Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Industriell Ekonomi och Organisation
äro ofrånkomliga för bedömandet av en människas
möjligheter att välja yrke helt allmänt sett. Dessutom
är det dock ibland nödvändigt, att man övertygar sig
om att vissa speciella funktioner äro av särskilt god
beskaffenhet, nämligen när det blir tal om några
bestämda yrken, där dessa funktioner spela en
synnerligen viktig roll. Det kan t. e. röra sig om den
särskilt snabba och säkra psykomotoriska reaktionen
vid vissa rådighetsyrken (chaufför, lokförare, flygare,
brandman och dylika), eller om det absolut säkra
färgseendet vid en viss rad av yrken (sjöman,
textilhandlare, guldsmed, boktryckare osv.), eller om
förmågan att med bibehållen jämn koncentration under
särskilt lång tid utföra arbeten som kräva
uppmärksamhet såsom vid vissa rutinarbeten i industrien och
på kontoren. För de fall, där sådana supplerande
uppgifter äro behövliga måste man på blanketten kunna
hitta dem, och därför finns det här en särskild rubrik
reserverad för detta, nämligen:
G. Speciella funktioner.
Resten av blanketten är reserverad för en kort
sammanfattning av hela undersökningens resultat med
sikte på yrkesvalssituationen i det föreliggande
fallet. Man drar här alltså särskilt fram de positiva
sidor, som man bör fästa sig vid, samt omnämner
kanske även vissa negativa sidor, för att erinra om
att bestämda slag av yrken icke böra komma i fråga.
Av denna uppräkning av alla de kriterier och
symtom, som man hittar i ett psykologiskt
utlåtandeformulär av nyare tid, kan man kanske få en
tillräckligt klar överblick över hur långt den nutida
prak-tisk-psykologiska vetenskapen för ögonblicket
sträcker sig, när den tjänar yrkesvägledningen.
Emellertid frågas det ibland av lekmän, som för
första gången göra sig bekanta med de psykologiska
undersökningsprinciperna, om man kan anse alla de
här omtalade undersökningsresultaten lika "exakta" i
vetenskaplig mening. Denna undran gäller då
framför allt den senare, "karakterologiska" delen av
undersökningen, eftersom man vanligen lätt inser, att
allt som rör "kunnandet" utan svårighet kan
styrkas genom de för var och en kontrollerbara
prestationsresultaten och den å statistisk väg tillkomna
värderingsskalan. Men det individuella beteendet,
temperamentet, arbetskaraktären och allt dylikt kan ju
inte objektivt "mätas" på något sätt — (åtminstone
inte så länge filmen inte kan utnyttjas för sådana
syften). I själva verket är man då också i huvudsak
hänvisad till det "intryck!", som den observerande
psykologen — eller riktigare sagt: de observerande
psykologerna, ty flera skall det helst vara i varje
undersökningsinstitut — själva få under provens och
samtalens gång. Den psykologiska
människobedömningen är och förblir nu en gång något, som är
bundet vid den enskilde psykologens personliga
kunnande, hans erfarenhet, begåvning och rutin. Den kan
aldrig göras till något apparativt mätande i likhet
med ingenjörsvetenskapen eller till någon ren
schablonmässig s. k. "testning". Ansvaret kan inte
vältas över på mätningsinstrument eller testschabloner,
utan det måste bäras av psykologen personligen,
precis så som läkaren måste stå för sin diagnos av
patienten. Med andra ord: praktiken och
yrkesväl-jarnas framgång i det valda yrket brukar visa, om
den enskilda psykologen kan sitt yrke eller inte. Den
diagnos, som psykologen ger yrkesvägledaren, fixeras
ju skriftligt. Den efterlysta "exaktheten" bör alltså
inte förstås i samma mening som när man talar om
"mätning" med instrument av något slag, utan som
psykologernas personliga träffsäkerhet i tolkningen
av de många olika observerade kännetecken, som
samlas under provdagarna. Prestationerna bedömas då
mot bakgrunden av det observerade arbetssättet
och likaså arbetskaraktären mot bakgrunden av de
objektiva prestationerna. På detta sätt
utkristalliseras så småningom ett helhetsintryck, som delgives
yrkesvägledaren ocli som lägges till grund för
rådgörandet med yrkesväljaren. Det är detta
"helhets-betonade" förfaringssätt, som hittills har kunnat
uppnå givande resultat i yrkesvägledningen — i motsats
till den förr i tidén använda, ensidiga
"psykotekniska" metoden, där man inskränkte sig till att bara
mäta vissa mer eller mindre ytliga och isolerade
funktioner med apparativa hjälpmedel. Det har visat sig,
att "helhetsintrycket" är tillförlitligare — förutsatt
att alla tillgängliga vetenskapliga hjälpmedel
utnyttjas och tillräcklig sakkunskap står till förfogande.
Den som huvudsakligen är intresserad för
möjligheten att i praktiken använda sådana psykologiska
utlåtanden "till hjälp vid yrkesvalet och
yrkesvägledningen", önskar nu måhända veta, hur man då kan
översätta allt som konstaterats under proven till den
praktiska slutsatsen: "vilket yrke passar bäst?"
Denna "konst" hör till yrkesvägledarens speciella
utbildnings- och kunskapsområde. Han måste ha så
pass mycket kännedom om de olika yrken, som finns
att välja emellan, att han för en viss
begåvnings-konstellation och arbetskaraktär snabbt kan räkna
upp olika exempel på yrken, som skulle passa bra in
på vederbörandes hela läggning. Tydligen en mycket
krävande belastning av minnet och
omställningsförmågan. En svår uppgift också därför, att varje fall
ligger annorlunda till — än förekommer det ena än
det andra hindret. För att i viss mån underlätta detta
arbete, har författaren av dessa rader och fil. mag.
Maria Ruthquist tillsammans utgivit en
handledning för yrkesvägledare, där just denna
"översättning" demonstreras. Boken heter "Vilket yrke passar
bäst?" (Natur och Kultur) och bjuder å ena sidan på
ett större antal typiska, förekommande
"begåvningsbilder", å andra sidan de därtill svarande, lämpliga
yrkesmöjligheterna. Den enskilda läsaren kan roa sig
med att försöka finna sig själv i någon av
begåvningsbilderna och därefter kontrollera, om hans yrke
återfinnes i den motsvarande gruppen. — Men som sagt,
främst är det yrkesvägledaren som denna
handledning är avsedd för. När man väl har satt sig in i de
olika "typerna" och typiska yrkesgrupperna — de
senare finnas också systematiskt uppräknade i en
särskild tablå, som kan hängas på väggen — torde man
relativt snabbt kunna orientera sig från fall till fall i
den stora, brokiga yrkesvärlden och undvika att
glömma bort kanske just de bästa förslag, som i ett visst
fall skulle kunna göras. Det viktigaste vid denna
metod är dock, att yrkesvägledaren är tvungen att
alltid ta individen och dennes särart såsom
utgångspunkt och icke tvärtom: att till förmån för vissa
arbetsplatser, som just skola tillsättas, frestas att mer
eller mindre nonchalera den rådsökande
yrkesväljarens verkliga fallenhet och läggning.
4 april 1942
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
