Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
svavla, paraffinkolväten, olefiner, cykloparaffiner,
aromatiska kolväten, halogenkolväten, etrar,
alkoholer, estrar, ketoner.
Klorerade kolväten tillhöra sålunda i detta
hänseende de ofarligare organiska lösningsmedlen och
denna förgiftningstyp har ur praktisk synpunkt
endast obetydligt intresse. Akuta hudskador ha endast
iakttagits under mer säregna omständigheter,
exempelvis hos personer, som på grund av medvetslöshet
(narkos) under mycket lång tid utsatts för
lösningsmedlets verkan.
2. Kronisk lokal effekt.
Talrika fall av hudskador förorsakade av långvarig
och upprepad inverkan av organiska lösningsmedel
på huden finnas beskrivna i den yrkeshygieniska
litteraturen. Särskilt farliga äro i detta hänseende
bensin och bensol, medan klorerade kolväten mindre ofta
förorsaka hudsjukdomar. Enligt utländsk litteratur
skulle klorkolväten ge väsentligt större antal
yrkesförgiftningar genom inandning än genom inverkan på
huden. Stüber (2) finner bland 284
yrkesförgiftnings-fall förorsakade av trikloretylen 31 fall av hudskador,
varav 18 kroniska. Förf. anmärker dock, att de
kroniska skadorna äro vida talrikare i förhållande till de
akuta än vad denna statistik ger vid handen.
I egendomlig motsättning till utländska uppgifter
stå svenska erfarenheter av yrkessjukdomar
förorsakade av klorerade kolväten, enligt vilka det
övervägande antalet skador äro dermatiter av eksemtyp.
Följande uppgifter ha meddelats från
Riksförsäkringsanstalten och Arbetsgivarnas ömsesidiga
olycksfallsförsäkringsaktiebolag.1
1. Under perioden 1937—41 (september) anmäldes
sammanlagt 29 förgiftningsfall, varav 26 förorsakade
av trikloretylen, 1 av tetrakloretylen, 1 av kloroform
och 1 av koltetraklorid.
2. Av trikloretylenfallen voro 22 hudskador av
eksemtyp (1/4 till hel arbetsoförmåga) utan angivna
tecken på inre förgiftning. Läkningstiden varierar
mellan 15—35 dygn. Inga kvarstående men uppstodo
utom överkänslighet, som i vissa fall tvingar till
ombyte av arbete. I allmänhet ha de skadade varit
sysselsatta med trikloretylenarbete i ett flertal år; i ett
fall iakttogs dock hudinflammation efter endast 3
dygns arbete.
3. Tre fall av trikloretylenförgiftning med
allmänna symtom ha rapporterats; i två av dessa utgjordes
obehagen av inom ett fåtal dagar övergående yrsel
och huvudvärk med hjärtklappning och andfåddhet.
Det tredje fallet har beskrivits som polyneurit (?),
framträdande såsom förhöjd tonus, exabilitet och
akustiska rubbningar och med sjukdomstid angiven
till ca 3 månader.
4. Tetrakloretylenfallet kan betecknas som
hudskada av eksemtyp, ehuru med längre läkningstid än
ovan (181 dygn).
5. Koltetrakloridfallet var en ögonskada, som upp-
1 Författarna vilja uttrycka sin tacksamhet för vänligt
bistånd från med. lic. T. Bruce, Riksförsäkringsanstalten,
notarie G. Werner, Arbetsgivarnas ömsesidiga
olycksfallförsäkringsaktiebolag samt yrkesinspektören J. Welin-Berger.
trätt sedan ögat träffats av flytande koltetraklorid;
den utgjordes av snabbt övergående konjunktivit.
6. I kloroformfallet iakttogs allmänna symtom från
nervsystemet: ataxi och färghallucinationer.
7. I övervägande antalet trikloretylenfall hade
sjukdomen ådragits vid användning av trikloretylen
som avfettnings- och rengöringsmedel för
arbetsstycken och maskindelar.
Förutom ovannämnda har ett under hösten 1941
inträffat dödsfall av trikloretylenförgiftning kommit
till vår kännedom. Den döde hade funnits liggande
med huvudet över ett öppet kärl med trikloretylen.
Sannolikt förelåg självmord; vid obduktionen talade
intet för kronisk förgiftning.
Antalet såsom yrkessjukdomar anmälda
förgiftningsfall ger emellertid ingen uppfattning om den
faktiska frekvensen av trikloretylenförgiftningar inom
landet. Även bland övriga kända fall synas dock
hudsjukdomar av eksemtyp vara övervägande, medan
akuta narkosfall komma i andra rummet.
Fall av inre förgiftning, som i utländsk
yrkeshygienisk litteratur ofta beskrives och enligt statistiska
uppgifter kan anses viktigare än hudskador,
förekomma sålunda knappast i det svenska materialet. Det
ligger nära till hands att antaga, att denna skillnad
delvis beror på att åtskilliga fall av kronisk
förgiftning hos oss icke uppmärksammats.
De beskrivna hudskadorna äro så gott som
uteslutande av eksematös karaktär och variera i intensitet
från svagaste erytem till kroniskt eksem med
sår-och krustbildning. Vidare uppträda förändringar av
svettkörtlar, talgkörtlar och naglar,
hornskiktsför-tjockning och pigmentering.
För skadornas uppkomst synas konstitutionella
moment vara av utslagsgivande betydelse. Delade
meningar råda om, huruvida det är frågan om en mot
ett visst lösningsmedel riktad specifik överkänslighet
eller om en generellt förminskad resistens hos huden.
Från många håll förfäktas den uppfattningen, att
den egentliga orsaken till hudskador av organiska
lösningsmedel är att söka i deras fettlösande förmåga,
då en hud, som berövats sitt normala fettskydd, skulle
vara särskilt mottaglig för yttre skador av olika slag.
Emellertid förhålla sig många goda fettlösningsmedel
t. e. ketoner och estrar i hög grad indifferenta till
huden, varför en fullständig förklaring i varje fall
icke kan vinnas på detta sätt. I yrkeshygienisk praxis
rekommenderas dock ofta ingnidning av huden med
lanolin, sedan den kommit i beröring med organiska
lösningsmedel.
Sammanfattande kan följande bedömning göras av
den här behandlade förgiftningsrisken:
1. Kroniska hudskador, förorsakade av klorerade
kolväten, utgöras av eksem, som i de flesta fall äro
av relativt godartad natur. Skadorna medföra dock
ofta en kvarstående överkänslighet, som kan
omöjliggöra fortsatt arbete med dessa ämnen.
2. Hos personer med normal känslighet föreligger
risk för skador av denna typ endast vid långvarig och
upprepad kontakt med lösningsmedlet.
3. Snabbt och restlöst avdunstande klorerade
kolväten (t. e. koltetraklorid och trikloretylen) medföra
mindre eksemrisk än svårflyktiga (t. e. Clophen).
(Forts.)
72
12 sept. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
