken och
förmådde industriens män att godvilligt gå med på att
köpa en viss procent av sitt kolbehov från England,
ehuru prisen på engelska kol voro högre än på polska.
För att vinna vissa fördelar uppgav man med andra
ord den gamla heliga rätten att köpa var man ville,
men man avvärjde samtidigt ett statligt
förmynderskap genom att åtaga sig överenskommelsens
fullföljande i egen regi.
Frågan om den illojala konkurrensens bekämpande
har länge varit aktuell och starka krav ha rests på
utvidgad lagstiftning under framhållande att Sverige
nästan är det enda land, som ej har genomförd
lagstiftning på detta område, dock utan resultat. I brist
på stöd har näringslivet genom sina handelskamrar
tagit frågan i egen hand genom bildandet av s. k.
opinionsnämnder med såväl juridisk som merkantil
sakkunskap. Fall av olämplig konkurrens kunna
anmälas och nämnden avger efter prövning och parternas
hörande utlåtande, huruvida påtalade åtgärder kunna
anses stå i överensstämmelse med god affärssed. Utan
att ha några maktmedel till sitt förfogande ha dessa
opinionsnämnder visat sig ha en mycket stor
betydelse. Flertalet påtalade fall biläggas i godo och
näringslivets män visa sig ha en utomordentlig respekt
för nämndens auktoritet. Man strävar nu att utbygga
dessa institutioner i tanke att möjligen göra
lagstiftning överflödig. Jag erinrar om att vid dagens
han-delskammarmöte föreligger förslag om en
centralkommitté för opinionsnämndernas verksamhet.
Slutligen ett exempel från handelns område:
Detaljhandeln, särskilt inom livsmedelsbranschen, har
länge lidit av överdriven och osund konkurrens och
krav ha därför allt starkare höjts att begränsa
nyetableringen för att sanera förhållandena. För att
åstadkomma bättre förhållanden ha detaljister,
grossister och fabrikanter genom sina sammanslutningar
träffat överenskommelse om prövning av nya fall av
etablering. Därvid ha starkt delade meningar gjort
sig gällande angående grunderna för bedömandet av
en ny affär. Från vis-st håll har man hävdat, att man
i främsta rummet borde fästa sig vid behovet av
affären ifråga. Från annat håll har bestämt hävdats, att
detta ej läte sig göra. Bedömandet av behovet vore
ogenomförbart på grund av svårigheten att finna
objektiva grunder. Bedömningen borde endast ske på
grund av den nyetablerades kompetens och
ekonomiska förutsättningar. Behovssynpunkten skulle kunna
leda till ett oskäligt skyddande av förhandenvarande
affärer och därmed en stagnation av handeln. Frågan
har vållat mycken strid, men den senare
ståndpunkten har småningom slagit igenom. Denna försiktighet
har ock dikterats av önskan att kunna avvisa
anklagelsen för att vilja monopolisera handeln åt de
förutvarande affärerna. Allmänna opinionen och
myndigheterna ha visat sig ytterst känsliga för vad de
misstänkt vara en begränsning av handelns frihet. Detta
har ock kommit till uttryck i att år 1936 en kungl,
kommitté tillsattes för undersökning av dessa
förhållanden, de s. k. näringsorganisationssakkunniga, som
har till uppgift att undersöka sammanslutningar
inom näringslivet och deras åtgärder för handelns
reglering och som även upptagit nyetableringen till
granskning. Jag tror därför att endast ett försiktigt
handhavande av nyetableringsproblemet från
näringslivets sida kan göra det möjligt att undvika ett
statligt ingripande, vilket säkerligen bleve till skada för
handeln.
Men allt detta kräver, som jag framhållit, en i viss
mån ny mentalitet. Det fordrar från näringslivets
män en utomordentlig självdisciplin, förmåga att
underordna sina intressen under en större enhet, och
underordna gruppens intressen, branschintressena,
under det allmännas intressen. Det gäller att
uppoffra den mindre, perifera friheten för att bevara den
större, centrala friheten.
Men jag är förvissad att målet är värt uppoffringen.
Ty bevara vi näringslivets frihet, bevara vi ock en av
de främsta förutsättningarna för företagsamhetens
gynnsamma utveckling och därmed även grunden icke
blott för vårt materiella välstånd utan ytterst även
för hela vår kultur.
rUUI. 21/11—21/12.
Svensk arkitekt prisdomare i Lituaen. Professor
E. G. Asplund har utsetts att fungera som prisdomare
i en arkitekttävlan, som utlysts för byggandet av ett.
palats i Kaunas åt Litauens statspresident.
Två nya fabriker skola uppföras i Västerås. Det är
statens ångkraftverk därstädes, som blir byggherre,
och avsikten är att man skall galvanisera
ledningsstolpar och annan materiel till en 220 000 volts
ledning, som skall dragas fram mellan Horndal och Ånge.
De båda fabrikerna beräknas bli färdiga i februari
och mars nästa år och kostnaderna ha kalkylerats till
70 000 resp. 180 000 kr.
Passagerareflygplan av ny typ, s. k. stratoliners,
ha börjat byggas i Amerika. De äro avsedda att
hålla sig på en höjd av ca 6 000 m, som av
sakkunskapen anses vara den idealiska flyghöjden.
Temperaturen är på denna höjd ca —25°C och lufttrycket
ungefär s/7 av det vid jordytan normala. Stratoliners
göras därför lufttäta med ca Ve atmosfär
övertryck, vilket visat sig tillräckligt för att passagerarna
ej skola känna sig besvärade av höjden. Hastigheten
blir ca 390 km/t. Den första stratolinern har
provflugits med gott resultat.
En verktygsmaskin oin 300 ton har inmonterats i en
tysk fabrik. Det är en 40 ni lång dubbelsvarv, som
614
31 dec. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
