Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Automobil-och Motorteknik
döma våra nu kända förråd av bergolja äro så små,
att man, medan tid är inne, i intresse av att icke
framkalla ett fullständigt kaos i världssamfärdseln
och inhemska kommunikationsväsen, bör inventera
möjligheterna att skjuta krisen ifrån sig eller rent
av att förhindra densamma. Så som utvecklingen
länkats in, kan man inte utan vidare komma förbi
motoriseringen. Frågan rör sig därför helt enkelt
om problemet "hur skall motorbränslebehovet kunna
säkerställas?"
Man har två vägar att slå in på. Den indirekta
vägen genom att sparsamt umgås med det nu
tillgängliga motorbränslet, och den direkta vägen, som
leder fram till:
1) ett bättre utnyttjande av kända oljefyndigheter,
2) att förbättra utbytet av motorbränslen ur
bergoljan,
3) att använda annat utgångsmaterial för
framställning av motorbränslen än bergolja.
I det föregående är i detalj redogjort för de
framgångsrika strävanden som både i kvantitativt och
kvalitativt hänseende lämnat rika resultat för
lösandet av problemets mom. 1) och 2). Även beträffande
problemets mom. 3) äro glädjande resultat att
inregistrera.
Motorbränslen ur stenkol, brunkol o. d.
a) medelst torrdest., tillvaratagande, förädlande
av därvid flytande produkter. I motsats till
bergolja förekommer stenkol resp. brunkol i sådana
mängder, att man icke behöver befara att lagren
skola vara uttömda inom överskådliga tider, även
om en mångdubbelt större brytning än under
nuvarande tid skulle ifrågakomma. Även om
stenkol-resp. brunkolsförekomsterna äro mera jämnt
fördelade de olika världsdelarna resp. länderna emellan
än bergoljeförekomsterna, måste dock flera länder
förlita sig på sina råvaror i form av torv, skiffer och
ved. och på grundval av dessa råvarukällor
uppbygga sina förädlingsindustrier.
Sedan gammalt är känt att utan lufttillträde
upphetta stenkol till jämförelsevis hög temperatur,
varvid det kol-väte-syre-haltiga materialet sönderfaller
så att en gasformig produkt, bemängd med flytande
produkter kunde bortföras för vidare behandling,
un-det det att en fast återstod kvarstannade. Efter
denna princip bedrivas än i dag gas- resp. koksfram-
Antal C i molekylen.
Fig. 10. Knackningens intensitet som en funktion av
kolväteföreningens kemiska konstitution enligt Lowell, Campbell &
Boyd: olefin-serien.
Fig. 11. Poly-anläggning: kapacitet 8 000 000 kubikfot/dag.
ställning ur stenkol, även om det skall erkännas
att processens mekaniska hjälpmedel på ett
utomordentligt sätt förfinats för att möjliggöra en
ekonomiskt fördelaktig framställning och produkter av
högsta kvalitet.
Under närmare 100 år har i mellersta Tyskland
använts ett tillvägagångssätt att genom lindrig
upphettning av brunkol med särskilt hög bitumenhalt
utvinna gas, tjära och koks av speciell sammansättning,
vilka produkter var för sig utgjort råvarubaser för
vidare förädling. Sålunda har man t. e. utvunnit s. k.
brunkolbensin fast i så små mängder att den icke
spelat någon vidare roll.
Till skillnad från torrdestillation vid höga
temperaturer (1100—1300°C), benämnes denna process att
vid låg temperatur (500—600°C) torrdestillera en
organisk substans, svelning (efter tyska uttrycket
Schwelung) eller lågtemperaturförkoksning. Sedan
1914, då Kohlenforschungsinstitut, Mulheim an der
Ruhr igångsatte sin verksamhet, ha dessa båda
processer underkastats en vetenskaplig granskning av prof.
Fischer och hans medarbetare. I början av 20-talet
höjde F. en förintande kritik av
högtemperaturför-koksningen till förmån för
lågtemperaturförkoks-ningen, utgående därifrån att just på grund av den
höga temperaturen utbytet av den värdefulla tjäran
sjunker till nära hälften, och vad värre är, kvalitativt
försämras. Även gasens kvalitet försämras, men den
specifika mängden ökas. Endast det förhållandet att
en övergång till lågtemperaturförkoksning skulle i
ett slag förinta det enorma kapital, som investerats
i den omfattande kemiska industri, som uppstått
med stenkolstjäran som råvarubas, kunde
förstumma F. Huvudsaken för honom var att av Tysklands
egna råvarutillgångar få fram det motorbränsle, som
19 okt. 1940
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
