- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Bergsvetenskap /
13

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bergsvetenskap

vars hårdhet är 10. Den användes som slip- och
polermedel. Dess handelsvärde beror på massans
homogenitet och korundhalten, som varierar mellan 54
och 82 %. I pulverform i 30 olika kornklasser
användes den numera till polering av glas, marmor,
byggnads- och dekorationssten samt till polering av
metall, vidare även vid tillverkning av smärgelpapper,
smärgelsten och smärgelduk, såväl som smärgelpulver,
vidare för jordborrningsredskap i stället för diamant
och slutligen till de stora kvarnstenarna i
spannmålskvarnarna och kvarnar för målning av andra hårda
substanser, som stensalt, järnoxid etc.

Det finns icke något tvivel om, att gruvorna vid
Naxos skulle kunna ge betydligt högre avkastning än
den nu erhållna. Det finns heller icke något tvivel om,
att Naxossmärgeln icke är av högre kvalitet än någon
annan, icke blott på grund av sin sammansättning utan
även genom formen och arten av beståndsdelarnas
sammansättning. Naxossmärgeln är lämpligare än
någon annan för slipning av speglar och ädelstenar.
Förbrukningen av smärgel från Mindre Asien i
förhållande till Naxossmärgeln är ca 2:1, dvs. ca 2
viktsenheter smärgel från Mindre Asien äro nödvändiga för
att få samma resultat som med 1 viktsenhet
Naxos-smärgel vid slipning av metaller, ädelstenar och
kristaller.

De rikaste förekomsterna av grekisk smärgel finnas
vid Naxos, vidare i Paros, Sikinos, Ikaria och Samos.
Av sämre kvalitet är smärgeln från Indien,
Madagaskar, Sydafrika, Kanada och USA. Smärgel av ännu
sämre kvalitet finnes i Ryssland.

Smärgelns specifika vikt är 4,2. Till följd av sin
kristalliska byggnad, har den efter söndermalningen
och förädlingen alltid kvar egenskapen, att bilda
spetsiga och olikformiga ytor. Till följd av sina båda
egenskaper, sin hårdhet och sitt i spetsiga vinklar
resulterande brott och den ovannämnda bildningen och
bibehållandet av olikformiga spetsar också efter
användningen, äger den en stor bearbetningsförmåga
(slipningsförmåga). Därför har den fått en mycket
stor användning i industrien.

Halten av järnoxidul, FeO, i den brutna smärgeln får
endast vara mycket liten vid industriellt arbete och
användning, emedan FeO, när den under någon tid
utsättes för luft, lätt oxiderar och genom den vid
rivningen hastigt följande upphettningen bidrar till
allmän överhettning hos slipföremålet och slipverktygen,
varvid dessa snabbt förändras och förstöras. Genom
sammanblandning av bauxit och smärgel och deras
hopsmältning i elektriska ugnar, framställas numera
substanser, som äro väsentligt mycket hårdare än
smärgel och korund respektive karborundum, alundum,
aloxit och neodimantit. Då som bekant bauxit även
hör till de i Grekland förekommande mineralen, vore
alltså förutsättningarna för en modern industri för
smärgelprodukter i Grekland fullkomligt givna, i all
synnerhet som man nu i mycket hög grad använder
ersättningsmaterial för tillverkning av s. k.
smärgelprodukter.

H. R.

Intressanta resultat vid diamantborrning av
elektriska indikationer i Skelleftefältet. I Teknisk
tidskrift Bergsvetenskap 1938 sid. 4—7’ och 37—42
redogjorde bergsingenjör H. Hedström för "Fasmätning vid
elektrisk malmletning". Ett av de angivna exemplen,
fig. 9, utvisande mätresultat och indikationer från ett
område, vilket vid denna tid ej var närmare undersökt
genom blottning, men som nu genom S. G. U:s
borrningar visats hålla en särdeles betydande zink-, bly- och
silverförekomst, vilken givits namnet Rävlidmyran.

Sedan mars 1939 ha ett tjugutal diamantborrhål
utförts här, och ett av borrhålen var ansatt i just den

a

/øo rr gøø fi J?0 //

profil som ingenjör Hedström publicerade.
Ovanstående bild utvisar dels de 1938 angivna indikationerna
och dels de geologiska förhållandena enligt
borrningarna. Som synes har det svåra problemet lösts att
under 10—12 meters jordtäcke exakt lokalisera två olika
ledare belägna på endast 11 meters avstånd från
varandra. A. N.

Kvicksilver i British Columbia. Med hänsyn till att
en stor del av Kanadas behov av kvicksilver vanligtvis
kommer från Italien och Spanien, kan det vara av
stort intresse att taga del av ansträngningarna till
självförsörjning därstädes, vilka ha stimulerats av det
nuvarande världsläget och metallens höga pris.

Cinnoberförekomsterna i British Columbia ha varit
kända en lång följd av år. De viktigaste av dessa äro
belägna vid Pinchi-sjön öster om Stuart-sjön i Fort St.
James-distriktet. Den senaste utvecklingen och
utvidgningen vid dessa verk har varit av så uppmuntrande
art, att en ökning av kapaciteten vid anläggningarna
från 75 till 100 ton är under övervägande. Enligt
tidskriften Northern Miner av den 2 7 juni 1940 bearbetas
malm med ett metallvärde av $ 40 per ton vid dessa
nya verk, vilka väntas producera kvicksilver till ett
värde av $ 750 000 under det första verksamhetsåret.
Då dessa beräkningar äro grundade på ett
kvicksilverpris av $ 2,50 per lb, torde man kunna räkna med, att
malmen i genomsnitt ger 16 lb kvicksilver per ton.
Malmens kvicksilverhalt skulle då vara 0,8 % jämfört
med ett medeltal av 5 i% i Spanien, 0,7 9 % i Italien
och 0,35 % i Förenta staterna.

En detaljerad beskrivning av Pinchi-sjöns
förekomster och andra dylika i denna provins följer här nedan.

8 febr. 1941

13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:29:06 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1941b/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free