Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik.
skiljeväggar av obrännbart material är ett vida
mindre eldfärligt objekt än exempelvis en
motsvarande byggnad av trä med invändig träbeklädnad är
självklart. Vid nybyggnad eller ombyggnad böra
vederbörande verkstadsägare, byggmästare eller
arkitekter i god tid hos någon brandskyddsexpert,
vanligen brandchefen på orten eller länets brandkonsulent,
rådgöra om huru det förebyggande brandskyddet bör
ordnas. Å ritningarna påvisas vad som från
brandväsendets sida anses erforderligt ur
brandskyddssynpunkt och när nybyggnaden eller ombyggnaden
står färdig, vet byggherren med sig, att även
brandskyddets krav äro tillgodosedda, vilket ju bör
innebära en stor trygghetskänsla. Om man alltså på ett
tidigt stadium kommer överens, kunna ofta de
föreskrivna säkerhetsåtgärderna utföras för ringa
kostnader. Sämre ter det sig när brandskyddsmannen
tillkallas först när byggnaden är färdig och måhända
brandskyddets mest elementära krav icke beaktats.
Sådana krav kunna bl. a. innebära vissa
sektioneringar i vertikal eller horisontal led, brandsäkert
avskiljande från övriga lokaler av särskilt eldfarliga
rum eller avdelningar, brandsäker inklädning av
hissar eller andra trummor, anbringandet av brandsäkra
dörrar osv. Det är härvid av största vikt att
exempelvis brandmurar uppdragas över yttertaket, så att
elden effektivt stoppas och icke som vid en stor
industribrand för en tid sedan kunde tända trätaket på
andra sidan muren. Det är ävenledes meningslöst att
vidtaga ofta dyrbara förebyggande säkerhetsåtgärder
om icke branddörrar i brandmurar och andra
sek-tioneringsmurar stängas varje dag efter arbetets slut.
Vid en millionbrand inom verkstadsindustrien för
några år sedan spreds elden katastrofalt genom att
branddörrarna stodo på vid gavel, så att elden
obehindrat kunde kasta sig över från den ena sektionen
till den andra. Jag skall be att få lämna ett typiskt
exempel på huru galet man kan brandskydda på egen
hand. I en stor fabrik fanns ett invändigt trapphus
med omfattningsväggar av oskyddat trä till
omgivande fabrikssalar. I dessa oskyddade träväggar
hade man satt in fönster av trådglas, vad det nu
skulle tjäna till torde vara svårt förklara.
Vindar äro synnerligen riskabla med hänsyn till
den mängd brännbart gods, som förvaras därstädes.
På grund av tidsläget har i många städer en grundlig
vindsröjning kommit till stånd, varvid man kunnat
konstatera vilken obegriplig lust, som behärskar
svenska folket att spara på onyttigt skräp av alla de
slag. Vad Stockholm beträffar föreskrives numera
att vindar i bostadhus av över 20 m längd uppdelas
genom brandmurar och att i nybyggnader
vindskontorens väggar utföras av trådnät.
Vid eldsvådor gäller kanske mera än annars det
gamla ordspråket "tid är pengar", ty vad jag den
ena minuten kan släcka med en hink vatten, fordrar
måhända i nästa minut en slangledning och efter
ytterligare någon tid är kanske fastigheten
tillspillo-given. Det är därför av största vikt, att ett
eldsvådetillbud upptäckes snabbt, så att man omedelbart
kan ingripa med befintlig brandredskap. Saknas
dylik och elden icke kan kvävas i sin linda, är enda
förfaringssättet att söka stänga elden inne till dess
släckningshjälp kan erhållas ty en av betingelserna
för eldens utbredning är ju luftens syre. Nog bör
väl allmänheten förstå en sådan enkel sak som att
stänga dörren till ett brinnande rum eller dörren till
en annan brinnande lokal om eldsläckningsresurser
saknas. Ja, så tänker och tycker både Ni och jag,
men hur går det understundom till i praktiken. Blott
ett enkelt exempel. För några månader sedan
besökte jag Tyskland och läste där i en tidning en notis om
en "Grossfeuer" i gamla staden i Stockholm. Det var
alltså en stor brand och dessutom hade många
människor svävat i fara att innebrännas. Jag tänkte,
visst har staden inom broarna sina risker, det är
sant, men var har nu detta drama kunnat utspelas.
Jag gissade på några större magasin, på några trånga
gränder, där bostadshusens hyresgäster nästan kunna
skaka hand med grannarna på andra sidan. Vid
hemkomsten befanns att denna Grossfeuer var av
ringa omfattning, den inskränkte sig till ett utbränt
rum en trappa upp i ett bostadshus, där hyresgästen
rusat ut och lämnat dörren öppen efter sig, med den
påföljd att hela trapphuset blev rökuppfyllt och
framkallade en viss nervositet hos ovanpå boende
hyresgäster. Brandkåren kom snabbt till eldstället
och snart var "allés erledigt". Som sagt, men ofta
kan en dylik tanklöshet verkligen få svåra påföljder.
Den enklaste metoden att hindra eldens spridning
är att släcka den. Härvid kunna ifrågakomma
handapparater, brandposter med slang och strålrör,
motor-eller skumsprutor, sprinkleranläggningar. Bland
handapparater märkes pytssprutan eller
assurans-sprutan, av vilka den av koppar är den förnämsta,
emedan den icke rostar sönder. Pytssprutan är ett
redskap, som av allmänheten ofta betraktas med
misstro. Brandmännen återigen anse den som ett
mycket gott eldsläckningsredskap och otaliga tillbud
och mindre eldsvådor släckas med pytssprutor. Men
en av betingelserna härför är att sprutan ständigt är
fylld med vatten och i övrigt i fullt brukbart skick.
Till handapparater räknas vidare s. k. kemiska
eldsläckningsapparater, vilka äro konstruerade i olika
typer och för olika släckningsändamål. De kunna
indelas i vattensläckare, skumsläckare, pulversläckare
och klorvätesläckare. Vid inköp av kemiska
eldsläckningsapparater är det av stor vikt tillse, att
apparaten ifråga är godkänd av Statens
provningsanstalt.
För eldsläckning inomhus föreskrives ofta
brandposter med slang och strålrör. Dessa brandposter
böra placeras på så sätt, att de i möjligaste mån
kunna betjänas utan allt för stort hinder genom eld och
rök. Därför böra brandposterna placeras utanför
verkstads- och lagerlokaler, helst i brandsäkra
trapphus. Slangen skall vara upphängd så, att den snabbt
kan utläggas utan bukter.
Motor- och skumsprutor tillverkas numera inom
landet och dessa äro av prima kvalitet. Under senare
år har en synnerligen omfattande nyanskaffning av
sprutor, slang och annan eldsläckningsmateriel ägt
rum, icke blott inom yrkesbrandkårer,
borgarbrand-kårer och frivilliga brandkårer utan även inom
industrien, där industribrandkårer hava organiserats eller
äro under uppsättning.
Ett synnerligen effektivt skydd mot eldsvådor
är sprinklersystemet, vilket en annan talare kommer
att här närmare redogöra för. Likalades har man ett
gott skydd i den automatiska brandalarmen, vilken
ävenledes kommer att här senare behandlas.
Vi skola nu övergå till att tala om vad som skall
20 sept. 1941
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
