Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
vara möjligt att finna ledare med dylika
övermänskliga egenskaper, har man ju ingen garanti för att det
vid deras frånfälle finns efterträdare att tillgå, som
äro lika rikt utrustade. Det betyder med andra ord
att kontinuiteten är i fara. Men vad varje
organisatör strävar’ efter är just att göra arbetet inom
företaget oberoende av någon enskild individs kunnande
eller speciella egenskaper. Detta anses vara en
av organisationsarbetets huvuduppgifter. Om detta
är av största betydelse för det enskilda företaget,
hur mycket viktigare är det icke då i en nations liv!
Det är denna hos monarkierna automatiskt
uppehållna kontinuitet som är det ärftliga kungadömets
styrka, och som åsyftas i det från medeltiden
stammande uttrycket: "Konungen är död, leve
konungen!"
Nu kommer en annan fråga: ha vi verkligen någon
grundad anledning att förkasta vårt nuvarande
styrelsesätt? Hela den storartade utveckling som vårt
land i socialt och ekonomiskt avseende har
undergått sedan sekelskiftet, har dock ägt rum under detta
statsskick. Var och en som kan minnas hur det var
ställt här i landet för säg trettio år sedan måste för
visso erkänna, att det inte var bra som det var den
gången. Hur annorlunda är det icke nu! I dag är
vårt folk enat som aldrig förr, och vi veta var vi ha
varandra på ett sätt som icke är förunnat folken i
diktaturländerna.
Nej, det kan icke vara möjligt att det skulle vara
riktigt att nu återgå till skråväsen och ekonomiskt
tvång, när det faktiskt har visat sig, att den
ekonomiska och sociala frigörelsen har varit en
förutsättning för den utveckling som har lett till
välståndet i världen och till det samförstånd som i dag
präglar vårt svenska samhällsliv. Det är orimligt
att enväldet skulle mindre lätt leda till
maktmissbruk nu än i gamla dagar. Med de resurser som i
dag stå till förfogande måste man räkna med att
motsatsen skulle bli fallet. Det kan därför icke heller
vara möjligt att vårt folks sekellånga politiska
strider skulle ha utkämpats förgäves.
Ibland påstås det att det ekonomiska livet har
blivit så komplicerat att det måste dirigeras av
staten. I verkligheten förhåller det sig nog i stället så
att våra dagars ekonomiska maskineri är så
komplicerat och så känsligt att det är fullständigt
uteslutet att ens det största matematiska snille skulle
kunna förutse hur än aldrig så väl genomtänkta
ingripanden ytterst komma att verka. Man behöver
väl för övrigt icke vara vidare insatt i ekonomiska
ting för att inse att det är omöjligt för en regering
eller grupper av "sakkunniga" att på ett bättre och
friktionsfriare sätt bestämma över hur
konsumenterna skola använda sina pengar än den fria
prisbildningen tvingar dem att göra för att få pengarna att
räcka till när de vilja tillfredsställa alla sina oändligt
skiftande behov och smakriktningar.
Naturligtvis saknar icke vårt nuvarande
styrelsesätt fel och brister! Framförallt skulle det i vårt
offentliga liv behövas mycket mera mod och vilja
att taga personligt ansvar. Det skulle också behövas
att den som är beredd att taga på sig ansvar hade
större möjligheter att få göra det. Men när allt
kommer omkring är det icke på styrelseformen det
beror! Det är på människorna det kommer an! Det
är deras vilja till samarbete, deras ansvarskänsla,
deras rättskaffenhet, med ett ord deras karaktär och
deras inställning till livet som är det avgörande. Det
fordras vidare vyer! Först och främst måste vi komma
bort från de ödesdigra merkantilistiska tänkesätten,
som narra oss att tro att det internationella
varuutbytet är något som den ena parten måste förlora
och den andra förtjäna på i stället för att i
verkligheten ett samarbete av detta slag är till ömsesidig
fördel. Detta slentrianmässiga ekonomiska
vane-tänkande, som all upplysning till trots behärskar
människorna, är så oändligt skadligt därför att det
direkt leder till söndring och krig. Detta är så
mycket vansinnigare som alla de stora tekniska
landvinningarna, telegrafen, telefonen, radion, flyget och
alla de moderna samfärdsmedlen allesammans
förutsätta växande internationellt samarbete och tendera
att bryta ner skrankorna mellan folken. Det är
endast människorna själva som sträva emot! Deras
fåvitsko kommer en osökt att tänka på alla de försök
att hejda utvecklingen som på sin tid gjordes genom
att införa löjeväckande hastighetsbegränsningar
samtidigt som bilfabrikanterna ansträngde sig till det
yttersta för att förbättra konstruktionerna och
möjliggöra större hastigheter.
Som sagt, det är ej de döda människoverken,
institutioner och styrelseformer, som måste ändras,
utan det är människorna! Här fordras ingenting
mindie än en andlig pånyttfödelse! Men att nu
klanka på vårt eget är att gå främmande ärenden!
Låt oss i stället enigare än någonsin slå vakt om de
idéer som hela vår kultur och hela vår
samhällsbyggnad vilar på! Här har även fackpressen en stor
uppgift att fylla, som icke får försummas, ty rätten
att säga sin mening och fritt utöva en opartisk och
saklig kritik utan alla ovidkommande
partisynpunkter är, det kan ej nog kraftigt framhållas, ett
livsvillkor för pressen i dess helhet.
Till dess att det åter blir oss möjligt att tänka på
något annat än "dagens tunga" och som kloka
trädgårdsmästare ägna oss åt att ansa vårt nationella
vårdträd gäller det framförallt att skydda dess krona
mot skadeinsekter av olika slag. Ett universalmedel
mot all sådan ohyra är att känna svenskt, tänka
svenskt och handla svenskt!! r.
26
5 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
