Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 4. Sambandet mellan maximidygnsfaktorn för pumpning
B
K2 = vattenverkets kapa-
pd och relativa reservoarvolymen ^
citet i m3/àr.
som svarar mot pd — 1,1 osv. Det räcker
naturligtvis inte att undersöka ett enda år på detta sätt.
Värdena måste vara baserade på förhållandena under
ett flertal år. De skola vidare vara maximivärden
och inte medelvärden.
De erhållna värdena ånge reservoarvolymen i
procent av medeldygnsförbrukningen. Vid fullständig
dygnsutjämning råder mellan
medeldygnsförbrukningen och vattenverkskapaciteten sambandet
„ J_ J^
Pä 365
Divideras alltså de erhållna värdena på
reservoarvolymen, uttryckt i procent av medeldygnet, med
motsvarande värden på pd, erhålles reservoarvolymen
uttryckt i procent av - . I diagram 4 är sambandet
365
mellan pd och relativa reservoarvolymen grafiskt
åskådliggjort.
När nu p, och pd äro kända, kan man beräkna
ut-nyttningsgraden för vattenverk och ledningar som
funktion av relativa reservoarvolymen. Resultatet
av denna beräkning framgår av diagram 5.
Utnytt-ningsgraden stiger till en början mycket snabbt. Vid
en reservoarvolym av 22,5 % av vattenverkets dygns-
kapacitet Q—2–, dvs. vid fullständig dygnsutjämning,
blir kurvan plötsligt flackare. Man behöver betydligt
större reservoarvolym för att höja utnyttningsgraden
1 %, om man befinner sig till höger, än om man
befinner sig till vänster om denna punkt. Med
ytterligare stigande värde på relativa reservoarvolymen
blir kurvan allt flackare.
Känner man vattenförbrukningen och dess
växlingar, kan vattenledningsverkets kapacitet K1
bestämmas. Vattenverkets kapacitet K2 är däremot
inte given utan kan varieras mellan ganska vida
gränser. Mot varje värde på K2 svarar en viss
reservoarvolym, som kan beräknas ur diagram 5.
Ingångsvärdet i diagrammet, ——, är enligt ekv. (2)
K,
PtPd
= 100-—. Alla dessa olika värden på K, ha den
K2
egenskapen, att de täcka förbrukningen, om
tillräcklig reservoarvolym är förhanden. Genom att
uppställa ytterligare ett villkor för
vattenverkskapaciteten kan man erhålla en entydig bestämning av den-
samma. Närmast till hands ligger då att bestämma
vattenverkskapaciteten, så att kostnaderna för
vattenledningsverket bliva ett minimum. Den
vattenverkskapacitet som uppfyller detta villkor kallas den
ekonomiska vattenverkskapaciteten och den häremot
svarande reservoarvolymen kallas den ekonomiska
reservoarvolymen.
För att uppsöka den ekonomiska
vattenverkskapaciteten och den ekonomiska reservoarvolymen måste
man kostnadsberäkna ett flertal olika alternativ.
Man går då tillväga på det sättet, att man väljer en
viss utnyttningsgrad ß %. Mot denna utnyttningsgrad
svarar vattenverkskapaciteten K« = — - . Reser-
fj,
voarvolymen R beräknas ur diagram 5. På basis av
vattenverkskapaciteten K2 bestämmas de ekonomiska
dimensionerna på ledningarna. Slutligen beräknas
summan av kostnaderna för vattenverk, ledningar
och reservoarer. Detta förfaringssätt upprepas med
utgångspunkt från ett annat värde på
utnyttningsgraden. Man fortsätter tills minimipunkten med
tillräcklig noggrannhet blivit bestämd.
I allmänhet är det lämpligt att utgå från den
utnyttningsgrad som svarar mot fullständig
dygnsutjämning. Man prövar sedan med ett högre värde
på utnyttningsgraden. Får man därvid lägre
kostnader, fortsätter man åt detta håll, tills
minimipunkten är bestämd. Får man högre kostnader,
prövar man med värden på utnyttningsgraden, som äro
lägre än det mot fullständig dygnsutjämning
svarande värdet. På grund av arten av diskontinuiteten
hos diagram 5 kommer det icke att vara ovanligt, att
just diskontinuitetspunkten, som motsvarar
fullständig dygnsutjämning, ger minimum av kostnader.
Ju mer man ökar utnyttningsgraden, dess mindre
bli vattenverkskapaciteten och
ledningsdimensioner-na, och dess större blir reservoarvolymen. För att
detta skall vara ekonomiskt, måste vattenverk och
ledningar vara dyra och reservoarer billiga i
aftagit %
Fig. 5. Sambandet mellan utnyttningsgraden ^
R
tiva reservoarvolymen
ä 2
Kl
och
rela-K2 = vattenverkets kapacitet i
m3/år.
ning. Kostnaderna för vattenverket öka med kraven
på renvattnets beskaffenhet och på driftsäkerhet
m. m. Fordrar man ett ur smak- och luktsynpunkt
oklanderligt vatten, kan man vara tvingad att
tillgripa en kombination av kemiskt-mekaniskt och
biologiskt reningsförfarande. Reningsverket kommer då
att bestå av kemikaliebyggnad, koagulerings- och
avsättningsbassänger, snabbfilterbyggnad,
långsamfilter och eventuellt även luftare. Är
byggnadsgrunden dålig, och kräver man ett i största möjliga
68
23 aug. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
