Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Industriell Ekonomi och Organisation
Litteratur
Bokanmälan.
Högkonjnnktur och depression, av Gottfried von
Haberler. K. F:s förlag. Stockholm 1940. Pris
häftad kr. 7: 50, inbunden 9: 50.
Boken har tillkommit på uppdrag av Nationernas
förbund, som i sept. 1930 beslöt att ett försök borde
göras att samordna det analytiska arbete, som dittills
hade gjorts ifråga om de regelbundet återkommande
ekonomiska depressionerna. Anledningen till detta
initiativ var icke att få fram en ny konjunkturteori.
Undersökningen avsåg att utgöra det första ledet i ett
sammanhängande arbete för att om möjligt få
tillräcklig klarhet om orsakssammanhangen för att kunna nå
ett stadium, då man kan planlägga åtgärder för att
undanröja depressionerna. Man var även beredd på
att det skulle kunna visas, att depressionerna äro en
oundviklig följd av vår nuvarande ekonomiska
ordning. Uppgiften för föreliggande arbete var begränsad
till att analysera existerande konjunkturteorier och att
på denna grundval ge syntetisk framställning av
konjunkturväxlingarnas natur och deras sannolika
orsaker, varvid hänsyn tagits till möjligheten att
kvantitativt pröva riktigheten av de olika teorierna.
Analysen är en prövning av det väsentligaste
tankeinnehållet men icke en historisk överblick.
Den första delen i arbetet omfattar en koncentrerad
beskrivning av olika betydelsefullare
konjunkturteorier, som författaren sökt inordna uti följande
systematiska indelning: Rent monetära teorier;
överinve-steringsteorier; Teorier om kostnadsförändringar,
horisontella jämviktsrubbningar och överdriven
skuldsättning som orsak till kriser och depressioner;
Underkonsumtionsteorier; Psykologiska teorier; Jordbruket
och konjunkturväxlingarna. Redan av den nämnda
mångfalden av förklaringsförsök framgår huru många
faktorer som inverka på konjunkturerna. Detta har
även flertalet av de behandlade författarna insett och
de ha därför icke uppställt så ensidiga teorier att de
utan vidare kunna helt tillfredsställande trängas in
uti en bestämd avdelning i den nämnda systematiken.
Haberlers uppgift har därför varit synnerligen svår.
Han har dock på ett så begränsat utrymme som ca två
hundra sidor lämnat en beskrivning av det stora
antalet konjunkturteorier inom den nämnda
systematikens ram. För säkerhets skull har varje enskild
forskare fått anledning att före tryckningen se och
uttala sig om det omnämnande han har fått. Trots detta
kan naturligtvis icke ett dylikt koncentrat, som
dessutom skall pressas in i författarens systematik, ge
full rättvisa åt varje forskarebidrag. Detta har icke
heller varit arbetets syfte, dess syfte är i stället att ge
översikt över konjunkturteorier, och man måste
medge, att författaren lyckats väl därmed. I den upplaga
(1939), vars svenska översättning här recenseras,
förekommer ett kapitel på hundra sidor om de
konjunkturteoretiska diskussionerna under senare år. I
detta kapitel domineras framställningen av Keynes:
"General theory of Employment, Interest and Money"
varjämte den s. k. Stockholmsskolan och norrmännen
Frisch, Einarsen uppmärksammas.
I bokens andra del söker författaren lämna en
syntetisk framställning eller en samarbetad förklaring av
konjunkturförloppet, med rimlig hänsyn tagen till de
olika, tidigare teorierna. Det har därvid visats att
många av föreliggande meningsskiljaktigheter varit
mindre än vad som kunde antagas, och att i vissa mera
betydelsefulla spörsmål en avgjort större
överensstämmelse mellan konjunkturteorier av olika skolor
kan påvisas än vad en ytlig betraktare är villig med-
ge. I detta arbete tillämpas den principen att
likheterna framhävas, och att divergerande punkter icke
överdrivas utan blott relateras.
Haberlers egen framställning av
konjunkturförloppet och dess orsaker är ett försök att sammanfoga till
en helhetsbild tankegångar ur de teorier som
analyserats. Han utvecklar varför de krafter som verka
i början av en uppgång eller en nedgång ha
ackumulerande verkan — men efterhand avmattas, så att
systemet blir alltmera känsligt för påverkningar i
motsatt riktning. Vidare visas huru rörelserna kunna
komma igång och huru de faktiskt komma igång och
huru rörelserna kunna upphöra och faktiskt bruka
upphöra. För den som önskar en omfattande
orientering i konjunkturproblemen, är Haberles bok
synnerligen läsvärd.
Av stort intresse är den synpunkt som anlägges på
frågan: är konjunkturrörelsen av endogen eller
exogen art, dvs. beror den på krafter och förhållanden
inom det ekonomiska systemet självt och samhällets
ekonomiska struktur, eller beror den på utifrån
verkande krafter? För en tekniker blir det kanske
lättare förståeligt, om man uttrycker det med en bild:
beror gungstolens svängningar på de impulser den får
eller på gungstolens egen konstruktion? Lika litet
som en tekniker väl vill svara ensidigt på denna
dubbelfråga, lika litet vill Haberler svara ensidigt på
frågan, varför konjunkturrörelsen går i cykliska vågor,
men han söker i stället att visa i vad mån det beror
på utifrån kommande impulser och på systemets egen
konstruktion och dess traditionsenliga sätt att
reagera, att konjunkturrörelsen uppkommer.
Bland de med tidsintervall verkande, utifrån
kommande krafter som behandlas i förra delen är bl. a.
skördevariationerna (och solfläckarna) som lockat
naturvetenskapligt betonade forskare till ensidiga
förklaringar. Däremot behandlas icke
befolkningsrörelserna, som förete bestämda cykliska förändringar och
som även böra ha en viss inverkan på konjunkturerna.
Av större betydelse för förklaringen av vågrörelsen
kunna dock i allmänhet de krafter anses vara, som verka
inom systemet självt — det är väl endast dessa som
kunna förklara omslaget och accelerationen av uppgången
resp. nedgången. Det är även på dessa sistnämnda krafter
som Haberlers framställning koncentrerar sig.
Utvecklingen går inom den teoretiska ekonomien
överhuvud taget hän emot en allt större differentiering
och precisering av problemställningarna — såväl med
hänsyn till tidsfaktorn som rumsfaktorn. Man inser
nu att man icke kan utan vidare mäta en ekonomisk
förändring i ett land med ett summatal utan får vidare
undersöka inom vilka delar som denna
summaförändring uppstår.
En mera ingående kunskap om inträffade
förändringar och deras natur och orsaker nödvändiggör
därför ett mera vittomfattande konkret material, som
möjliggör en kvantitativ undersökning av de olika
delarna av nationalhushållningen. Denna uppgift har
framför allt tagits om hand av matematiska ekonomer,
bland vilka särskilt kan nämnas prof. Frisch i Oslo.
I den föreliggande framställningen har författaren
icke gått in på mera invecklade matematiska
framställningar utan nöjt sig att hänvisa till dem. Icke heller
själv har han använt annat än ett fåtal ekvationer och
diagram. För den allmänna läsbarheten av arbetet är
detta onekligen en förtjänst. Samtidigt undanröjer
författaren därmed för tekniker faran av att tro, att
problemen äro lösta därför att de äro åskådliggjorda
i ett diagram eller förenklat uttryckta genom en
ekvation. Den som alltför mycket låter problemen ta
formen av kurvor eller ekvationer kan lätt mista
förmågan att se problemen i sammanhang och att taga
hänsyn till även de många faktorer som icke kunna
7 juni 1941
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
