Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Industriell Ekonomi och Organisation
investeringar som ge ränta, om den också låter vänta
på sig, böra reservarbeten tillgripas.
Men alla statens ansträngningar till
beredskapsarbeten av olika slag äro ej tillräckliga. Den enskilda
viljan att skapa nytt, att organisera nya former för
samarbetet inom industrien måste framför allt komma
till uttryck. Det är, som jag redan förut sagt, icke
de döda organisationerna utan de levande
människorna som skapa.
Den industriella produktionen.
Av civilingeniör EDY VELANDER.1
I en kris kan företagsamheten icke fungera
normalt. Det blir omöjligt att göra upp en budget på
längre sikt, ty vinstmöjligheter och risker bli
oöverskådliga. Samtidigt framväxer ett allt starkare krav,
att landets produktiva resurser mobiliseras på ett ur
det gemensammas synpunkt effektivt sätt.
För att nå detta mål kan man antingen stimulera
vissa industrigrenar med direkta eller indirekta
bidrag eller också kan staten direkt rekvirera företagen,
förhyra dem eller driva dem i egen regi.
I senare fallet tillgriper man organisatoriska medel.
Man framtvingar sammanslagningar och andra
rationaliseringar. Man åvägabringar auktoritativa
bransch-sammanslutningar eller korporationer med vilkas
hjälp de anslutna företagen eventuellt kunna
kontrolleras i fråga om prispolitik, investeringar etc.
Bidragsmetoden lämpar sig givetvis endast för
rika länder, medan tvångsregien företrädesvis måste
tillgripas av länder med svagare finansiell ställning
men med stark regeringsmakt. Statens ingripanden
böra begränsas så mycket som möjligt och även i
krig endast beröra produktionen, möjligen
grosshandeln.
Staten kan också nöja sig med full kontroll över
en viss sektion av en verksamhetsgren, t. e. genom
statliga pionjär- och mönsterföretag, som bryta isen
och ge förstahandsupplysningar beträffande
driftförhållandena, den s. k. "yard stick-metoden" eller
"svenska systemet", då speciellt med tanke på blandade,
gemensamma och enskilda företag för
kraftförsörjningen.
I princip har man dock att räkna med de båda
linjerna: ekonomiskt stöd — statsgaranti eller
organisatoriska åtgärder — statskontroll som
övergångsvägar till ren statsdrift. Det har därför sitt intresse
att studera dessa linjer.
Organisatoriskt eller ekonomiskt stöd?
Bidrag.
Den vanligaste formen för statsbidrag är tullarna,
en metod som mister sin effektivitet under en
avspärrning av handelsvägarna.
Även produktionsbidrag per producerad enhet
kunna förekomma, varigenom konsumentens pris
sänkes på statens bekostnad.
Premien kan också få formen av skattelindring,
eventuellt i form av en accis som bibehålles för kon-
1 Anförandet följer i huvudsak två promemorior av mars
1940.
kurrerande produkter. Vidare kan ett efterskänkande
av förmögenhetsskatter verka stimulerande på
produktionen. Av särskild betydelse är en väl avvägd
inkomstbeskattning, så att en eventuell
krigskonjunk-turskatt icke tillåtes att betunga önskvärda
beredskapsföretag.
Gemensamt för alla dessa former av ekonomiskt
bidrag är emellertid, att de icke förmå avlyfta
riskerna från företagaren, och de få därför begränsad
betydelse i tider, då riskmomenten lätt kunna bli
mångdubbelt större än vinstmarginalen.
Garanti.
För att under ovissa
tider stimulera den
enskilda företagsamheten
kräves därför
statsgaranti — innebärande
ett avtal med enskilda
företag om leveranser
mot en viss,
överenskommen ersättning. Den
enskilde kalkylerar då
med en viss vinst som
vanligt, medan staten
tar på sig de av krisläget särskilt förorsakade riskerna.
Garantien kan direkt ta sikte på
kapitalförsörjningen genom t. e. lån som efterskänkes om
förutsättningarna för verksamheten ändras i olycklig riktning.
Staten kan även sörja för en normal tillförsel av
råvaror genom att lägga upp beredskapslager av vissa
importerade förnödenheter eller genom att fastställa
maximipris på inhemska råvaruprodukter eller
bådadera. Staten kan ingripa på arbetsmarknaden,
förhindra strejker och fastlägga normala lönenivåer.
Staten kan slutligen ta på sig ansvaret för att
produkten vinner den av företagaren kalkylerade
avsättningen till överenskommet pris, dvs. lämna
avsättningsgaranti.
Staten kan även föreskriva produktionens
omfattning och pris under samtidig garanti för viss
utdelning, vilket innebär att staten realiter förhyr
anläggningen.
Kontroll.
Enligt en mera autokratisk metod kan staten
stimulera bildandet av kraftigt organiserade
branschsammanslutningar genom att t. e. föreskriva att varje
näringsidkare skall tillhöra motsvarande
branschförening.
Som hjälp för korporationerna att genomföra
statsmaktens önskemål inrättas olika centrala
kommissioner. En dylik kristidsadministration sätter de
vanliga ekonomiska lagarna ur spel och ingriper långt
kraftigare i de enskilda företagens skötsel än den
vanliga administrativa apparaten. Därmed ligger vägen
för fullständig statskontroll öppen.
Förhållandena i vårt land. — Branschorganens
betydelse.
Det är inget tvivel om att de frivilliga
samarbetsorganen inom olika grenar av näringslivet ha gjort
och ytterligare kunna göra utomordentliga tjänster
vid näringslivets anpassning till nya förhållanden,
både under normal fredlig utveckling och framför allt
under kristid. I de autokratiskt styrda staterna har
Fig-. 1. Två kända vägar och
en intressant kombination.
1 febr. 1941
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
