Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskri rt
Fig. 1. Minsvepare, större, av "Arholma"-typ.
Fig. 2. Minsvepare, mindre, modell 39.
skrov. I andra hand skola de vara användbara för
ubåts jakt.
Vi hade före konstruktionen av "Arholma"-båtarna
varit inne på problemet vid byggande av
"Jägare"-båtarna. För dessa ställdes emellertid kravet på fart
allt för högt, närmast med tanke på användning för
ubåtsjakt, och behovet av däcksutrymme för
svep-materielen beaktades ej i tillräcklig grad.
Kombinationen ubåtsjakt och minsvepning var ej lätt att
genomföra. Vid "Arholma"-båtarna sattes därför
kravet på ubåtsjakt i andra rummet, farten sänktes men
behölls dock jämförelsevis hög.
"Arholma"-båtarna ligga, kan man säga emellan
"Jägare"-båtarna och de tyska M-båtarna.
Data för "Arholma"-båtarna äro:
Längd, över allt ..................... 56,7 m
Största bredd på spant............... 7,56 „
Djupgående, största.................. 2,10 „
Std deplacement ..........................................375 ton
Fart ................................ 19 knop
2 st. 10,5 cm lvk. samt 1. v. autk.
De äro försedda med söksvep (paravaner med
tillhörande utrustning, kranar och spel), röjsvep och
skyddssvep samt sjunkbombfällare och
sjunkbombkastare.
Maskineriet utgöres av två oljeeldade
vattenrörpannor av Penhoëts typ och två ångturbiner om
sammanlagt 3 200 ahk vid 365 varv per min., två
propellrar. Anordnandet av två propellrar var nödvändigt
med hänsyn till kravet på ringa djupgående, vilket ju
även tvingat till det jämförelsevis höga varvtalet.
Fartygen äro byggda med back. Förut finnes
inredning för 4 underofficerare och 46 flaggkorpraler
och manskap och akterut för 4 officerare.
"Arholma" och "Landsort" hade till en början inga
slingerkölar. Sedermera anbringades å "Arholma"
vanliga slingerkölar och å "Landsort"
Wilton-Fije-noord-slingerkölar. De hittills utförda försöken hava
icke givit något verkligt belägg för att den ena eller
andra konstruktionen ur rullningssynpunkt är bättre.
Fartreduktionen synes med de vanliga slingerkolarnä
uppgå till 0 knop vid 14 knop och 0,35 knop vid 19
knop, och vid de holländska slingerkölarna till 0,2
knop vid 14 knop och 0,05 knop vid 19 knop. På de
nya fartygen hava vi vanliga slingerkölar.
Organisationen vid byggandet av denna serie av
ursprungligen sex, sedermera tolv fartyg har sitt
intresse. För att få dem färdiga så fort som möjligt var
det nödvändigt att utplacera dem å ett flertal varv
även sådana, som tidigare ej utfört örlogsbyggen.
Den erfarenhet, som dessa därigenom fått, synes mig
vara en god tillgång i fråga om möjligheterna för
snabba leveranser av dylika mindre fartyg. Fartygen
ha sålunda byggts enligt följande: Götaverken 2,
Lindholmen 2, Eriksberg 3, Öresundsvarvet 2,
Oskarshamn 2 och Finnboda 1.
Det har tidigare varit vanligt att
fartygsleverantörernas åtagande omfattat anskaffandet av all i
byggena ingående materiel utom den rent militära
utrustningen såsom kanoner m. m. och även en del annan
materiel, såsom strålkastare, telefoner och
orderapparater. I detta fall organiserades vid Örlogsvarvet i
Karlskrona, som tidigare byggt "Arholma" och
"Landsort" och sålunda hade tillgång på alla
arbetsrit-ningar och alla beställningshandlingar beträffande
materiel, en särskild upphandlingscentral under ledning av
en mariningenjör, som dessutom var huvudkontrollant
för dessa byggen. Centralen hade i uppdrag att
upphandla all materiel, som enligt den vanliga ordningen
skulle hava upphandlats av byggnadsvarven, och att
distribuera denna materiel till varven på lämpligast
möjliga tider. Kronan tillhandahöll sålunda valsat
material, pannor, maskiner, utrustning m. m., och
varvens åtagande omfattade i stort sett endast
arbetet. En del förbrukningsmateriel, såsom färg och
dylikt, upphandlades dock även av varven. All
likartad materiel för samtliga fartyg kunde sålunda
tillverkas gemensamt eller, om det var fråga om större
enheter såsom ångpannor, fördelas till olika
verkstäder. Organisationen har fungerat mycket
tillfredsställande och säkerligen sparat både tid och pengar.
Varven hava också här presterat ett snabbt arbete,
och leveranstiden, som kontraktsenligt uppgick till
11 à 16 månader, har för de hittills levererade
fartygen uppgått till 10 à 15 månader. Tre fartyg äro
ännu icke levererade, men deras försening har berott
på ishinder för sjösättningen och andra orsaker.
De mindre minsveparna äro av ny typ. De hade
visserligen föregångare i de 1938 färdigställda "M 1"
och "M 2", som äro stålbåtar med ett
standarddepla-cement om 61 ton och försedda med tre motorer om
ca 200 ahk vardera. Båtarna äro avsedda för
svepning av grunda minfält, och man önskade nu en
mindre typ, av vilken ett större antal skulle kunna byggas
vid mindre varv med vana att bygga träbåtar. Trä
var också lämpligt såsom material med hänsyn till
s. k. antennminor. Data för den första serien av 12
båtar äro:
Längd överallt ....................... 25,0 m
Största bredd ........................ 5,08 „
Djupgående, största .................. 1,25 ,,
Deplacement ......................... 48 „
Fart ................................. 13 knop
1 st. 20 mm kspr.
De äro försedda med minsvep och sjunkbombfällare.
62
19 iuli 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
