Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
ha emellertid fordringarna på vissa prov ökats, så att
arbetsprestationen i realiteten kan anses vara ungefär
densamma som tidigare. Detta tycks rent psykologiskt
även ha haft åsyftad inverkan på laboranterna, ty
otvivelaktigt kan redan nu ett bättre arbetsresultat
skönjas. Många gånger kan det för laboranten bliva
enahanda och tröttande att behöva utföra ett stort
antal bestämningar, ty åtminstone vid härvarande
laboratorium har det konsekvent hållits på kravet, att den
rent manuella färdigheten skall uppdrivas för att
därigenom bibringa en uppfattning, om hur lång tid en
analys tager att utföra, och vilken noggrannhet man
har rätt att fordra. Sådant måste ju en eventuellt
blivande laboratoriechef eller driftsledare känna till.
Men det finns kanske någon, som undrar, varför man
skall låta folk gå och "för hand" utföra tidsödande
analyser av malmer, bergarter, legeringar m. m., när
det finns sådana förträffliga hjälpmedel som
polaro-grafer och spektrografer. Man skulle kunna jämföra
detta med det "medeltidsmässiga" sättet att behöva
göra anteckningar under elementära föreläsningar. En
teknolog som t. e. vid analys av en legering endast
hade att bringa substansen i lösning och därefter
genom användande av en polarograf erhöll oantastliga
värden, skulle givetvis spara mycken möda, men i
gengäld knappast lära sig något. Han bleve helt enkelt
ställd på laboratoriebiträdets plan, ty nyssnämnda
operation fordrar föga kunskap i kemi och kan med
mycket stor fördel anförtros åt billigare arbetskraft.
Dessutom är det trots allt ännu så, att dessa moderna
metoder ha ett ganska begränsat användningsområde och
finna tillämpning inom ett relativt ringa antal
industrier. Härmed är det ingalunda sagt, att en ung
civilingenjör bör vara okunnig om de moderna
analysmetoderna. Tvärtom är det nödvändigt, att han genom
undervisning och, om laboratoriets resurser det
medgiva, vilket givetvis bör vara fallet, genom någon
övning blivit bekant även med dylika, så att han inte
behöver stå handfallen, då han kanske vid sin första
anställning möter dessa, och för att han enligt vad som
ovan sagts även skall vara förtrogen med deras fördelar.
En viktig del av studierna utgör litteraturarbetet.
Vid Chalmers tekniska högskolas bibliotek har av
bibliotekarien Hemlin ett lyckat initiativ tagits i och
med de startade föreläsningskurserna i
bibliotekskunskap, varigenom den grundläggande insikten i
användandet av ett bibliotek bibringas. En kemisk
teknolog får icke vara okunnig om nyttan av t. e.
Chemi-sches Zentralblatt och Chemical Abstracts eller hur
Beilsteins och Gmelins handböcker användas. De för
kemisterna något mera ingående litteraturstudierna
fullföljas sedan vid litteratursynteserna i K2. En
motsvarighet härtill har nyligen införts i K3 genom
"litteraturanalyser". Härvid får vederbörande till uppgift,
att i tillgänglig litteratur söka reda på någon viss
analysmetod. Han gör ett litteraturutdrag och
tillämpar metoden på någon lämplig substans. Den ständigt
svällande tekniska och vetenskapliga litteraturen gör
det nödvändigt, att ingenjören skall kunna läsa det
viktiga i en uppsats, och att han skall kunna
anteckna de väsentliga punkterna utan att släpa med onödiga
detaljer. Dessa övningar, som han får redan på ett tidigt
stadium, bidraga därför till att han så småningom
kommer att känna sig hemmastadd i facklitteraturen.
I samband med analysarbetet i tredje årskursen
inlämnas efter varje utförd analys en skriftlig
redogörelse över använda metoder och gjorda iakttagelser och
med samtliga sifferuppgifter bifogade. Detta är dels
ägnat, att hos laboranten uppöva förmågan att i skrift
sammanfatta under ett experimentellt arbete gjorda
iakttagelser och underlättar dessutom lärarens kontroll
över det utförda arbetet, ty otvivelaktigt tillhöra försök
att på genvägar få fram analysvärden icke fantasien.
Vad författaren vill ha sagt är, att analysarbetet vid
de tekniska högskolorna ej skall urarta till ett rent
rutinmässigt sysslande, utan det måste läggas så, att
framför allt bibringas kemiskt kunnande och
uppfattning om den kemiska analysens såväl möjligheter som
begränsning samt kännedom om de apparater och
hjälpmedel, som stå till buds. Detta kan uppnås genom
en effektiv övervakning och genom undervisning i
något, som man skulle kunna kalla laborationsteknik.
Det går därför icke att fastlåsa kursen vid en serie
klassiska bestämningar, utan nya uppgifter skola vid
behov tillkomma, så att systemet därigenom får
rörlighet. Av ingenjören fordras framför allt, att han
är à jour med teknikens och vetenskapens senaste rön
utan att därför förlora kontakten med de elementära
grunderna. Just härvidlag har man goda möjligheter
att genom analysarbetet bibringa den blivande
ingenjören de kunskaper, som sedan kunna bliva
fruktbärande vid den industriella verksamheten. Det gäller
också om dessa som om så många andra övningar
under ingenjörens ofrånkomligt hastiga och skiftande
studier, att de så ordnas, att de framtvinga en så långt
möjligt fördjupad facklig, i det fallet kemisk, kunskap.
E. Brazee.
Notiser
Skumningen vid snlfatmassetillverkning. Vid
sulfatmassefabrikerna har man ibland haft betydande
svårigheter med den skumbildning, som uppträtt i silar,
ur-vattnare, upptagningsmaskiner och avloppskanaler.
Skumbildningen har varit svårast då fabrikerna arbetat
med havsvatten eller bräckt vatten med 1 à 2 gram NaCl
pr liter, och den har minskat kapaciteten med ca 10 %.
Såsom skumningsförhindrande medel ha förbrukats
betydande mängder brännolja, motorfotogen, råterpentin,
fördroppar och restolja. Då dylika värdefulla vätskor icke
längre kunna tilldelas för detta ändamål, har Statens
industrikommission genom en rundfråga till
sulfatfabrikerna efterhört deras erfarenheter med
ersättningsmedel. Med endast ett par undantag ha alla de tillfrågade
företagen förklarat sig icke längre vara i behov av
skum-hindrande preparat, sedan det visat sig, att
skumbildningen kan förhindras genom en bättre tvättning av
massan i diffusörerna. Det har också uppgivits, att en
dylik tvättning ökar utbytet av flytande harts. I ett
fall har skumbildning på upptagningsmaskinen kunnat
undvikas genom fördubbling av kapaciteten hos de
pumpar, som befordra massan till denna maskin.
Rolf Stéenhoff.
Metylenklorid, CH2C12 kpt 41°,6 föreslås i tyska
"Reichs-Gesundheitsblatt" såsom ersättning för eter
vid extraheringar i laboratorieapparatur. Härigenom
skulle bl. a. de kända risker och olägenheter som äro
förbundna med användningen av eter i laboratorier
kunna undgås. Metylenklorid är visserligen dyrare än
eter men i gengäld mindre löslig i vatten och HCl än
denna. Den är även mindre explosiv än eter. En
olägenhet med att övergå till detta extraktionsmedel är
emellertid, att många data som baserats på
eterextrak-tion icke utan vidare kunna förutsättas såsom
jämförbara med resultat vunna genom metylenkloridextraktion.
F. H. S.
Ett HCl-beständigt stål med mindre än 0,5 % C,
11—18 % Sb, 0,1—0,3 % Be och upp till 5 % Mo och
W med goda bearbetningsegenskaper beskrives i tyska
patentet 691325. Halten P och S får ej överstiga
0,3 %.
F. H. S.
76
13 sept. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
