- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Elektroteknik /
42

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

to 20 JO u W

Fig. 1. Funktionen ø («, a).

för beräkning av magnetiseringsströmmens inflytande
angivits.

För beräkningen av nätspänningen har en annan
och mera generell härledning använts, vilken med
användande av relativvärden på impedanser ger en
enklare slutformel än i ovannämnda uppsats. Med
hänsyn till den relativt underordnade betydelse, dessa
värden ha, har i normförslaget endast en förkortad,
approximativ formel medtagits.

Utgångsstorheter för beräkningen.

För utgångsstorheterna hänvisas till definitioner i
normförslaget och en utförlig förteckning i dess
bilaga 1. Härtill må fogas ett par anmärkningar.

Normförslaget räknar med det allmänna fall, att
de a st. likriktargrupperna arbeta i r st. olika
faslägen, vilka tillsammans bilda ett system av
puls-talet p • r. Härigenom blir totalströmmen något
mindre än a • /„, beroende på, att vissa övertoner taga
ut varandra. Härtill tages hänsyn genom faktorn

sin

Nätets kortslutningsspänning måste hän-

r • sin

pr

föras till denna ström och är alltså:

ysEno-rn

&knx —

Q

(i)

kn

Även för beräkning av förlusterna i nätet måste
denna ström användas. Den från nätet härrörande
delen av det induktiva likspänningsfallet erhålles
såsom

71 **

exn = eA.„x • sin — (2)

Beräkning resp. mätning av de övriga
delspänningsfallen framgår klart av normförslaget, så att
vi i fortsättningen kunna begagna ex och er som givna
utgångsstorheter. Spänningsfallen äro beräknade för
märkströmmen lm och ändra sig proportionellt mot

» [2] ekv. 11.

»* [4] ekv. 17.

likströmmen /, så att för deras aktuella värden
uttrycken ~ ■ sr resp. -j- ■ ex kunna användas. För

’■m

beräkningen förutsattes, att den från likriktaren
avgivna strömmen är en ren likström.

Beräkning av fasfaktorn.

Vi försumma till en början
magnetiseringsström-men och bilda förhållandet mellan å ena sidan
upptagen aktiv effekt (avgiven likströmseffekt pius
alla belastningsförluster) och å andra sidan en ideell
likströmseffekt Di0 ■ /, och beteckna detta förhållande
med q. Då är

D + Db 1 1 r

Q = - – + - = 9 [eos a + eos (a -f «)] * (3)

/>io

Vidare är det induktiva likspänningsfallet

L

■ ex = - [eos a — eos (a + w)J

ui

(4)

Båda dessa storheter äro sålunda funktioner av
enbart u och a. Härur kunna styrvinkel och
överlappningsvinkel beräknas, vilket leder till de i
normförslaget angivna formlerna

a = arc eos

\ Lm /

= — aarc eos (q — -j- •

(5)

= 1

u u
2COt2’

Likaväl som den aktiva är även den reaktiva
delen av näteffekten, uttryckt i relation till Dio ■ I
en funktion av enbart u och «. Vi beteckna detta
relationstal med x och ha

2 u -f sin 2 a — sin 2 (a -f- u) **
4 [eos a — eos (a -f- u)J

Ur de båda funktionerna q och % definiera vi en
ny funktion (u, a), nämligen

3>(w,a) = l-(g!-fr) =

1 / u — sin u V ***
4 \ eos a — cos|a -|- u) /

På fig. 1 återges denna funktion i form av en
kurv-skara.

Ur ovanstående definitioner erhålles effektfaktorn
för nätströmmens grundton, fasfaktorn,

Q

eos <p, o = —— - ,—- (8)

’10 v’1 — w

Anledningen till, att vid definitionen av den nya
funktionen & (u, a) denna valdes och icke hela
rot-uttrycket i ovanstående formel, vilket kunde synas
ligga nära till hands, är dels den, att härigenom
erhålles en formell likhet med uppbyggnaden av
motsvarande funktion för total effektfaktor, vilken
senare skall behandlas, och dels den, att. vid beräkning
av andra, här icke berörda förhållanden, förekommer
funktionen <P (u, a) och vid den valda definitionen
ger den numeriska omräkningen mellan de båda
funktionerna noggrannare resultat. Då emellertid

* [3] ekv. 10.

** [3] ekv. 5. Obs. att i på det anförda stället enl.
definitionen är 4 ggr större än ovanstående, och alltså ej direkt
anger nämnda relation.

*** [3] ekv. 18.

42

1 mars 1941

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:25:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941e/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free