Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
BERGSVETENSKAP
Redaktör. ERNST i. A. ROTHELIUS
INNEHALL: Industriella motståndsugnar, av civilingenjör L. Högel. — Föreningsmeddelanden.
Metallnoteringar.
Litteratur.
Industriella motståndsugnar.
Av civilingenjör L. HÖGEL.1
Man skulle kunna tycka, att en elektrisk ugn är
ett relativt enkelt konstruktionsobjekt. En sådan
består ju endast av motståndsmateriel av lämplig
dimension och utformning, tegel, isolationsmaterial och
en yttre plåtstomme. I all synnerhet om man ser
problemet i jämförelse med andra elektriska maskiner,
t. e. elektriska generatorer, transformatorer, likriktare
o. d., har man svårt att föreställa sig, att
konstruktionen av de elektriska ugnarna skulle kunna bereda
några större svårigheter. Skillnaden är den, att
under det man i första fallet har rätt så säkra normer
och beräkningsgrunder för sina kalkyler, så saknas
åtminstone säkerheten i de beräkningsgrunder, som
gälla för elektriska ugnar. Formler fattas ej. Yad
som fattas är tillförlitligheten, vartill kommer
svårigheten att begagna befintliga formler på rätt sätt.
Detta förutsätter nämligen en synnerligen ingående
materialkännedom. Därmed menar jag icke bara, att
man skall hålla reda på hållfasthetsegenskaperna för
materialet ifråga samt gränsvärdet för den
temperatur, vid vilken de få användas, nej, det fordras
kännedom om en mångfald andra faktorer. Man behöver
bara tänka på en sådan sak såsom elementteglen, dvs.
de eldfasta tegel, i vilka elementen på ett eller annat
sätt förläggas, så måste dessa vara, förutom mer eller
mindre okänsliga för snabba temperaturväxlingar,
även mekaniskt starka vid de högsta förekommande
temperaturerna samt uppvisa god elektrisk
isoleringsförmåga vid ifrågavarande temperaturer. För att
uppfylla dessa egenskaper måste teglet till sin
struktur, korngradering och kemiska sammansättning
uppfylla vissa bestämda fordringar. Teglet får sålunda
icke äga kristallinisk struktur. Vidare måste
järnhalten vara så låg som möjligt och
pyritinneslut-ningar få icke förekomma. Brottytan på teglet skall
vara rätt så grovkornig, då härigenom en större
motståndskraft mot snabba temperaturväxlingar vinnes.
Fig. 1 ger en klar bild av den elektriska
ledningsförmågan som funktion av temperaturen. Man ser
här, att det kristalliniska materialet, i detta fall
stea-tit, vid högre temperaturer närmast kan betraktas
som halvledare, under det att chamotten fortfarande
äger ett visst ledningsmotstånd. Förhållandena äro
praktiskt taget analoga för alla kristalliniska mate-
1 Föredrag vid Elektrovärmedagen i Stockholm den 21 okt.
1938.
rial, dock med undantag av kvarts. Kännedomen om
specifika ledningsförmågans variation med
temperaturen är av högsta vikt för konstruktören, enär
denna variation kan medföra, att
temperaturfördelningen inom ett visst ugnsrum blir helt annorlunda
vid t. e. 500° än vid 1 000°. Detta på grund av att
en viss överledning mellan närliggande element sker
vid högre temperatur.
Lika viktigt som det är att känna till de elektriska
ugnarnas eldfasta tegelmaterial är det att känna till
lämpligaste material för ugnarnas värmeisolering.
Det finnes en mångfald olika typer av
värmeisoleringstegel , och en mångfald olika isoleringsmassor.
Det gäller endast att välja det bästa. Det är dock
två synpunkter man först måste beakta. Dels måste
isolationsmaterialet vara fritt från svavel i alla
former. Svavel även i ytterligt ringa kvantitet kan
nämligen på kort tid förstöra elementmaterialet.
Vidare måste man känna till värmeledningsförmågans
variation med temperaturen.
Fig. 2 angiver värmeledningsförmågan som funktion
av temperaturen hos en hel del olika isoleringstegel.
Man önskar givetvis, att kurvan skall stiga så sakta
som möjligt, dvs. förlöpa i möjligaste mån parallellt
med abskissan. Dock se vi, huru vissa material
stiga rätt snabbt uppåt. Vid lägre temperaturer
Fig. 1. Den elektriska ledningsförmågan som
funktion av temperaturen.
1300°C
10 sept. 1938. häfte 9 97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
