Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Automobil-och Motorteknik
anstalt tydde på att den renade oljan skulle ha sämre
smörjningsegenskaper än originaloljan.
Då oljebesparingen uppgår till ungefär 50 %, ha vi
under de gångna åren för att erhålla
fortvarighetstillstånd alltid påfyllt bilarna med en blandning av
lika delar ny och lika delar renad olja.
Yid de tillfällen, vi gjort särskilda ansträngningar
för att intressera utomstående för tillvaratagandet av
spillolja för att därigenom bättre kunna utnyttja vår
anläggningskapacitet, visade det sig emellertid, att
den stora stötestenen alltid var oljans svarta färg.
Att erfarenheten visat, att det kollodialt fördelade
kolet icke var skadligt vid smörjningen, och att
många kända smörjmedel tillsättas med grafit, voro
icke tillräckliga argument att besegra motviljan mot
den svarta oljan. Färgen gjorde oljan misstänkt och
lätt igenkännlig, och i många fall beskylldes den
renade oljan att vara orsaken till grova motorskador,
förorsakade av helt andra omständigheter. Vi
till-grepo då för en kortare tid filtrering genom blek jord
i en filterpress, varigenom en fullt klar olja erhölls.
Både filtermassekostnaden och rengöringskostnaden
blevo dock i vårt tycke för höga. Att filtrera den
separerade oljan genom filterdukar utan tillsats av
filtermassa visade sig också ogörligt, då därvid
ingen tillräckligt lucker filterbädd kunde uppbyggas
av den från grova partiklar befriade oljan. När
oljereningsanläggningen omsider skulle repareras och
moderniseras, övergingo vi därför till ett annat
reningssystem, där kokning och centrifugering ersatts
med varmfiltrering och avdrivning i vakuum.
Den nya oljereningsanläggningens arbetssätt
framgår av principschemat i fig. 5. Den grovsilade oljan
pumpas från uppsamlingskärlet till en av behållarna
i ett förrådsbatteri, beläget högre än oljefiltret. Oljan
dels självrinner, dels suges härifrån in i filtret, i
vilket nedhänger ett stort antal stavar, bestående av
ringformade pappersplattor, sammanhållna av en bult.
Varje stav består av ca 7 000 dylika pappersringar,
varför filterytan inalles blir synnerligen stor. Filtret,
som i den här beskrivna anläggningen är av typ
Streamline 037, har en sammanlagd filteryta av
30 000 cm2. Filtret är värmeisolerat och runt
oljerummet finnes en elektriskt uppvärmd
termostat-reglerad varmvattenmantel. Den filtrerade oljan
suges vidare från filtertoppen till en avdrivare, där den
paäserar ett par element för att slutligen hamna i
behållaren för renad olja. Härifrån kan den avtap-
–Q Pump
Fig. 3.
Fig. 4.
pas till det på en våg stående renoljefatet.
Temperaturen i avdrivaren kan stegras till 150 °C och
under rådande vakuum, ca 40 mm Hg absolut tryck,
avgår härvid största delen av de i oljan lösta flyktiga
beståndsdelarna. Dessa kondenseras i en luftkylare
och uppsamlas i ett särskilt kärl. Anläggningens
kapacitet är ca 360 lit. pr dygn. Efter slutad filtrering
avstängas uppsamlingstankarna från vakuumpumpen,
varefter luft insläppes i filterdomen. Inloppet för
smutsig olja kopplas till ett silförsett
uppsamlings-karl och den i filtret befintliga restoljan får rinna ut.
Under tiden har vakuumpumpen, som nu går som
kompressor, upparbetat ett tryck av ca 3 atö i
luftklockan, vilket efter avslutad tömning av filtret
insläppes i filterdomen. Filterstavarna spolas härvid
inifrån med luft, och de smutskakor, som häfta vid
utsidan, tryckas loss och nedfalla som hårda,
kokslik-nande klumpar i silduken. Denna luftrensning, som,
Fig. 5.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
