Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 1. Sammanträde med en av säkerhetskommittéerna.
att antalet olycksfall i arbete per 100 årsarbetare hos
större arbetsgivare var 1920 4,83 och 1935 9,91,
således mer än fördubblat. Skälen härför voro många.
Vi få då notera dels den kraftiga industrialiseringen
och den ökade användningen av maskinella
hjälpmedel. Härtill kom, att man i större utsträckning
än tidigare anmälde inträffade mindre olycksfall.
Den ekonomiska konjunkturutvecklingen betydde
också en hel del. Det är känt, att en stegring i
olycksfallens antal kan konstateras under
uppåtgående konjunktur. Det beror närmast på den kraftiga
nyanställningen av arbetare, som äro ovana vid
arbetet eller kort och gott sakna fabriksvana. Sådana
personer äro mer utsatta för olycksfall än de vana
arbetarna.
I detta sammanhang kan jag icke underlåta
omnämna, att speciellt från arbetarhåll göres gällande,
att den industriella rationaliseringen är en av
orsakerna till olycksfallsfrekvensens stegring. Detta bör
emellertid på det kraftigaste gendrivas. Har ratio-
Fig. 2. Wäfveribolagets broschyr
"Anvisningar och råd till förebyggande av olycksfall i
arbete"
naliseringsarbetet genomförts riktigt och
ändamålsenligt, så bör det snarare bidraga till en minskning i
olycksfallsfrekvensen.
En hel del mindre tillägg och förändringar
genomfördes tid efter annan i arbetarskyddslagstiftningen.
Det visade sig emellertid snart, att yrkesinspektionen
såsom övervakande myndighet hade alltför
begränsade resurser. 1937 års arbetarskyddskommitté fick
bland sina uppgifter även att söka åstadkomma en
effektivisering av yrkesinspektionen. I slutet av
1937 framlade kommittén också ett förslag i detta
hänseende. Detta blev år 1938 riksdagsbeslut, och
från och med januari 1939 har sålunda
yrkesinspektionen blivit föremål för en kraftig utvidgning. Redan
1938 tillsattes emellertid en ny kommitté, som fick
i uppdrag att företaga en allmän översyn av
arbetarskyddslagstiftningen. De inträdda krisförhållandena
gjorde emellertid, att kommitténs arbete tills vidare
fått vila.
Det är nog gott och väl med lagstiftningsåtgärder,
men icke minst i detta fall kan man våga påstå, att
det är ännu viktigare att tillse, att lagarna bli
föremål för ett allmänt personligt intresse. Jag har
redan inledningsvis påpekat, att arbetsgivarna
åtminstone för en del år sedan ej visade något större
intresse. Detsamma gäller även arbetarna. Enligt
lagen hade dessa rätt att utse skyddsombud. Det
gjordes emellertid icke i tillräcklig utsträckning och
som en ursäkt härför göres från arbetarhåll gällande,
att det mången gång visade sig svårt att finna
arbetare villiga att åtaga sig detta uppdrag. Man
förmenade nämligen, att skyddsombuden alltför ofta
blevo utsatta för trakasserier från såväl
arbetsgivarnas som arbetsledarnas sida. Något större intresse
i form av propaganda och upplysningsverksamhet
ådagalades icke heller från arbetarhåll.
Allteftersom åren gingo, visade det sig dock, att
Safety first-rörelsen allt mer och mer började vinna
terräng här i landet, och detta skedde icke minst på
grund därav, att man fick klart för sig, att
olycksfallen innebära en kraftig nationalekonomisk
belastning.
Ur Sveriges officiella statistik kunna vi inhämta
följande uppgifter; dessa avse år 1937 (det senaste
året för vilket officiella uppgifter föreligga).
Fig. 3. Effektiv trafikledare.
66
6 sept. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
