Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 21 jan. 1939 - Stil och form hos industrialster, av Alvar Lenning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
mera, vilket också är en funktion, en psykologisk
funktion, hos de föremål vi ha omkring oss.
Betraktandet av en vacker form, känslan av hur smidigt
formen ifråga anpassats efter funktion,
materialegenskaper och tillverkningsekonomi är ett estetiskt
värde, för vilket ingen kan vara helt okänslig.
Reaktionen mot den strama och fantasilösa
funkisen har tagit sig uttryck på mångahanda sätt.
På heminredningens område finner man, att en möbel
i gammal stil, renässans, barock, rokoko eller empire,
"gör sig bra" mot de släta, enfärgade väggarna av
idag. Och att omvänt en gammal funkismöbel kan
få ett nytt behag, om den placeras in i ett rum med
gammaldags tapeter. Förgyllda väggpendyler säljas
i en utsträckning som aldrig förr, samtidigt med att
de s. k. tidlösa möblerna börja bli omoderna. Ändock
har funkisen sin givna plats, nämligen i
köksregionerna, badrummen, på kontor, laboratorier,
verkstäder och i butiker. Radioapparater få inte vara funkis
längre, eftersom de ha sin plats bland möbler, lika
litet som de få karakteriseras av gamla former.
Vilka fordringar ställer man nu på den yttre
gestaltningen av ett industriproducerat nyttoföremål,
exempelvis ett elektriskt strykjärn, en tvättmaskin
eller en butiks våg? Först och främst önskar man en
ändamålsenlig form och en varaktig finish. Formen
bör kännetecknas av raffinemang och enkelhet på
samma gång, varmed inte alls är sagt att den skall
vara fri från dekorationer. Men dekorationerna skola
åtminstone ha ett sken av tekniskt berättigande och
få sålunda i regel icke vara påmålade eller alltför
ytligt beskaffade. Framför allt få varken form eller
dekoration bortskyla föremålets särart. En
butiksvåg bör alltså se ut någorlunda som en våg och inte
som en huvudbonad. Fabriksmärket får gärna
intaga en dominerande plats, men måste utföras med
yttersta diskretion, eftersom det sällan kan bli någon
prydnad. Synliga skruvar och materialskarvar, som
brukaren inte har någon glädje av, måste undvikas.
Yttre form och inre mekanik måste anpassas efter
varandra, sålunda inte endast formen efter det
mekaniska innehållet. Vid detta kompromissande kan det
ibland bli nödvändigt att pruta av något på
funktionen om formen på så sätt kan vinna något väsentligt.
All mekanik, som förbrukaren icke har något intresse
av att kunna övervaka, måste vara innesluten.
Det är en falsk föreställning, att en följdriktig
mekanisk konstruktion automatiskt blir skön. Den
tekniskt riktiga konstruktionen är härvidlag endast
en ledtråd men icke ett rättesnöre. Likaledes är det
en missuppfattning av innebörden i ordet funkis, att
utseendet hos en mekanisk inrättning vinner något
på att dennas mekanik exponeras. Köparen vet att
den finnes där ändå och betalar gärna något för att
slippa se den. Bilar kunna härvidlag tjäna såsom
efterföljansvärda exempel.
Vi kunna vänta oss en kommersialisering av nya
stiluppslag på alldeles samma sätt som skett med
författarverksamhet och schlagerkomposition för
filmens vidkommande. Att denna utveckling i så fall
kommer att sätta spår i modellskydds- och
patent-lagstiftning även här i Sverige är tämligen säkert.
Vilka stiluppslag kan man då vänta säg härnäst,
frågar man sig då. Visserligen ha vi lärt oss att man
icke nödvändigtvis behöver blicka tillbaka för att
finna nya stilar och former. En ny uppfinning på
metall-legeringarnas eller de plastiska massornas
område är kanske allt som behövs för att grundlägga
en ny stil. För genier lär det inte finnas någon
begränsning. Men det är ont om genier och i väntan
på dem är det mycket sannolikt, att gamla former
få leva upp i ny gestalt. Jag har redan antytt, att
vi just nu ha känning av en viss romantisk tendens,
influerad både från film och musik. Filmen har
under de senaste åren hämtat en hel del från
nittiotalet och barocken i skön blandning, punschen har
upplevt en renässans och i underhållningsmusiken
har man utbytt Gershwin mot Waldteufel. För att
nu inte tala om tendensen i dam-moderna. Ur allt
detta synes vilja framgå ett stildrag, som är besläktat
med barocken och som jag velat beteckna med ordet
barockfwnkis, en stil som ännu ledigare än
ström-linjestilen rör sig i tre dimensioner. Barocken med
dess varianter får väl räknas till en av de mest
graciösa stilar, som mänskligheten frambragt och det
vore därför mer än underligt om den inte skulle göra
sig påmint igen — i förenklad upplaga. Vi behöva
därför inte i missmod tro, att utvecklingen går i
cirklar. Den går på sin höjd i spiral, men en spiral
som rullar framåt. Syntesen mellan funkis,
ström-linjestil och barock, man kunde kanske i stället kalla
det hela för funkisplastik, kan innebära ett avgjort
steg framåt, om den handhaves med omdöme och måtta.
Vi ha här för tillskapande av nya former och
till-lämpning av dessa nya former framför allt för
industriens behov en ur ekonomisk och estetisk synpunkt
ny och mycket krävande uppgift,
ingenjörsarkitektens, som jag härmed velat rikta uppmärksamheten
på och om vilken våra mera kapabla arkitekter och
ingenjörer få söka samsas så gott de kunna.
Lincoln-Zephyr synes bli stilledaren.
Märk de vackra sadelytorna mellan
skärmar och motorhuv.
Varnande exempel: bakelitradio
överbelastad med dekorationer.
Modern svensk radioapparat modell
1939 med plastiska linjer.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
