Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekimisk Tidskrift
Fig. 6. Några egenskaper av volfram—koppar-kombinationer.
Fig. 7. Egenskaper av varmpressade koppar-grafit-blandningar.
klaras genom deformationsmekanismen vid kulans
inträngande. Så länge W-kornen ligga glesa i
koppar-massan stiger deformationsmotståndet långsamt med
de förras antal och därmed avtagande storlek av det
område, på vilket deformationen fördelar sig. Ökas
antalet W-korn så komma dessa vid vissa ställen i
beröring med varandra och bilda slutligen ett
stagande skelett med enbart tunna hinnor av den
plastiska kopparmassan mellan dessa. Detta skikt
undergår kraftig kallbearbetning, vilket höjer
deformationsmotståndet i motsvarande grad. Dessutom ökas
friktionen mot W-kornen med avtagande kopparskikt
samt "en förhalningseffekt" på den i klyftorna
mellan W-kornen inskjutande kopparn gör sig
kännbar (ang. deformationen kring hårda korn se (6).
Samma tendenser som vid hårdhetsprovet uppträdde
även vid stukningsförsök, som ju också grundar sig på
deformation genom glidning. Stukprov företogs med
små cylindrar om ca 4 mm diam. samt 6 mm höjd.
Hoptryckning utfördes stegvis tills söndersprickning
vid provets periferi inträdde. Som stukhållfasthet
betecknades den spec. belastningen på den dåvarande
arean efter 10 % höjd reduktion. Kurvan visar ett
högsta värde vid ca 60—70 vikts-% W. Vid hög
W-halt inträffade bristning redan efter en liten
stuk-ning. Även max. belastningen faller, då
anvisningarna genom porositeter föranleda bristning till följd
av lokala spänningsanhopningar, vilka äro mera
skadliga ju mindre plastisk koppar för deras utjämning
finnes till förfogande. Höjd-reduktionen till brott,
som är ett mått för materialets porositet, faller först
sakta och sedan hastigt med ökad W-halt.
I motsats till vad man kunde vänta visar hållfast-
heten ett helt annat förlopp än hårdheten.
Hårdheten sjunker nämligen med W-tillsatsen från 24,3
kg/mm2 vid 0 % W till 0,4 kg/mm2 vid 90 % W. Man
måste sålunda antaga att ingen vidhäftning råder
mellan W-kornen och Cu-massan. Ovanför 60 % W
minskar hållfastheten hastigt. Vid denna halt utgöra
W-kornen ca hälften av volymen. Det är sålunda
antagligt att W-kornen vid denna halt fläckvis
ligga tätt ihop utan mellanliggande Cu-skikt. Den
uppmätta töjningen var ringa (ren Cu; F = 10 %;
Cu/W t= 80/20 %; F = 6 %; Cu/W:= 60/40 %;
F:= 2 %.) Prover med 95 % och 100 % W
visade på grund av brist på bindemedel dåligt
sammanhang.
En del av proverna underkastades en
glödgnings-behandling vid 800°C 12 h i ett evakuerat rör. Efter
denna behandling visade sig ingen förbättring i
tätheten. Hos kopparn sjönk den spec. vikten.
Hårdheten och hållfastheten visade samma förlopp, som
vid de oglödgade proven. Värdena ligga dock
avsevärt lägre, vilket troligen förorsakats genom frigjorda
gaser. Korntillväxten som hade kunnat misstänkas
var nämligen obetydlig, Cu-kornens storlek
varierade mellan 0,093 och 0,(05 mm diam. Detta är
förvånande med hänsyn till den höga
glödgningstemperaturen. I litteraturen (4) finnas uppgifter
om att rekristallisationstemperaturen hos
sinterme-taller ligger betydligt högre än vid på vanligt sätt
framställda. Vid koppar t. e. angives denna till 720°C
av Sauerwald medan kallbearbetad gjuten koppar
re-kristalliserar redan vid 350°C. Orsaken till detta
förhållande är icke fullt klarlagt; antagligen spela
adsor-berade gaser en avgörande roll.
56
12 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
