Teknisk Tidskrift / 1941. Allmänna avdelningen / 310 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 26 juli 1941 - Axel Welin, en ingenjörernas »Grand Old Man», av G. A. Berg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ingenjörssällskapet i Storbritannien. Man må hoppas
att i någon kommande bok få höra något om de
många trevliga arrangemang Axel Welin under en
följd av år åstadkom inom detta sällskap för svenska
ingenjörer på tillfälliga besök i England (däribland
vid the World Power Conference år 1924). Welin
har dessutom varit en livaktig medlem av Brittiska
och Utländska bibelsällskapet.

Fig. 1. Diagram över kanonslutstycke i öppningsläge: Före Welin Welins uppfinning år 1891 Welins trappstegsformade gängor möjliggjorde ett kort slutstycke, som ej behöver dragas ut utan efter vridningen kan svängas direkt ur sitt läge. Detta förenklar rörelsemekanismen i hög grad

Hans ovan antydda uppfinningar innebära
emellertid en verklig insats i det moderna
världsskeendet. Hans första stora sak i egen regi blev ett nytt
slutstycke för grova kanoner (år 1891). Det skulle,
säger han — sedermera världshavens store livräddare
— förhindra de dåtida, allt för vanliga olyckorna
vid övningsskjutningar! Den fundamentala principen
var den trappstegsgängade slutskruven, vilken tack
vare att momenten vid en kanons öppnande genom
Welins uppfinning kunde minskas från 3 till endast
2, nu i dag efter 50 år alltjämt står sig så gott i den
moderna konkurrensen, att den användes inte blott
vid ny tillverkning av de grövsta pjäser utan även
på medelstora ja t. o. m. på mindre fältkanoner.
Illustrationen härom, den imponerande bilden av en
18 m kanon (fig. 2), är saxad ur den engelska
veckotidningen ”Spheres” reportage från vinterns
tillverkning vid Woolwich. I början stötte Welins
slutstycke på sådant motstånd, som alla nyheter röna.
Vickers i Sheffield intresserade sig för den, men
någon provkanon kunde inte tillverkas där, förrän
en konservativ verkmästare, som vägrade erkänna
uppfinningens värde, hade avlidit! I Amerika
betecknade chefen för regeringens verkstäder
konstruktionen som ”teoretiskt oriktig och praktiskt
outförbar”. Till denna sak hör, att han uppbar royalty
på vissa detaljer i dittillsvarande system. Efter
sedermera företagen ny prövning i en officiell
kommission föll uppfinningen på att den ej var av
amerikanskt ursprung. Vid en senare tredje undersökning,
då inom stålverket i South Bethlehem, sattes ”hela
ritkontoret” i sysselsättning med försök att ersätta
de patentskyddade detaljerna, varefter Welin
återfordrade ritningarna. Fem år senare voro
amerikanarna mogna, och då uppsöktes Welin i London av
South Bethlehems direktör personligen med begäran
att få inköpa uppfinningen. 24 timmar tidigare hade
Welin emellertid på förmånliga villkor redan frånhänt
sig den amerikanska patenträtten, vilken kom i
amerikanska statens ägo. På annat håll utnyttjade
man Welins idéer genom kringgående plagiat. När
han skildrar dylika vedermödor gör han det
emellertid utan bitterhet.

Fig. 2. En 18 meter lång kanon med slutmekanism enligt Welins konstruktion (under arbete år 1940.).

Den uppfinning som framför allt gjort hans namn
världsberömt, är likväl kvadrantdäverten för livbåtar,
hans egentliga livsverk. Redan tidigt fäste Welins
äldre broder Per, som då var sjökapten och längre
fram fyllde chefskapet för Grängesbergsbolagets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>