Teknisk Tidskrift / 1938. Elektroteknik / 99 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

växelspänningen varierande ström. Och denna
reläverkan är ej behäftad med någon tröghet, åtminstone
ej för de på den tiden använda frekvenserna.

Tidigare hade man sökt gå fram på den vägen att
utnyttja mikrofonens förstärkningsverkan för att
kunna utsträcka telefoneringsdistansen på en ledning.
Man kombinerade ett överdrag för telefonströmmarna
genom att låta en hörtelefon få inverka på en
mikrofon. Men som de Forest sade i ett föredrag 1920 om
sin uppfinning: "Jämför såpbubblor med en kolhög,
och ni skall få ett visst begrepp om skillnaden mellan
förfiningen och elegansen hos audionen och
motsvarande egenskaper hos det gamla mikrofonreläet".
För att i någon mån illustrera detta sakförhållande
visas här en bild av en på mikrofonprincipen byggd
förstärkare, vilken dock tillkommit några år efter
de Forests uppfinning (se fig 5). Anordningen, som
i höjd mäter ca 90 cm, är av tysk konstruktion och
innehåller 3 mikrofonreläer i serie, givande enligt
uppgift en strömförstärkning av i runt tal 1 000 000!
Den är avsedd för en radiomottagningsanläggning
för odämpade telegrafivågor och finns till beskådande
på telegrafverkets museum.

Fig. 5. Förstärkare enligt mikrofonreläprincipen från tiden omkring 1910.

de Forest kallade sitt rör audion av skäl, som torde
vara uppenbara. Det om något skulle göra de
trådlösa signalerna hörbara över vida avstånd. Redan
några månader efter den första patentansökans
inlämnande var de Forest färdig med den slutliga
utformningen av trioden: den tredje elektrodens
utförande i form av ett galler, insatt mellan anod och
katod, den form, som elektronröret i princip har
ännu i dag. Gallerelektroden mellan anodblecket
och glödtråden hade en väsentligt bättre styrverkan
på anodströmmen än den tidigare metallplattan. I
fig. 6 visas audionen inkopplad som detektor i en
radiomottagare. Bilden är hämtad ur en
patentskrift, inlämnad den 29 jan. 1907. Kopplingen går
vanligen under benämningen de Forests
audionkoppling och är en föregångare till den nu i
radiomottagare allmänt tillämpade gallerlikriktningsmetoden.
Hur de Forests första triod med galler såg ut,
framgår av fig. 7, i vilken audionen synes vid B. A visar
Flemings diod och C och D ett par tidiga engelska
trioder (Marconi-rör). De Forests audion hade som
synes till en början en osymmetrisk anordning av
elektroderna, i det att galler och anod endast voro
insatta på ena sidan av katoden, som var utformad
som en trådslinga i ett plan. Snart nog tillkom
emellertid ett motsvarande elektrodsystem på glödtrådens
andra sida.

Fig. 6. Principschema till de Forests audionkoppling (ur patent från 1907).

Fig. 7. A Flemings diod. B de Forests audion. C och D tidiga engelska dioder.

Triodens vidare utveckling.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>