Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 6 april 1940 - Verkningsgraden i samhället, av Sten Westerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
gives av vårt lands invånareantal. Ett användande av
erforderligt antal ingenjörer på effektivare sätt
fordrar en omläggning av deras militära utbildning, varvid
man skulle kunna tänka sig något liknande den
modell, enligt vilken läkarna utbildas, alltså först en
kortare militär utbildning, därefter teknisk utbildning
vid högskolor och andra anstalter, åtminstone för dem
som skola tjänstgöra på trupp även omfattande
krigsteknik. För reservingenjörer torde det vara lämpligt
med ett antal kortare tjänstgöringsperioder,
framförda även till mognare ålder. Det är oss bekant, att
man numera i ansvariga militära kretsar har sin
uppmärksamhet och sitt intresse inriktat på lösande av
dessa problem. Jag rekommenderar till studium det
bärande föredrag, som ingenjör Lennart Hellstedt höll
vid det omtalade mötet för 3 år sedan (se Tekn. tidskr.
1937, h. 15). Det innehåller mycket att begrunda.
Om jag slutligen som ett inlägg i diskussionen nu
vill skissa ett program, sker detta utan alla anspråk
förslagsvis till följande åtgärder:
1) En genomförd teknisk organisation inom varje
vapenslag uppifrån och ned till de mindre förbanden,
utrustad med erforderliga flyttbara verkstäder för
reparation, underhåll och utbyte av ersättningsdelar,
2) en högste befälhavaren direkt underställd
centralorganisation med uppgift att i samråd med befintliga
civila organ framföra nya tekniska uppslag på det
militära området, att i möjligaste mån standardisera
alla tekniska detaljer samt att kontrollera, att den
tekniska effektiviteten blir så hög som möjligt inom
de olika vapenslagen,
3) ett klart organisatoriskt avskiljande av den
militärtekniska detaljen i likhet med vad som är fallet
t. e. för den medicinska,
4) i den tekniska detaljen anställda officerare
erhålla en fullständig teknisk utbildning och alla
detaljens anställda officerare och ingenjörer givas
tillfredsställande avancemang och lönemöjligheter inom sitt
område (ej passagesystem),
5) utbildning i militärteknik för för trupptjänst
avsedda ingenjörer vid våra tekniska läroanstalter eller
vid försvarsverkets högskolor,
6) en genomförd individuell behandling i
rullföring-en av för försvarsväsendet behövliga ingenjörer och
tekniker.
Jag kommer nu in på ett annat område av
integrerande betydelse för vår ekonomiska välfärd, jag
menar det sociala. Utgiften för sociala ändamål har,
som bekant, stigit med lavinartad hastighet. Ett
socialt uppbyggnadsarbete av imponerande mått har
också genomförts i vårt land. De flesta industrimän
av modernare läggning torde väl ärligt och villigt
erkänna, att de ledande politikerna i detta fall
verkligen gjort sig förtjänta av namnet välfärdsregering.
Det är inte frågan om, att icke vad som gjorts i denna
kritiska tid medfört en ökad känsla av gemensamt
ansvar och en ökad kärlek till fosterlandet, som givit
vackra och rörande uttryck. Men hur har
verkningsgraden varit på de millioner, eller rättare sagt
milliarder, som från stat och kommun lagts ned enligt detta
välfärdsprogram. Om jag besöker ett industriellt
företag, som visas för mig, blir jag alltid obehagligt
berörd, om jag ser, att anläggningarna äro utförda med
en pösande vräkighet. Målet för en industriman är
att åstadkomma det rationella, dvs. största möjliga
resultat med minsta möjliga kostnader. Jag får inte
låta mitt företag betala för mitt nöje att gå och skryta
med anläggningar, som, utöver de omkostnader en
rationell drift och social trevnad kräva, från företaget
dragit mycket onödiga penningar. Hur är det i detta
hänseende med våra sociala anläggningar? I ett stort
antal fall äro säkerligen byggnader och dylikt utförda
på ett för magnifikt sätt. Samma goda resultat skulle
kunnat ernås inom en betydligt trängre utgiftsram.
Även vid driften av sociala anläggningar torde ett
liknande "låt-gå" system kunna konstateras. Det ligger
i sakens natur, att en mängd av de människor, som
äro socialt verksamma, äro detta av en ideell grund,
som i och för sig är tilltalande, men samtidigt äro de
ofta föga kunniga och omdömesgilla i ekonomiska ting.
Hela denna tendens hos vårt folk är förklarlig. Det
är ett nöje att få bygga stabilt, gentilt och vackert.
Och de politiska partierna ha snarare startat en
röst-vinnande tävlan i detta hänseende än besinnat sitt
ansvar med allmänna medel. Är det kanske
signifikativt, att det förr fanns åtminstone ett politiskt parti,
som kallade sig "sparsamhetsvännerna". Inträffar nu
tyngre tider för vårt folk, är det av vikt, att
upplysning sprides till de breda lagren om nödvändigheten
av en mera kärv inställning på detta utgiftsområde.
Det är ingen skam att vara tacksam för, att vi ha det
så bra, som vi ha det.
Om man försöker göra en jämförelse mellan
verkningsgraden för statlig och enskild företagsamhet, när
det gäller allmän förvaltning, får man vara försiktig.
Det ligger i sakens natur, att den statliga
administrationen måste bli mycket tyngre och med lägre
verkningsgrad än den enskilda. Men även om man tar
hänsyn därtill, kan man nog inte komma ifrån, att
stora grenar av vår statliga administration arbeta
onödigt tungt och dyrbart. Geddesyxan skulle nog
behöva tagas från väggen ännu en gång till. När allt
går väl och penningarna rinna till, spelar det mindre
roll än under hårdare tider. En jämförelse mellan
hur industrien och staten använda statistik kan vara
givande. En modern industriman anser en väl
genomförd organisation på detta område såsom ett
nödvändigt instrument, som väl upplagt och använt
låter ledaren kontinuerligt och snabbt följa sitt
företag i dess olika avdelningar och dess olika
skiftningar. Han finner emellertid det lämpligt att tid
efter annan ändra linjerna för uppgifternas
inställning. Tänker man inte därpå, går ett statistiskt system
år efter år av bara farten, och man får en mängd
siffror, som aldrig komma till någon praktisk
användning. Den statliga förvaltningen kräver ett alltjämt
ökat antal uppgifter från den enskilde, vilket sväller
med en förfärande fart och lägger tunga bördor på den
enskilde individen. Skulle man göra en
undersökning-om, hur många millioner arbetstimmar, som läggas
ned härpå, tror jag, att man skulle häpna. Jag hörde
härom dagen en uppgift, att på vederbörande plats
inom förvaltningen statistiska uppgifter lågo samlade
och oarbetade för en tid tillbaka av flera år. Vore
det inte lämpligt med en översyn, om
verkningsgraden på detta område verkligen är ens något så när
tillfredsställande? Och äro de otal lagar och
förordningar, som komma i en aldrig sinande ström, väl
genomtänkta både till form och innehåll? Ligger det
inte något osunt i, att en normalt begåvad svensk
medborgare, åtminstone en som är verksam på många
områden och har mycket att göra, nästan behöver ha
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
