Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
för tandning, matning, kylning, vakuumhållning,
reglering etc. synnerligen omfattande. Det är väl dock
att hoppas, att utvecklingen på detta område skall gå
emot en förenkling, och det vill för övrigt synas som
skulle så redan vara fallet. Likriktarna äro ju
apparater, som lämpa sig synnerligen väl for automatisk
drift; detta väl framför allt beroende på den enkla
igångsättningen. De ha därför också kommit till stor
användning för sådan drift. Härvid medföra de goda
startegenskaperna, att den för själva automatiken
behövliga hjälputrustningen utfaller enklare än för
automatiserade motorgeneratorer. Men
likströmsställverket är ett kapitel helt för sig, som jag ej avser att
vidare ingå på.
Moderna tendenser i amerikansk brytarteknik.
Av P. HAMMARLUND.
Den tidigare utvecklingen.
Oljebrytaren med stora oljekvantiteter är den
vanligaste brytaren i alla delar av världen. Trots de
goda resultat, som uppnåtts med denna apparattyp,
hava de senaste tjugo åren uppvisat ett intensivt
ingenjörsarbete för skapandet av nya brytartyper med
små oljekvantiteter eller helt utan olja. Denna
utveckling tog först kraftigare fart i Europa. Amerika
visade sig i början tämligen ointresserat men har
under de senaste åren igångsatt en intensiv forskning på
området, varvid givetvis redan vunnen europeisk
erfarenhet utnyttjats.
Det är emellertid fel att tro, att oljefattiga eller
oljefria brytare äro nya företeelser. De första
brytarna på 1890-talet, vilka naturligtvis efter modern
måttstock voro mycket små, drogo ljusbågar i luft,
men dessa brytare blevo allt större och klumpigare,
när försök gjordes att bygga dem för de växande
bryteffektbehoven (t. e. brytaren för Niagara Falls
1893).1 Mycket tidigt började därför
brytarkonstruk-törerna att se sig om efter andra brytmedier. Det
tyckes vara så, att nästan alla nu moderna
brytartyper försökts på ett tidigare stadium. Det är svårt
att ge ett exakt datum för den första oljebrytaren
tillkomst, men den i litteraturen tidigast funna
konstruktionen tycks härstamma från England år 1895.2
Sedan kom USA med diverse oljebrytartyper, de
första med ganska små kvantiteter olja och med fast
isolation mot jord. Det förhållande, att brytvätskan
endast användes som släekningsmedel och ej som
isolation mellan faser eller till jord gör det lätt att
förstå, varför man tidigt även prövade andra brytmedel
med sämre isolationsegenskaper än olja, t. e. vatten.
År 1900 kom det första förslaget till en
vattenbrytare,3 och år 1901 föreslogs av en av General
Electrics ingenjörer en förelöpare till tryckluftbrytaren.4
Avsaknandet av experiment- och
provningsmöjligheter måste ha varit orsaken till att oljebrytaren med
stora kvantiteter olja avgick med segern. Den
erbjöd de minsta svårigheterna för konstruktören. Hans
bristfälliga kunskaper om ljusbågsfenomenen kunde
kompenseras därigenom att brytaren gjordes större
och att mera olja användes.
Så gick det några årtionden, utan att de stora
oljebrytarna väsentligen ändrades. Det är
förvånansvärt, hur bra dessa tidiga konstruktörer träffade
pricken i sina konstruktioner — det är inte någon
väsentlig skillnad mellan de tidigaste och de nyaste
oljetankbrytarna. Men under 1930-talet vaknade hos
de europeiska teknikerna ett nytt intresse för de olje-
fria eller oljefattiga typerna. I sanningens namn bör
det dock nämnas, att det under perioden fram till
trettiotalet hade utplanterats ett fåtal exemplar av
oljeminimumbrytare här och var både i Europa och
Amerika. Dessa syntes dock ej ha mötts av någon
vidare entusiasm.
Europeiskt initiativ och amerikanska motsättningar.
Det är ett egendomligt faktum, att
brytarutveck-lingen alltid, både i Europa och Amerika, följt
principen, att ljusbågs- och släckningsteorier tillämpas
på redan färdigbyggda brytare i stället för att
brytaren bygges efter en först utarbetad släckningsteori.
Fortfarande konstrueras brytare mycket på känn
såsom i de tidigaste åren. De stora och dyrbara
kortslutningsanläggningarna runt om i världen äro goda
bevis på denna egendomlighet. Idealet vore att så
behärska teorien, att en brytarserie komplett skulle
kunna framställas för leverans med ett kontrollerande
kortslutningsprov på ett enstaka exemplar.
Situationens ståndpunkt är icke tillfredsställande i det fallet,
även om man ifråga om typer, som tillräckligt länge
prövats i praktiken, kan i stor utsträckning undvara
dyrbara kortslutningsprov.
Omkring 1930 infördes i Europa tryckluftbrytaren
och vattenbrytaren, och vid sidan av dessa
utvecklades oljeminimumbrytarna under stort intresse.
Höga olje- och metallpriser jämte brandrisken, som
de stora oljekvantiteterna ofrånkomligt medför,
påskyndade moderniseringstendenserna. Dessa
stimulerades också av att bryteffekten:^ i Europa höllo sig’
inom så pass rimliga gränser, att de först
konstru-eradé "moderna" brytarna ganska väl fyllde skäliga
fordringar.
Detta sistnämnda är nog den väsentligaste
anledningen till att USA ej först vanns för de moderna
idéerna; det bör säkerligen ej skyllas på amerikansk
oföretagsamhet. Amerika har mycket stora
distributionssystem med talrika hopkopplingar mellan olika
kraftenheter. Härav ha följt så stora bryteffekter,
att de europeiska brytarna ofta tett sig för små för
amerikanska ögon. Det finns även andra olikheter i
förutsättningar och praxis. I Amerika är oljan billig
och riklig, och det är sällan som stor hänsyn måste
tagas till utrymmesproblem; vanligtvis finns det gott
om plats, varför stora, klumpiga oljetankbrytare icke
verka alltför störande.
En faktor, som däremot i viss utsträckning
befordrat moderniseringssträvandena, är
stabilitetsproblemen i Amerikas kraftnät. De långa överförings-
10
3 jan. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
