- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Allmänna avdelningen /
260

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 26. 29 juni 1940 - Vedbränslets förädling, av Edy Velander - Metallernas namn, av H. Häggström - Facit - Gengasbåt på Hjälmaren - Bränntorv från Estland - De norska kvävefabrikerna - Ny metod för cellulosaframställning - Syntetisk borst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Ti dskrift

strängningar på att utbilda varje metod till största
möjliga fulländning var för sig och att studera under
vilka förhållanden den ena eller andra generatortypen
eller bränsletypen är lämpligast att använda ur det
stora helas synpunkt.

Gengas lör elilning.

På tal om gengasdrift vid bilar kan det vara av
intresse att till sist dra fram en utveckling av ganska
märklig art, som kan skönjas vid eldningen med
vedbränsle för värmeändamål. När industrin utnyttjar
flis som bränsle, brukar man använda en s. k. förugn,
som fungerar som en ofullkomlig gasgenerator.
Denna förugn ersättes numera ibland av en omsorgsfullt
konstruerad generator, som fungerar på samma sätt
som gengasaggregatet på en bil. I denna generator
överföres veden till gas, som blåses in och förbrännes
i eldstaden. En fördel med detta förfaringssätt är,
att man mera exakt kan kontrollera
förbränningsprocessen. Den termiska verkningsgraden blir hög, ty
gaserna behöva ej kylas som i bilgeneratorn.

Säkerligen kommer denna teknik så småningom att’
vinna insteg även vid värmeledningspannorna.
Därmed skulle ett stort steg vara taget mot
vedbränsle-driftens rationalisering. Om vi med våra lågvärdiga
inhemska bränslen ska försöka konkurrera med de
importerade billiga men högvärdiga bränslena, är det
inte lönt att försöka efterapa dessa. Vi måste försöka
få fram några metoder, som lämpa sig speciellt för de
svenska bränslena.

En svaghet hos koksen är att den lätt slocknar, om
man försöker gå ner med draget. Då har träkolet och
flisen mycket smidigare eldningsegenskaper, särskilt
om de eldas i gasform. Om alla luckor stängas på en
gasgenerator för träkol, är det möjligt att banka
fyren ganska länge utan att den slocknar och sedan
blåsa på den till full drift inom några sekunder.
Härigenom kan en synnerligen ekonomisk värmereglering
ernås vid låg belastning i det att fyren köres
intermittent, dvs. vissa minuter för fullt och dessemellan
icke alls. Sannolikt skulle det vara möjligt att
reglera en trägasgenerator på samma sätt, om lämpliga
anordningar vidtas. Eldning med flis och träkol
skulle då kunna automatiseras. Detsamma gäller för
torv och torvkoks.

Det är en given nackdel med kokseldningen att den
är ganska svår att automatisera. Det är därför oljan
börjar vinna alltmer insteg. Oljan vill gärna läcka
ut och lukta illa, men den har tre stora fördelar. För
det första att den kan forslas i rör mellan lager- och
transportmedel, för det andra att eldningen kan
automatiseras och för det tredje, att
temperaturregleringen kan ske genom intermittent drift.

Kanske våra svenska bränslen i framtiden kommer
att ta upp tävlan med oljan även i fredstid. Flisen
— och även torven i lämplig form •— kan blåsas
genom ett transportrör eller rinna i en ränna, liksom
oljan kan pumpas. Den kan matas in i eldstaden
automatiskt med skruv- eller skopverk, och om den
förgasas i generator borde eldningen kunna drivas
smidigt som vid oljebrännaren.

Å andra sidan invändes, att flis är besvärligt att
handskas med i en generator. Veden måste ju ändå
torrdestilleras i generatorn, och då vore det bättre att
avgasa den under rationella förhållanden i stora
kolugnar. Därvid kunde man nyttiggöra tjäran och

man kunde få köra generatorerna med tjärfritt
kol och därigenom förenkla driften. Samtidigt skulle
man spara frakt, ty den skrymmande och tunga
veden, där kalorierna väga 2,5 gånger så mycket som i
träkolet, skulle bara behöva fraktas fram till ugnen,
medan de förädlade produkterna, alltså träkol och
flytande bränsle, fraktas från ugnen till
förbrukningsorten. Men vedkalorierna måste alltid bli billigare i
skogrika trakter.

Framtiden får väl utvisa vilken av dessa båda
utvecklingslinjer som har mest livskraft.

Metallernas namn.

En kommentar.

Till Redaktionen för Teknisk tidskrift.

I doktor Th. Wolffs intressanta artikel om metallernas
namn finnes tyvärr ingenting nämnt om det
egendomliga förhållandet med metallen volfram. Som bekant
har det svenska namnet tungsten kommit att bliva det
internationellt förhärskande, i det att metallen benämnes
så i alla tre världsspråken samt i italienskan m. fi.
språk. I sitt eget hemland har detta ord däremot
fullständigt utträngts av det tyska namnet volfram.

Vid översättningar till eller från svenskan är
förhållandet synnerligen påfallande, men jag har aldrig
påträffat något slags förklaring.

Högaktningsfullt
H. Häggström

Facit.

19/5—22/6.

Gengasbåt på Hjälmaren. En gengasdriven
passagerarbåt har nyligen insatts i trafik på Hjälmaren
mellan Örebro och det närbelägna Hjälmarbaden.
Fartyget, som rymmer 100 passagerare och gör vid normal
fart sju knop, är troligen det första i Sverige, som
försetts med gengasaggregat.

Bränntorv från Estland. Avtal har träffats med
estniska företagare om export till Sverige av bränntorv.
En provleverans om 500 ton har fullgjorts, och i juli
skall den första större sändningen, om 4 000 ton, vara
klar att skeppas.

De norska kvävefabrikerna, "Norsk Hydro" ha
återupptagit sin verksamhet under tyskt överinseende.
Stora mängder kväve skola exporteras till Tyskland.

Ny metod för cellulosaframställning. I Amerika har
det utarbetats en metod att direkt hydrera trä, varvid
samtidigt värdefulla biprodukter erhållas, och
förorening av vattendragen i hög grad minskas. Den
utvunna cellulosan uppgår till 40 à 50 % av
träsubstansen och är alldeles lik den som f. n. användes för
tillverkning av papper. Den har normal fiberlängd, kan
lätt blekas och har tillfredsställande askbildning.

Syntetisk borst. I Tyskland har man utarbetat en
metod för framställning genom kemisk syntes av borst
som i flera hänseenden häller sig bättre än den
vanliga svinborsten. Denna fabrikation skall sättas i gång

260

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:23:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940a/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free