Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 26 okt. 1940 - Ingeniörsvetenskapsakademiens högtidssammankomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
panna för erhållande av högsta möjliga
verkningsgraden, i regel ca 80 g, bör eldas med den största
styckestorlek, som går att använda för att hålla fyren
brinnande.
Denna grundläggande princip för kokseldning är
numera erkänd även utomlands, där detta problem
studerats. Den är också grunden för gasverkets
redan 1913 påbörjade service för sina kokskonsumenter.
Av fortsatta mycket omfattande försök utförda vid
gasverket av Qvarfort har framgått att många andra
egenskaper variera med styckestorleken, särskilt då
vattenhalt, askhalt och det av dessa två beroende
värmevärdet, volymvikten på koksen och koksaskans
smältpunkt.
De sålunda vunna erfarenheterna ha bildat
riktlinjer för gasverkets kolinköp och koksbehandling.
Qvarfort har vidare utfört systematiska
undersökningar av engelska Durhams gas- och kokskol
kompletterade genom studieresor i England åren 1930 och
1936. Resultaten av dessa undersökningar har till
fullo bekräftats av en av den engelska statliga
institutionen "Fuel Research Board" utförd systematisk
undersökning av kolflötsar i Durham.
I själva verket har genom dessa undersökningar
kolvalet för Stockholms gasverk kunnat i hög grad
förenklas och en synnerligen konstant kokskvalitet
kunnat hållas med därav följande rationell och säker drift.
För utrönande av sambandet mellan kolanalys och
vid avgasningen bildade produkter har under
Qvar-forts ledning undersökningar utförts vid ett vid
Värtagasverket år 1921 färdigställt provgasverk.
Det viktigaste resultatet av dessa undersökningar
är att en på laboratoriet företagen överslags- och
elementaranalys av ett kol, kombinerad med ett
laboratoriemässigt koksningsprov, ger alla
nödvändiga upplysningar om ett provkol, utan de kostsamma
proven i halvstor skala och de alltför riskabla proven
i stordrift direkt av okända kol.
Ingeniörsvetenskapsakademiens guldmedalj till
ingenjören Hilmer Spiegelberg för det synnerligen
värdefulla arbete, som han under de sista tio åren
nedlagt på gassvetsningens område.
Spiegelberg har nedlagt ett mångårigt synnerligen
omfattande och värdefullt undersökningsarbete till
klarläggande av gassvetsningens teknik, framförallt
i frågor rörande tillsatsmateriel, svetsundervisning,
provföreskrifter, nomenklatur samt grundmaterialets
formgivning. Hans stora kunnighet på detta område,
hans konsekventa och logiska tänkande ha varit
synnerligen fruktbärande för svetsningen i sin helhet.
Spiegelberg har kraftigt bidragit till att införa
systematik och exakthet inom svetsningens annars för
subjektiv och godtycklig bedömning så starkt
utsatta verksamhetsfält.
Ingeniörsvetenskapsakademiens guldmedalj till f. d.
verkstadsingenjören G. A. Betulander för
förtjänstfulla insatser om automattelefoniens utveckling.
Betulander är en av pioniärerna i Sverige inom
automattelefonien, vilken han ägnat hela sin
livsgärning. Född 1872 sysslade han redan på
1890-talet med automatkonstruktioner. De första voro
grundade på steg för steg-principen. Ett antal mindre
sådana växlar tillkommo i början på 1900-talet och
höllos i drift under något årtionde. De krävde, lik-
som andra motsvarande konstruktioner från denna
tid, för driftsäker funktion mycken tillsyn. Sökandet
efter medel och metoder att förbättra växlarnas
driftsäkerhet ledde Betulander till tanken att
uppbygga ett automatsystem, baserat på reläer som enda
kopplingselement. En dylik station i provutförande
togs i bruk i Stockholm 1917, och motsvarade alla
förväntningar på driftsäker funktion. Men ifråga om
anläggningskostnad hade systemet svårighet att
konkurrera med andra på marknaden. En avsevärd
reduktion av anläggningskostnaden utan eftergifter på
de fördelar reläsystemet erbjuder uppnådde
Betulander med införande av koordinatväljaren, som är en
kombination av ett antal reläer; därför även benämnd
"kombinationsgrupp". Konstruktionen medger att
exempelvis i ett dekadsystem 100 reläfjädergrupper
manövreras av 10+10=20 reläkärnor med tillhörande
ankare i stället för 100. System med denna
väljaretyp har för olika ändamål utvecklats vid
telegrafverket under förtjänstfull medverkan av Betulander.
Särskilt förmånligt är systemet för stationer utan
bemanning på grund av dess driftsäkerhet. Det
lämpar sig därför bäst för smärre och medelstora stationer.
För närvarande finnas i Sverige i drift enligt detta
system ca 560 stationer med en total kapacitet av
ca 78 000 abonnentledningar samt dessutom 375
automatiska abonnentväxlar med en total kapacitet av
ca 15 000 nummer.
Ingeniörsvetenskapsakademiens guldmedalj till
civilingenjören Knut Kåell för förtjänstfulla insatser
om automattelefoniens utveckling.
Kåell har lett utvecklandet av L. M. Ericssons s. k.
500-väljaresystem, baserat på den av framlidne
överingenjören Hultman lanserade idén,
blanktrådsmulti-pel. Kåell har vidare lett montage och idrifttagande
av flera av de först levererade stationerna enligt detta
system och därvid studerat systemets funktionerande
och angivit på dessa studier grundade förbättringar
och ändringar för ernående av allt större förenkling
och driftsäkerhet hos systemet.
Jämsides med systemets utveckling måste frågan
om helautomatisk inbördes trafik mellan olika
stationer lösas, först då det gäller likställda stationer inom
samma område, t. e. de olika stationerna inom
Stockholm, men sedan i det större sammanhanget^ när det
gäller en helautomatisering av trafiken inom ett helt
fritrafiksområde (nätgrupp) resp. mellan olika sådana
områden. Dessa frågor inbegripa en mångfald
konstruktions- och schematekniska problem, vilkas
lösning, vad L. M. Ericsson-systemet beträffar, skett
under Kåells insiktsfulla ledning.
L. M. Ericsson-systemet, som företrädesvis lämpar
sig för stora och medelstora stationer, finnes f. n. i
Sverige monterat för ca 340 000 abonnentledningar
fördelade på 28 stationer, vartill kommer ca 30 000
nummer fördelade på 250 automatiska
abonnentväxlar, anslutna till rikstelefonnätet. I utlandet har
systemet kommit till användning på skilda håll bl. a. i
Holland, Polen, Italien och Mexiko. Den totala
installerade stationskapaciteten i alla länder enligt
systemet är för närvarande ca l1/* mill- linjer.
De Lavalmedaljen i silver till ingenjör Axel
Svedlund och kaptenen vid trängen Lennart Cassler
för deras pioniärarbete på gengasdriftens område.
26 okt. 1940
419
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
