Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekimisk Tidskrift
teristika så tydligt, att de olika lagren kunde
lokaliseras exakt trots ett ofta mäktigt jordtäcke. (Fig. 11.)
Fig. 12 visar några linjer med 50 meters inbördes
avstånd, varav framgår huru inbördes lika profilerna äro,
vilket medför att de olika lagren lätt kunna följas.
Kostnader för geofysiska undersökningar.
För att även giva en inblick i storleksordningen av
undersökningskostnaderna har i tabellen på sid. 73
sammanställts medelvärden för kostnader för under
de senare åren utförda undersökningar. Siffrorna
ånge undersökningarnas totalkostnader och innefatta
således både honorar, hantlangarlöner och övriga
omkostnader inkl. uppstakning i nödvändig
omfattning. Kostnaderna avse arbeten omfattande minst en
månads fältarbete. Värdena för mäthastigheten
(km2 pr mån.) avse mätlag om två ingenjörer för
elektriska mätningar och om en ingenjör för
magnetiska mätningar.
En jämförelse av kostnaderna för elektriska
malmletningar nu och för 15 år sedan giver vid
handen, att kostnaderna räknat per mätpunkt under
denna tidrymd reducerats med ca 75 % genom den
standardisering av mätmetoder och tolkningsförfaranden,
som genomförts.
Sammanfattning.
Ovanstående urval av några av de exempel från
A.-B. Elektrisk Malmletnings geofysiska
undersökningar i olika delar av världen, vilka visades vid
förf. ovan omnämnda föredrag, torde ge en antydan
om den mångfald av problem, vilka under det
senaste årtiondet lösts med hjälp av geofysiska metoder.
De exempel på resultat från elektriska mätningar,
som här anförts, hava valts med hänsyn till det
intresse de kunna hava för svenska förhållanden. De
visa även, att en standardiserad
rekognosceringsmetod, delvis även lämplig för detaljmätningar, kan
användas för lösande av ett stort antal olikartade
problem. Vidare har påpekats den betydande
kostnadsminskning, som blivit en följd av denna
standardisering.
Notiser
Cyanit från Virginia. Mineralet cyanit brytes och
förädlas i Prince Edward County, Virginia.
Förekomsten, som är belägen på Baker Mountain, är
tillräckligt stor för att täcka de keramiska industriernas
efterfrågan. Flotation av denna malm har alltid i drift
givit ett cyanitkoncentrat, innehållande minst 93 % ren
cyanit. Syrabehandling av cyanitkoncentraten har givit
ännu renare cyanitprodukter för kommersiellt bruk.
Cyanit liksom andalusit och sillimanit tillhör den
s. k. sillimanitgruppen. Den har samma kemiska
sammansättning som andalusit och sillimanit med formen
A1203 • Si02, men den skiljer sig från dessa genom att
den kristalliserar efter det triklina systemet oftare än
efter det rombiska systemet. Dess specifika vikt är 3,5
till 3,7 jämfört med 3,1 till 3,2 för andalusit och 3,2 till
3,3 för sillimanit.
Baker Mountainförekomstens cyanit uppträder i en
kvartsig skiffer, som dels innehåller derba körtlar av
cyanit-kvartsit, vilka uppträda i rikliga mängder, men
också som små nålliknande massor som strålformigt
genomtränger kvartsiten. Skiffern innehåller små mäng-
der av rutil, hematit, pyrit och kvarts, av vilka de flesta
elimineras genom en flotationsprocess och efterföljande
magnetisk separation. Virginiacyaniten uppträder som
djupt grönblå, bladlika kristaller, vilka ha en hårdhet av
4 till 5 parallellt med skivigheten och 6 till 7 tvärs över
de plana kristallytorna.
Fastän Peck fann, att om ren cyanit upphettas till
omkring 1310 °C, den sönderfaller i mullit (3A1203 ■
• 2Si02) och kiselsyra (ßiOs), blir Virginiacyanitens
sönderfallande först tydligt, när materialet upphettas till
1 400 °C under en timme och blir fullständigt, när den
under en timme hålles vid ca 1 435°C. De prover, som
upphettades, utgjordes av cylindrar med en diameter
av 25 mm samt 25 mm höga. Som resultat av
upphettning till dessa temperaturer blir cyaniten vit och
kornig; det finns emellertid en liten mängd mörka
partiklar i koncentratet, vilka härröra från s. k. aksessoriska
mineral.
Under omvandlingen vid temperaturökning från
1 400 °C till 1 435 °C utvidgar sig cyaniten snabbt.
Volymökningen visar sig genom en minskning av den
specifika vikten från 3,5 till 2,9.
Vid sönderfallet bildas ett tätt nätverk av små
kristaller av mullit i den ursprungliga cyanitkristallen. När
mullit tillsättes ett keramiskt föremål genom kalcinerad
cyanit, erhåller föremålet större hållfasthet på grund av
mullitens goda egenskaper och dess effekt på det
brända föremålets struktur. Mullitens effekt regleras
genom den mängd, som tillsättes föremålet.
Den kemiska analysen av cyanitråkoncentratet från
Baker Mountainförekomsten är följande:
% %
A1203 58,77 K20 och NaaO 0,59
Si02 37,70 MgO spår
Fe203 1,17 Glödgningsförlust 0,38
Ti02 1,30
99,91
Genom syrabehandling av koncentraten erhålles en
högre kvalitet på grund av minskningen av
Fe203-inne-hållet och andra material som förekomma i mindre
mängder. Den kemiska analysen av den syrabehandlade
cyaniten är följande:
% %
A1203 59,13 K20 och Na^O 0,49
Si02 38,20 MgO spår
Fe203 0,42 Glödgningsförlust 0,48
Ti02 1,20
99,92
En spektrografisk undersökning uppvisade närvaron
av omkring 0,1 % krom, silver och zirkon.
Cyanitens fullständiga sönderfallande i mullit och
silikat uppstår, som ovan nämnts, vid 1 435°C. Verkan
av upphettningen är synlig på fig. 1 och 2. Fig. 1 visar
de råa cyanitkristallerna med deras karakteristiska
blad- eller spjutliknande struktur. Cyanitkristallernas
sönderfallande i mullit och kiselsyra synes på fig. 2.
De större kristallerna äro 0,15 mm stora.
Genom tillsättningen av kalcinerad cyanit till en
massa erhålles omkr. 87,5 delar mullit på 100 delar
kalcinerad cyanit. Det mesta av återstoden är kiselsyra,
som frigöres vid cyanitens sönderfallande.
Mullit-halten grundar sig på procentsatsen aluminium i
cyaniten och på den specifika vikten hos de uppkommande
produkterna. Ren mullit har en specifik vikt av 3,03
och den specifika vikten hos kalcinerad cyanit är
approximativt 2,92 till 2,96. Under antagande av att den
genomsnittliga specifika vikten för tridymit och
kristo-balit är 2,25 blir specifika vikten för kalcinerad cyanit
approximativt 2,93 vid största möjliga mullitbildning.
Rutil och andra tunga mineral, som finnas i det ur-
74
12 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
