Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 4. Profilserie från •djupborrningarna vid Landskrona.
ningen i Höllviken (1941). Med utgångspunkt från
denna borrning förmodar jag, att från bottnen av
Danien upp till Lundasanden mäktigheten är ca 500
à 600 meter.
Landskrona vattenverk försökte år 1940 att
lokalisera sandstenen under kritlagren samt bestämma
djupet till densamma och lät därför A.-b. Elektrisk
malmletning utföra seismiska undersökningar norr om
staden. Någon sandsten kunde emellertid ej påvisas
intill ett djup av 400 m. I stället fastställdes
närvaron av lerlager i skrivkritan, vilka senare även
påträffades på det väntade djupet vid borrningarna i
Tullstorp och Nyhem.
Under sandstenen påträffades i Hilleshög massiva
lerlager och lerskiffer. De översta lerlagren innehöllo
makro- och mikrofossil tillhörande Wealden, som
utgör den djupaste delen av Undre kritan. Tektoniskt
tillhör Wealden här de äldre formationerna, som
inrama kritsänkan. Wealden har även påträffats i
Fyledalen och innehåller här de övre kolförande
lagren jämte glassanden. (Se Hägg.)
Från borrhålens läge och djupet på gränsen D/M
kan man konstruera en approximativ höjdkarta av
Maastrichtien-lagrens översta yta, som fig. 5 visar.
Skiktens allmänna strykning är från NY mot SO och
stupningen ca 5 grader mot SV. Obetydliga
avvikelser från strykningsriktningen och den flacka
stupningen ha iakttagits mellan Krönleins bryggeri och
Sockerfabriken. Ytterligare smärre förändringar
kunna framträda vid nya borrningar. Norr och öster
om Romeleåslinjen härska emellertid andra
lagringsförhållanden. Borrkärnorna från Hilleshög visa
en stupning på 45 grader, och strykningsriktningarna
inom detta område variera starkt.
Det framgår slutligen av alla geologiska fakta, att
kritlagren i Landskronatrakten bilda en del av ett
tråg, vars djupaste del är belägen nästan i centrum
av staden.
Berggrundens vattenföring.
Vattenföringen i sedimentära bergarter är först
och främst beroende av porositeten. Sand och
sandstenar äro därför i allmänhet rikligt vattenförande,
under det att skiffrar och leror ha en mycket ringa
vattenföring. Krit- och kalkbergarter äro med
avseende till sin porositet ännu föga undersökta.
Keil-hack anger för kritbergarter en porositet av 20—40 %.
Inom Landskronaområdet ha de porösa och
jämförelsevis lösa Lundasanden och sandstenarna visat
sig vara utmärkt vattenförande. I viss utsträckning
är detta också fallet i Lund och Kävlinge, men i
Kävlinge innehåller vattnet ca 3 000 mg Cl per liter.
Övre Daniens kalksand är genomgående starkt porös
och kan gälla som det översta vattenförande skiktet
(horisont I). Bryozokalken i Mellersta Danien är i
allmänhet mycket fast och trots närvaron av ett
antal sprickor ha nästan samtliga borrningar visat, att
vattenföringen här är obetydlig. I kalkbrottet vid
Limhamn är gränsen mellan övre och undre Danien
synlig ungefär på halva höjden av sydväggen. Här
kan man endast observera god vattenföring ovanför
bryozokalken. De lösa anhopningarna av porösa
bryozoer i undre Danien äro utmärkta vattenförare,
när icke lerhaltig krita tillstänger porerna. I området
söder om Köpenhamn, där undre Danien går i dagen
i kalkbrotten, har man goda tillfällen att studera
bergarternas starka genomdränkning. Bryozosanden
i undre Danien kan därför anses som vattenförande
64
8 aug. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
