Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
6. Telegrafverkets föreskrifter om iakttagande av
visst avstånd vid nybyggnad av telefonledningar.
På grundval av resultaten vid såväl dessa
mätningar som vid undersökningar å
blankledningsfo?-bindelserna Skövde—Falköping, varest det
logarit-miska medelavståndet till banan är cirka 200 m och
tågljudstörningarna under normala förhållanden äro
tämligen svaga, ehuru dock väl märkbara, fastställdes
av telegrafverket, att för stolplinjer, som skola
uppbära enbart abonnentledningar, ett minimiavstånd av
100 m från järnvägen bör iakttagas, och att
stolplinjer med riks- och landsledningar ej böra placeras
närmare banan än 200 m. Till dessa föreskrifter fogades,
att fäll givetvis kunde förekomma, då det av
praktiska och ekonomiska skäl icke är möjligt att överallt
hålla dessa minimiavstånd. Undantag kunna
nämligen vara nödvändiga med hänsyn till befintliga vägar
och terrängens natur. Vidare tillades, att de sträckor,
där stolp linjerna eventuellt måste byggas inom den
av minimiavstånden avgränsade zonen, böra omfatta
endast ett fåtal stolpavstånd, och att i intet fall
stolplinjerna på någon punkt böra komma närmare
järnvägen än 50 m. Olikheten i minimiavstånd för
abonnentledningar och riks- och landsledningar har
sin grund bland annat däri, att störningsverkan ökar
med stigande längd hos parallellismen.
7. Praktiska erfarenheter om tillräckligheten av de
sålunda fixerade ledningsavstånden.
Det har verifierats i praktiken, att, om
parallellismernas längd uppgår till endast några få
stolpavstånd, blankledningar kunna läggas på något mindre
avstånd från banan än 100 m, t. e. 50 m, utan att
besvärande störningsljud alstras under normala
förhållanden. Å andra sidan har erfarenheten givit vid
handen, att vid långa parallellismer, t. e. flera tiotal
kilometer, fullt tillfredsställande störningsfrihet ej
kan påräknas, då medelavståndet mellan telefonled-
ße/otiv tefefonotrirningsi^rkan
RetoHv ttlefonafärninqaverkon
0.10
Om
Om
0.04
O.oz
ningarna och järnvägen uppgår till 200’ m. Ett
exempel härpå är, att ehuru vid utflyttningen av
telefonblankledningarna utmed järnvägen Hässleholm
Markaryd medelavståndet blivit så pass stort som
ca 400 m (hela sträckan utgör en enda lång
parallellism), störningsljudet understundom visat sig vara
så pass starkt, att irritation uppkommit och
anmärkningar framställts. Störningarna, som i regel
uppträda under upprepade flerminutersintervall, äro i
hög grad beroende av den varierande tågbelastningen.
Detta störningsfall är av särskilt intresse, enär man
/mpcdansnät Förstärkare Likriktare- Likströms-
■ anordning instrument
Fig. 7 a och b. Olika periodtals specifika
tele-fonstörnlngsverkan enligt C. C. i. F.
Frek \/ens vägningsfyrp ot
Fig. 8. Principschema för psophometern.
väntat sig tillräcklig störningsreduktion genom
utflyttningen tack vare det ganska betydande
medelavståndet. För den skull igångsattes närmare
undersökningar för utredning av möjligheterna för
störningsreduktion. Härvid uppmärksammades särskilt
betydelsen i ljudstörningshänseende av olika
avstånd mellan sugtransformatorerna.
Innan resultaten av dessa undersökningar nämnas,
torde det vara nödvändigt att ge en kort
beskrivning av den numera vid ljudstörningsmätningar
allmänt använda psophometriska mätmetoden.
8. Bestämning av ljudstörningsintensiteten medelst
psophometer.
Psophometern ("psopho" är ett grekiskt ord, som
betyder buller) är en apparat, medelst vilken
ljud-störningsverkan avläses på visarinstrument. Den
internationella rådgivande telefonkommittén (C. C.
I. F.) har vid plenarmöte i Budapest 1934 fastställt en
specifikation för psophometern. Ehuru apparaten
numera torde vara väl känd för de flesta
störnings-intresserade, torde för fullständighetens skull några
ord böra nämnas om dess konstruktion.
Apparatens huvuddelar utgöras vid de flesta
psophometerkonstruktioner av
1) en fyrpol, innehållande impedansnät och
förstärkare, med de olika delarna så avpassade, att
fyrpolen till sin avslutningsimpedans genomsläpper
spänningar av olika frekvenser i proportion mot
periodtalens specifika telefonstörningsverkan (tabell
1, fig. 7);
2) en likrik taranordning;
3) ett likströmsavläsningsinstrument.
Principschemat för en på så sätt utförd
psophometer visas å fig. 8.
Enligt C. C. I. F:s psophometerspecifikation skola
övertonsströmmarna, sedan impedansnätet passerats,
adderas enligt effektivvärdeslagen. Instrumentet
skall vara graderat så, att man avläser den
800-periodiga spänning, som ur störningssynpunkt är
likvärdig med den sammansatta spänning, vilken
appliceras på psophometern. Adderingen enligt
effektivvärdeslagen anses något så när motsvara den
resulterande sinnesförnimmelsen vid sammansättning av ett
antal toner till ett hörselintryck.
1 okt. 1938
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
