Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknis k Tidskrift
Fig. 1. Ärlig nederbörd 1881—1920.
Om det inte gäller fasta bränslen utan oljor eller
tjäror, som man vill hydrera, så kan man, om dessa
hava relativt låg kokpunkt — under ea 350° —
komma undan med endast det sista hydreringssteget
(hydrering i gasfas). Jag återkommer senare härtill.
Den andra huvudmetoden att hydrera fasta
utgångsmaterial är Fischermetoden. Denna består i att
bränslet förgasas i gasgeneratorer, så att man får
kolmonooxid och vätgas i proportionerna 1 : 2. Denna
gasblandning ledes sedan efter omsorgsfull rening
över en kontaktmassa vid ca 200°C temperatur och
vanligt tryck eller enligt senare modifikation vid
10 à 20 atm tryck.1
i En mera ingående beskrivning av metoden finnes i Tek-
nisk tidskrift 1936, häfte 50 (kemi 12).
Både Bergius—I. G.-metoden och Fischermetoden
äro i praktisk drift på flera håll i mycket stora
fabriksenheter. Bergius—I. G.-metoden leder, och
sammanlagda tillverkningskapaciteten hos dylika
anläggningar torde om ett eller annat år vara uppe i
ca 3 mill. ton bensin pr år.
Enligt Fischermetoden torde nu enbart i Tyskland
finnas anläggningar för sammanlagt åtminstone
400 000 ton/år.
Hos oss kan för hydrering enligt Bergius—I. G.
endast ved eller torv komma ifråga bland fasta
utgångsmaterial, under det att enligt Fischermetoden
även träkol skulle kunna tänkas. Ingendera metoden
är provad i större skala med nyssnämnda bränslen,
men i samarbete med licensgivarna och uppfinnarna
av dessa metoder hava överslagskalkyler gjorts.
Dessa visa för det första, att anläggningskostnaderna
bliva mycket stora. En anläggning för 100 000 ton
bensin pr år, vilket är en väl liten anläggning enligt
Bergius—I. G.-metoden, kostar 125—160 mill. kr.
Framställningskostnaderna inkl. ränta och amortering
bliva likaledes höga, 26—46 öre/1 bensin.
Variationerna i kostnaderna bero främst av råmaterialets
art. Torv synes härvid ställa sig gynnsammast enligt
såväl den ena som den andra metoden.
Det kan tilläggas, att högtryckshydrering av ved
skulle innebära ett årsbehov av ca 3 mill. m3 (löst mått)
ved för en 100 000 tons bensinfabrik, vilket är 3
gånger så mycket som Sveriges och som jag tror även
hela världens största cellulosafabrik förbrukar. Att
basera hydrering enligt nu nämnda metoder på
avfallsved är således i varje fall alldeles orimligt.
Jag övergår nu till möjligheterna att utvinna torv
ur våra mossar och att bearbeta denna till flytande
bränslen, vilket är den fråga, som jämte spritfrågan
sysselsatt kommittén mest hittills.
I den preliminära rapport, som kommittén avgav
i april i år och som refererats i Teknisk tidskrift 1938,
häfte 28, s. 49—53, meddelade kommittén, att
torv-frågan synes hava kommit i ett nytt läge genom
utomlands gjorda uppfinningar på torvutvinningens
område samt genom de egentligen för brunkol
avsedda torrdestillationsmetodernas frammarsch.
Kommittén begärde därför 150 000 kronor för utförande
av ingående försök såväl rörande torvutvinningen
som rörande möjligheterna att genom torrdestillation
av torven vid relativt låg temperatur (på tyska
Schwelung) få fram torvtjära, varur bensin och
flytande bränslen skulle framställas genom
destillation, krackning eller hydrering.
Sedan IVA fått löfte om att få det begärda
anslaget, igångsattes fortast möjligt provupptagning av
torv på 7 olika mossar enligt den s. k. fräsmetoden.
Denna består i att ett mycket tunt ytskikt, 5—20 mm
endast, ruggas upp och finfördelas med en roterande
knivförsedd vals, s. k. fräsmaskin. Det sålunda
finfördelade, luckra ytskiktet torkar i luften på 3—8
timmar vid lämplig väderlek, så att fuktighetshalten,
som i den utdikade mossen är icke mindre än
,90—95 %, nedgår till ca 50 % eller vid nyaste
metoder ända ned till ca 30 %. Faller det regn, så
kan det emellertid dröja flera dagar innan fräsning
åter kan äga rum. Det gällde därför i första hand
att undersöka "skördemöjligheterna" med hänsyn till
väderleken på olika platser i landet, vilket skett i
92
17 sept. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
