Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
Vid okular granskning av plåtarna och av de tagna
färgfotografierna kunde följande iakttagas.
Från övre änden eller vattenlinjen räknat voro de
två första plåtarna ned till ca 9 m djup överdragna
med ett skikt av rost och sjögräs, se fig. 5 på 0,5 m
och fig. 6 på 6 m under vattenlinjen. Plåtarnas totala
tjocklek var i medeltal 29 mm.
På plåtarna 2 och 3 på en sträcka av ytterligare
ca 5y5 m var plåtytan överdragen av en relativt tjock
rostbeläggning, se fig. 7, på 12,5 m under vattenytan.
Totala tjockleken på detta område var i medeltal
26 mm.
På plåtarna 3 och 4 på en sträcka av ytterligare
6,5 m var plåtytan överdragen med en ganska tunn
rostbeläggning, se fig. 8, på 16,5 m under vattenytan.
Totala tjockleken var 21 mm.
På 18,9 och 19,5 m under vattenlinjen funnos två
större rostkullar, den ena över en glasbit och den
andra över två spikar vilka tydligen fastnat i
iner-tolskiktet under plåtarnas behandling före
nedsänk-ningen i Värtan, se fig. 9 och 10.
På de återstående 8,5 m plåtarna, 4 och 5, var
plåt-ytan överdragen med en relativt tjock beläggning av
lera, men ytan var nästan rostfri. Totala tjockleken
uppgick till i medeltal ca 17 mm, se fig. 11, på 23 m
under vattenytan med ett tunt ler-rostlager. Detta
har delvis avskrapats och därunder fanns inertolen
kvar, samt fig. 12 på 24 m under vattenytan med
tjockt skikt intorkad lera på högra delen av plåten.
Efter denna granskning och fotografering
renbor-stades plåtarna noggrant medelst en maskindriven
stålborste, varefter utfördes mätning av plåtarnas
tjocklek och förnyad färgfotografering.
Plåttjockleken uppmättes på tvärsnitt, belägna på
vissa bestämda avstånd från varandra. Mätningarna
utfördes medelst ett fjäderbelastat mikrometermått,
försett med kontaktspetsar med 2,5 mm radie.
Maximi- och minimimåtten antecknades. Denna
undersökning har utförts av verkmästare Ottomar
Martinelle vid provningsanstalten.
Resultaten av mätningarna äro sammanställda i
tabell I. Denna innehåller för de uppmätta
tvärsnitten uppgifter om maximi- och minimimedelvärden
samt differensen dem emellan, vilken är ett mått på
plåtarnas genom rostningen framkallade skrovlighet.
Vidare ingå i tabellen minimienkelvärden samt
differenser mellan maximimedelvärdena och minimienkel-
Fig. 8. Tunt rostskikt på 16,5 m djup.
Fig. 9. Rostkulle över en glasbit; 18,9 m djup.
värdena, ett mått på djupet hos förekommande större
frätgropar eller pittings. Differensen mellan
ursprungliga plåttjockleken 16,5 mm och
minimienkel-värdena anger värdet på den totala anfrätningen i
de djupaste frätgroparna.
Av tabell I framgår, att medeltalen av maximi- och
minimivärdena på plåttjockleken öka mot djupet och
är störst hos den 5:e av leran skyddade plåten.
Likaledes öka minimienkelvärdena på plåttjockleken mot
Fig. 7. Tjock rostbeläggning på 12 m djup.
Fig. 10. Rostkulle över två spikar; 19,5 m djup.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
