Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 1 a. Apparat för experimentell defibrering av trä vid temperaturer
över 100°C.
att den till värme förvandlade mekaniska energien
absorberas genom fuktighetens avdunstning.
Då det i allmänhet är lämpligare och billigare att
med ånga uppvärma råmaterialet vid defibreringen än
att helt tillföra värme i form av mekanisk energi är
det tydligt, att, om defibreringen skall utföras vid
temperaturer över 100°C, de mekaniska
bearbetningsanordningarna måste inneslutas i ett ångtätt rum,
som kan motstå det ångtryck, som svarar emot den
vid defibreringen använda temperaturen. Ytterligare
ett skäl varför defibreringen bör utföras i ånga är, att
närvaron av luftens syre skulle ha en menlig inverkan
på vedsubstansen, även vid så låga temperaturer som
strax över 100°C.
100°-strecket utmärker således en definitiv gräns,
över vilken vanlig utrustning för framställning av
mekanisk massa från växtfibermaterial ej kan användas.
När bearbetningsapparaturen skall inkapslas i ett
ångtätt rum, vari ett ångtryck av 8 till 10 atmosfärer
upprätthålles, måste även anordningar finnas för
inmatning av råmaterialet i detta slutna system och för
uttagande av den slutliga produkten därur.
Anledningen till att man tidigare ej studerat den
över 100°C höjda temperaturens inverkan vid
mekanisk defibrering av ved får man väl söka just däri, att
den apparatur, som erfordras, är relativt komplicerad.
Visserligen användes vid kemisk behandling av ved,
t. e. vid framställning av cellulosamassa enligt
sulfat-eller sulfitmetoderna, temperaturer över 100°C, men
defibreringen åstadkommes här genom en kemisk
utlösning av de ligninhaltiga ämnena så att fibrernas
cellulosabeståndsdelar återstå.
Även vid Masons explosionsmetod upphettas vedenl
före defibreringen. En tjockväggig cylinder fylles
med flis och sättes under ångtryck. När ca 80
atmosfärer uppnåtts, öppnas en bottenventil och ångtrycket
blåser ut flisen genom trånga öppningar. En
hastighet, som uppskattas till uppemot 1 000 meter per
sekund uppnås härvid, och veden defibreras dels vid
passagen genom slitsarna, dels vid anslaget emot det
underliggande ventilsätet.
För att uppnå en tillfredsställande defibrering,
måste så höga ångtryck som 80—100 atmosfärer
användas. Det kan därför ej undvikas, att
temperaturer av 290° till 300°C uppnås, vilket medför en rätt
kraftigt nedbrytande inverkan på vedsubstansen.
Denna metod lämpar sig företrädesvis för
framställning av wallboardmassa. På grund av de förändringar,
som uppstå genom den höga temperaturens inverkan
på vedsubstansen och på grund av fibermassans
karaktär, har metoden ej kommit att
spela någon roll inom den övriga
papperstekniken.
De första försöken med
defibrator-metoden gjordes år 1931 med en
anordning, som visas i fig. 1 a och 1 b.
Den bestod av ett 300 mm långt stålrör
med 200 mm invändig diameter, vilket
tillslöts i båda ändarna med lock. I
dessa lagrades en utifrån roterbar
de-fibreringsanordning av slagkvarnstyp.
Den mekaniska verkan hos denna
experimentapparat var sådan, att
materialet skulle defibreras genom en
knådande verkan. Ett av locken var
av-tagbart för apparatens fyllande och för
att den färdiga massan skulle kunna tagas ut.
Senare har denna laboratoriedefibrator modifierats så,
att defibreringsorganet utförts som en rotor med
fasta vingar, såsom visas i fig. 2. Detta
underlättade uttagandet av det färdigdefibrerade materialet,
men försvårade igångsättningen, vilket dock för
laboratorieförsök ej har så stor betydelse, då
kraftåtgången där spelar mindre roll.
Vid de första försöken kunde endast ett ångtryck
av ca 3 kg/cm2 erhållas. Men det blev redan då klart,
att defibreringsarbetet underlättades av
temperaturförhöjningen.
Apparaten flyttades härefter till en fabrik, där
ångtryck upp till 10 atmosfärer kunde erhållas.
Effekten av temperaturförhöjningen visade sig nu vara
överraskande stor. Det var icke bara kraftåtgången
som minskades, utan fibermassans kvalitet blev helt
annorlunda.
Efter det apparaten hade fyllts med ved och locket
påsatts, kunde kopplingen till den roterande
defibre-ringsanordningen icke röras för hand. Sedan ånga
påsläppts, kunde man dock genom att vrida på
kopplingen iakttaga, hur materialet inne i den lilla
defib-ratorn snabbt uppmjukades. Upphettningen kunde
med ånga av ett tryck av 8 à 9 kg per cm2 fullbordas
på 20 till 30 sek., beroende på hur våt veden var.
Sedan sattes motorn, som drev
defibreringsanordning-en, i gång och defibreringen fullbordades på 1 à 2
min., beroende på vilket vedslag, som defibrerades
och den finhet, som önskades på massan. Det
konstaterades, att gran och furu erfordrade ungefär
samma defibreringsarbete. Lövträd, såsom björk eller
Fig. Ib.
Apparat för experimentell defibrering av trä vid
temperaturer över 100°C.
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
