Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsv etenskap
maskinen och på linskivorna. Man måste alltså göra
slagningsvinkeln och tråddiametern liten och
trådantal, parter och lindiametrarna stora såväl som
diametrar på spolar och skivor.
Sänker man slagningsvinkeln från 16° till 14°, 12°
och 10°, så sjunker töjningen med 23, 43 och 60%,
alltså högst väsentligt. Men då slagningsvinkeln
alltid måste vara så stor, att slagningen blir tillräckligt
fast för att förhindra inträngandet av rost, fuktighet
och andra skadliga ämnen, kan man icke
godtyckligt minska densamma.
En minskning av tråddiametern och det därigenom
ökade trådantalet inverkar gynnsamt på sänkningen
av den resulterande töjningspåkänningen. Så sänker
t. e. en höjning av trådantalet i en part från 7 till
19, 37 eller 61 trådar töjningen med 50, 67 och 75 %
resp. Minskningen av tråddiämetern är emellertid
begränsad på grund av rostangreppens ökade
farlighet, den ökade inre friktionen, som medför större
nötning av trådarna mot varandra samt yttrådarnas
nötning mot skivor och linkar. Dessutom stegras
priset.
På samma sätt verkar en förstoring av
lindiametern t. e. genom övergång från t. e. en sluten lina
till vanlig rundlina bestående av parter.
Förstoringen av diametrar hos spolar och linskivor har
likaså ett gynnsamt inflytande. Diametern på
spolarna begränsas av utrymmet i linmaskinerna och
diametern på brytskivorna av praktiska
driftförhållanden.
Den minskning av töjningen, som kan erhållas
genom lämpligt val av lina av vanlig konstruktion,
framgår tydligt vid en jämförelse mellan linorna nr
7 och 8 i tab. 32. Töjningen minskas här från
2,0—2,7 till 1,2—1,9 %. Enda möjligheten att
ytterligare sänka denna töjning, som är upphovet till de
stora, konstanta böjningspåkänningarna i linorna,
är att vidtaga extra mått och steg vid
linframställningen. Lintillverkarna ha alltid varit medvetna om
den försämring hos lintrådens hållfasthetsegenskaper
som slagningen till parter och lina medfört, men Klein
är den första, som försökt sig på att beräkna dem.
Man har genom olika operationer sökt nedsätta de
nackdelar, som själva slagningen medför. Genom
särskilda för- och efterbehandlingar av trådar, parter
och färdiga linor har man sökt sänka de
böjningspåkänningar, som slagningen givit upphov till.
Ett av de mest kända sätten att förbehandla
parterna för avlägsnandet av spänningarna var ju den
s. k. trulaymetoden, som tillkommit i England. Med
denna metod söker man giva de färdigslagna parterna
den form, i vilken de komma att ligga i den
färdigslagna linan, genom parternas dragande genom ett
system rullar, innan de slås ihop till linor. Det
är emellertid mycket svårt och det lyckas också blott
delvis att giva parterna en sådan form, att de vid
hopslagning till linor varken behöva ytterligare
böjas eller vridas. Resultatet är därför icke heller fullt
säkert och framför allt är det mycket variabelt.
Såväl den tyske linforskaren Woernle som också
engelsmannen Scoble ha genom prov fastställt att mycket
olika resultat uppnåtts genom linornas behandling
efter denna metod. Den erhållna ökningen av
antalet böjningar till brott varierande från 0—25 %
och 50 % samt i ett fall till 100 %. Hade de
böjningspåkänningar, som linan erhåller vid framställ-
ningen, fullständigt borttagits genom behandling
enligt trulaymetoden, borde ökningen i antalet
böjningar till brott genomsnittligt ha blivit bra mycket
högre. Den egentliga trulaymetoden avlägsnar ej
alls de betydligt större böjningspåkänningar, som
uppstå vid trådens slagning till parter och vid
upplindningen av lintråden och linparterna på spolarna
i linmaskinen. Andra spänningsfria linor framställas
på samma sätt genom vridning av trådar och parter
med ungefär samma resultat.
Klein påpekar, att en ytterligare möjlighet att
sänka böjningspåkänningen vid framställningen är
att först slå parterna hårdare, dvs. med större vinkel,
och efteråt vid parternas hopslagning till lina släppa
efter litet på parternas slagning, dvs. sno upp
parterna i någon mån, varigenom slagningsvinkeln
minskas. Denna metod är också osäker och kan i bästa
fall avlägsna de böjningspåkänningar, som uppstå
vid trådarnas slagning till parter men ej de, vilka
trådarna och parterna erhålla vid upplindningen på
spolarna, och ej heller de, vilka uppstå i parternas
trådar vid själva hopslagningen till linan. Yid
användandet av denna metod är det tänkbart att
parterna till linan ej skulle erhålla tillräcklig fasthet
och täthet för att utestänga rost-angrepp från linans
inre delar.
Klein anser dock att en efterbehandling av trådar,
parter och lina medför större fördelar. Han
framhåller särskilt ett förfaringssätt, som en tysk firma
föreslagit och vilket går ut på att i linmaskinen från
trådar och parter avlägsna de kurvor och spänningar
som dessa medföra i densamma innan de slås till
resp. parter och linor. För detta ändamål insätter
denna firma efter spolarna i maskinerna s. k.
rull-riktningsanordningar. De torsionspåkänningar, som
uppstå i trådarna vid användning av fasta trådriktare
i linmaskinen, bero på spolens tillbakavridning, som
är olika för olika spolar. Rullriktningsanordningen
består av en trådriktare, som medels korslänk är
förbunden med spolen, varför tråden automatiskt kan
inställa sig i det läge, i vilket den minsta spänningen
uppstår. Härigenom få alla spolar och trådriktare
samma tillbakavridning. Genom dessa
rullriktnings-anordningar avlägsnas trådbågarna fullständigt och
formnings- och böjningsspänningarna till största
delen, så att töjningen för de hårt dragna trådarna
minskar väsentligt. Inbygger man även
rullriktnings-anordningar i de maskiner, i vilka parterna hopslås
till linor, kan man också borttaga den största delen
av de böjningspåkänningar, som uppstått i trådarna
vid slagningen till parter och vid parternas
upplindning på spolarna. Även om man på grund av den
färdiga linans styvhet ej drager densamma genom en
rullriktningsanordning, så kan man nedbringa den
totala töjningen, som ännu återstår i trådarna i den
färdiga linan till en femtedel, vilket framgår av tabell
33. Härigenom sjunka de vid slagningen av linan i
trådarna uppkomna konstanta böjningspåkänningarna
i linorna 1—7 till ungefär 75 à 100 kg/mm2.
Good-mandiagrammen för en miljon böjningspåkänningar
visa nu att dessa linor genom anbringandet av last
samt körning över skivor och rullar tåla en
ytterligare belastning av ± 20 till ± 35 kg/mm3. Således
kan härigenom såväl en större livslängd som en
större bärförmåga i praktisk drift erhållas.
Slutligen ger Klein ett exempel på beräkning av eu
14 nov. 1942
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
