Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Allmänt ger satsen i form av en bestämd integral
den tidsfunktion, som erhålles, om p ersattes med
någon funktion av p.
Avslutning.
Det har mest varit ingenjörer, främst
elektrotekniker, som fört operatorkalkylen framåt. De rena
matematikerna ha mestadels ställt sig ganska
avvisande. De anse nämligen, att operatorkalkylen ej
är någon fullt självständig räknemetod, att den
överhuvud taget icke löser problem, som man ej kan
komma åt längs andra vägar, som ligga dem närmare.
Jag kan inte finna annat än att man i huvudsak
måste ge dem rätt. Enligt min uppfattning är
operatorkalkylen framför allt ett stenografiskt skrivsätt.
Varje operatorräkning kan även formuleras på annat
sätt med användande av Laplace-transformation och
komplexa integraler. Operatorkalkylens stora
fördelar kunna sammanfattas i två punkter.
1. Det stenografiska skrivsättet innebär en
tankeekonomi, som ger den icke-professionelle
matematikern bekväm tillgång till ett stort matematiskt mate-
rial, tillåter honom att lösa enkla problem
rutinmässigt och att angripa svåra problem, som han kanske
eljest läte vara.
2. Användandet av motståndsoperatorer ger
elektro-teknikern en oskattbar anknytning till
likströmslagarna och tillåter honom att lösa ett problem utan
att ställa upp differentialekvationerna.
Av denna uppfattning följer emellertid, att
matematikerna i själva verket gjort mycket arbete på
operatorkalkylen — det är bara uttryckt i ett annat
språk. Om vi hålla oss till det rent matematiska
innehållet i operatorkalkylens satser, så återfinner
man dem också litet varstans i den matematiska
litteraturen, delvis i sådan av mycket gammalt
datum.
Jag tror att samarbetet mellan tekniker och
matematiker på detta område och därmed
operatorkalkylens fortsatta utveckling skulle vinna mycket, om den
uppfattningen kunde bli allmänt erkänd, att
operatorkalkylen ej är en självständig räknemetod, utan ett
skrivsätt, men ett genialiskt skrivsätt, som vi
tekniker icke vill undvara.
Kvartsfilter med kontinuerligt reglerbar bandbredd
för radiomottagare.
Av WOLFGANG KAUTTER, Tübingen.i
Antalet radiostationer har tilltagit så oerhört
under det sista årtiondet, att hittillsvarande metoder för
selektion i mottagare ofta icke räcka till. Selektionen
har skett, dels med tillhjälp av svängningskretsar,
vilkas dämpningsmått2 d vid järnpulverkärnor
kunnat sänkas till 0,4 %, dels med dämpningsreduktion
genom återkoppling, varvid dämpningsmåttet kan
sänkas ned till - av värdet utan återkoppling. Vid
telegrafimottagare kunde man emellertid inte
reducera dämpningen så långt på grund av den
nödvändiga överlagringen. Dessutom för återkoppling vid
skarp inställning lätt till självsvängning och är be
roende av batterispänningar, rör m. m.
Kvartsfilter, första gången antagligen använda i
Förenta staterna för mottagare, kommo i denna
situation väl till pass. De skivformiga
kvartskristallernas egendämpning är nämligen så utomordentligt
liten, väl 1 000 gånger mindre än de bästa
svängningskretsars, att man med deras tillhjälp kunde göra
mycket skarpa och efter behag frånslagbara filter.
Senare lärde man t. o. m. känna en amerikansk metod
för filterbygge, vid vilken bandbredden kunde
regleras som 1 till 14. Likväl försköt sig kanalen något
vid regleringen. Dessutom ändrade sig toppen med
kvadratroten ur bandbredden.
1 översatt och överförd till svenska beteckningar av E. T.
Glas.
2 Om logaritmiska dekrementet är §, så gäller att d =
<5 R
= — =- ^F = cot<»3ä eos m. Enligt engelsk och amerikansk
ji co l — *
terminologi är Q —
a
(ö. a.)
I det följande skola kvartsfilter beskrivas, vilkas
bandbredd i praktiken kan ändras på ett godtyckligt
sätt, utan att förstärkningen märkbart ändras. Även
de åtgärder, som kunna vidtagas för att förhindra
kanalens förskjutning, skola behandlas.
En given kvartsskivas resonansfrekvens är nästan
oföränderlig. Därför komma kvartsfilter a priori i
fråga blott för mottagarnas mellanfrekvenskretsar.
De amerikanska konstruktionerna äro genomgående
byggda för mellanfrekvensen 465 kC/S (645 m). De
försök, som ligga till grund för denna framställning
ha däremot utförts vid 1 500 kC/s (200 m). Den
skisserade1 teoriens resultat låta sig dock användas för
godtycklig mellanfrekvens. Fordras en minsta
bandbredd av t. e. 20 p/s, så tilltaga naturligtvis
anspråken på kvartskristallens resonansskärpa med
stigande mellanfrekvens.
Med hänsyn till ljudkvaliteten kan, särskilt i fråga
om rundradio, bandbredden inte minskas
godtyckligt. Däremot kan man, när det gäller telegrafi med
måttlig hastighet, gå ned långt under 100 p/s, utan
att tecknen flyta ihop eller börja bli otydliga. Det
är lämpligt att inkoppla ett kvartsfilter redan i
första mellanfrekvenssteget. Där är ännu styrkan av
de önskade signalerna och av störande signaler
liten, och korsmodulation är här minst att befara.
Som regleringsområde kan exempelvis
rekommenderas 20—5 000 kC/s. Den övriga mellanfrekvens-
1 Av utrymmesskäl kan teorien här ges blott utan bevis
och i avkortad form. För ett mera ingående studium av
teorien för reglerbara kvartsfilter måste hänvisas till
originalarbetet i Telefunkenzeitung, Heft 76, 18 årgången, 1937, sid.
22—41.
26
5 febr. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
