Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
ELEKTROTEKNIK
Redaktör: JULIUS KÖRNER
HÄFTE 4 utgiven av svenska teknologföreningen 1 APRIL 1939
INNEHÅLL: Radiopeilingens prinsipp og dets anvendelse i luftfartstjenesten, av A. Taranger. — Några
reflexioner över Hamiltons quaternioner och andra överkomplexa tal såsom uttrycksmedel inom
elektrotekniken, av Otto F. Fischer. •— Radiotelefon å färjeleden Trelleborg—Sassnitz, av Ivar Billing. •—
Strömriktar-belastning på ett växelströmsnät, av Harry Forssell. •—• Insänt. — Notiser. — Litteratur.
Radiopeilingens prinsipp og dets anvendelse
i luftfartstjenesten.
Av A. TARANGER, B. Sc. M. N. I. F.i
Innledning.
Et hovedspörsmål i luftfarten idag er hvorledes skal
man lede flyet trygt längs sin rute og lande det
under dårlige værforhold. De europeiske og
inter-kontinentale luftfartstjenester har få större
vanske-ligheter å löse.
Om dagen og i klart vasr kan man navigere uten
stor vanskelighet ved hjelp av observasjoner av
kjente land-merker, men om natten og når der er
uklart vær eller storm, må andre midler benyttes,
f. eks. navigering ved bestikkopgjör eller fortrinsvis
ved radiogoniometri vanligtvis kält radiopejling.
Der var en tid, som ikke ligger så svært månge
år tilbake, da flyverne mellem London og Paris fulgte
landeveien og jernbanelinjene for å komme frem og
nödig drog avsted hvis skydekket lå så lavt at denne
form for navigering ikke var brukbar.
Det er ingen tvil om att den hurtige utvikling av
den europeiske og den interkontinentale
luftfarts-tjeneste for en stor del skyldes de muligheter for
kommunikasjon og peiling som er bragt tilveie ved
den radiotekniske videnskap om sending og
mottagning. I det fölgende er det gjort försök på i korthet
å gi en översikt over de metoder og systemer, som
an-vendes for å gi flyveren medelelse om hans posisjon
i Azimut og den kurs som flyet fölger. Kjennskap til
disse metoder er kansje av mere enn tilfeldig interesse
for månge av oss som gjör bruk av flytjenesten til
transport av oss selv, våre varer og vår post.
En reise med fly idag innebærer ingen stor risiko
for passasjerene, da forholdet mellem ulykker med
dödelig utgång og antall passasjerkilometer flöiet er
av en liten störrelseorden. At dette er så er bevist
ved at assuranseselskapene nu assurerer passasjerer
for en premie som ikke ligger meget höiere enn
premien for anden transport.
I löpet av de siste år har man kommet långt på
veien mot en lösning av det mest vanskelige problem
i flyna vigas jon, landing av fly i tåke eller meget
1 Föredrag vid Svenska elektroingenjörsföreningens
sammanträde den 18 nov. 1938.
usiktbart vær, et problem som er separat fra det å
före flyet längs den riktige kurs mellem
flyve-plassene.
Det er ennu for tidlig å si at alle vanskeligheter
for en trygg navigering av flyet er fjernet, men det
kan dog sies at den gjenværende del av problemet
vel kan löses ved en perfeksjon av kjente metoder.
Navigering i klart vær.
For at man lettere kan bli klar over
radiopeilingens mål og funksjon i navigering av fly er det nyttig
å nevne de midler som flyveren bruker når han
navi-gerer i siktbart vær.
Flyets vei over land blir lagt ut på kartet og er
vanligtvis en rett linje mellem de to lufthavner som
danner endepunktene. Hovedpunktene längs denne
vei merkes på kartet forsåvidt de lett kan sees fra
luften og flyveren vet hvor han befinner sig og at
han ligger på rett kurs ved å fölge færden längs
marken med öinene, m. a. o. han gjör en
"kontakt"-flyvning. Yidere kan han få ett godt inntrykk av
flyets hastighet over marken ved å måle den tid
som trenges for å tilbakelegge en bestemt distanse
som han kjenner fra kartet og ved å se mot
horisonten vet han om flyet ligger på rett kjöl eller ikke.
Ved hjelp av synet kan flyveren også bedömme
flyets höide over marken særlig ved lave höider og
höideforandring under landing såvelsom han kan
sörge for at han ikke flyr i fjellet eller marken,
eller stöter på andre fly.
M. a. o. det nödvendige utstyr for en flyver i klart
vær er et par gode öine, en kjent rute og et godt
kart.
Men når skydekket ligger lavt eller der er tåke
mister flyveren sin kontakt med marken og
horisonten og synet må erstattes av en rekke forskjellige
instrumenter av hvilke de viktigste er:
1) Radiopejling og kommunikasjonsapparater, som
gjör det mulig for flyveren å bestemme sin posisjon
og sin kurs i Azimut.
2) En presisjons höidemåler (barometer) og en
höidemåler (radioteknisk), hvis absolutte feilmåling
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
