Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
MEKANIK
Redaktör: TORSTEN WIDELL
HÄFTE 10 utgiven av svenska teknologföreningen 19 OKT. 1940
INNEHÅLL: Lutsprödhet hos ångpannematerial, av professor Folke Odqvist. — Något om sprickbildning
i ångpannematerial, av civilingenjör Gunnar Wållgren. — Insänt. — Rättelse.
Lutsprödhet hos ångpannematerial.
Av professor FOLKE ODQVIST.
Med lutsprödhet (alkalisprödhet,
Laugensprödig-keit, caustic embrittlement, chemical
embrittle-ment...) förstås den egenskapen hos materialet i
ångpannor, indunstningskärl för lutar etc. att
deforma-tiorislösa brott kunna uppträda efter i regel längre tids
drift, även om pannan med avseende på beräkning och
konstruktion fyller gängse föreskrifter. De första
fallen av lutsprödhet upptäcktes i början av 20-talet
i Tyskland och Amerika. Deras vetenskapliga
utforskande har huvudsakligen försiggått i Amerika.
En synnerligen omfattande litteratur i ämnet har
vuxit fram, men några definitiva slutsatser om
fenomenets orsaker synes man ännu ej ha kommit fram
till. Stridens vågor gå alltjämt höga och det som
ena dagen är på högsta modet utdömes den nästa som
förlegat gcds. Den bästa
litteratursammanställningen fram till 1935 torde vara att finna hos E.
Par-tridge och W. C. Schroeder (1). Det framhålles
här som bevisa genom många praktiska fall att
brott inträffat via visserligen högt påkända pannor,
vilka likväl skulle hållit om ej kemiskt angrepp
tillstött och orsakat lutsprödhet. Genom renodling i
laboratorium av problemet hade man funnit att
betingelserna för uppkomst av lutsprödhet är att
materialspänningarna (konstanta!) ligga i närheten av
sträckgränsen och att temperatur och
lutkoncentration äro höga.
Här bör inskjutas att det tydligen ej kan vara
fråga om vad som vanligen betecknas som
korrosionsutmattning i vilket fall en samverkan av kemiskt
angrepp och mekanisk påkänning erhålles redan vid
svaga koncentrationer och rumstemperatur men där
de mekaniska påkänningarna ha
utmattningskaraktär, dvs. variera med tiden. Ett fall av dylik
sprickbildning i ångpannematerial behandlas i detta
nummer av ingenjör Gunnar Wallgren. Tydligt är att
kombinationer av lutsprödhet och
korrosionsutmattning enligt här använd terminologi äro väl tänkbara.
För teoretikern är det emellertid av vikt att söka
isolera det väsentliga i de båda fallen.
Med återgång till lutsprödhetsfenoinenet enligt den
citerade framställningen (1) konstateras att höga
konstanta spänningar alltid finnas i nitskarvar och den
erforderliga höga lutkoncentrationen kan alltid
uppstå i nitskarvarna g^nom läckage och avdunstning, ty
pannvattnet inneliålier alltid en viss mängd oorgani-
ska baser och salter, däribland NaOH som följd av
injicering och skyddsåtgärder mot
pannstensbildning. Den särskilt i Amerika populära metoden att
motverka lutsprödhet med injicering av Na2 S04 anse
författarna motiverad enbart genom att det senare
ämnet bildar ett mekaniskt skyddshölje som hindrar
lutens tillträde till kaviteter i nitväxlarna. Slutligen
vederlägges de i Tyskland gängse åsikterna att
materialsorten i nitar och plåt skulle vara av
avgörande betydelse. Om än kallbearbetning och
åldringsförmåga ha en viss inverkan, så äro de ingalunda att
betrakta som oundgängliga betingelser för
lutsprödhet. Det tyska I z e t t-stålet, vars fördelar hade
framhållits t. e. i (7), är icke immunt mot lutsprödhet.
Sedan 1935 har emellertid åtskilligt tilldragit sig
på detta område. Man synes mer och mer lia
kommit underfund med att det inte är luten i och för sig
som är farlig utan att även homeopatiska doser av
andra ämnen kunna ha avgörande betydelse för
uppkomst av lutsprödhet i upphävande eller
påskyndande riktning. I U. S. A. har lutsprödhetsfenomenet
visat sig ha karakteristisk geografisk utbredning,
väl sammanhängande med matarvattentillgången.
Utmärkta sammanfattningar ha gjorts i de nedan
citerade arbetena (2), (3) och (4).
Sålunda framhåller S. F. Dorey (2) att
lutsprödhetsfenomenet dittills ej besvärat vid sjöpannor men
citerar likväl ett antal fall ur sin rika erfarenhet (han
är inspektör i engelska Lloyds Register!) då
lutsprödhet förelegat. I ett fall fick en panna kasseras
efter blott 4 år! Ett första symtom är brustna nitar,
varvid nitarna angripas lika väl under som över
vattenytan. Sprickorna ha interkristallin karaktär.
Materialet var normalt med avseende på analys och
hållfasthetsvärden. Författaren tillbakavisar
påståendet att sprickorna skulle kunna härröra från för
högt nitningstryck. I så fall skulle sprickorna varit
transkristallina och kornen ha visat plastisk
deformation. Fenomenet anses icke känsligt för slarv eller
materialmisshandel vid tillverkningen. Det behöves
betydande sådan för att medverka till brott. Små
mängder av kiselsyra i pannvattnet har vid nyare
amerikanska försök (Schroeder och Berk, 1936)
visat sig väsentligare än. själva lutkoncentrationen.
Egendomligt och delvis ouppklarat anses vara att i
en och samma panna vissa delar kunna angripas me-
21 sept. 1940
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
