Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 3. Stelt och elastiskt
uppställd maskin. Partiet A—B
utgör en inspänd resp. fritt
upplagd balk. X och för
symmetriskt anbringande av
gum-. mi-metallelementen kräves en
hjälpkonstruktion, som
samtidigt utgör en förstärkning av
maskinstativet. Invid B en
ytterligare förstärkning.
gummi, då påkänningarna högst avsevärt minskas
på grund av maskinens fria möjlighet att utan tvång
kunna följa reaktionskrafterna.
I varje fall bör man komma ihåg, att underlaget ej
på något sätt kan användas för förstärkning av själva
maskinstativet, så snart det gäller att ersätta
fäst-bultarna med rörliga gummielement. Inom
motortekniken har man f. ö. sedan länge kommit till att ej
använda maskinen och underlaget för ömsesidig
för-styvning. Den elastiska uppställningen tvingar till
allmänt erkännande av . denna praktik.
Maskiner med fri rörlighet gentemot underlaget.
Den elastiskt uppställda maskinen är ej längre
förbunden med underlaget genom stela bultar eller
liknande fästorgan; maskinens enda förbindelse med
underlaget utgöres av lätt deformerbara gummikroppar.
Maskinens rörlighet är ej någon tillfällig företeelse;
maskinen bör kunna röra sig gentemot underlaget för
att på sä sätt kunna uppfånga reaktionskrafterna.
Just genom möjligheten att fritt kunna följa
reaktions-impulserna bevaras maskinen betydligt längre
i driftsdugligt skick än vid stel uppställning, och
vibrationerna förhindras som sagt att sprida sig till
underlaget och omgivningen.
Rörligheten är således mycket önskvärd, men
kräver å andra sidan en hel del konstruktiva ändringar,
som hänföra sig till drivningen, anslutningsorganen
och allmänna anordningen. I många fall är
rörligheten en kompromiss mellan största vibrationsfrihet
och de olägenheter, som kunna uppstå genom
maskinens förskjutningar gentemot omgivningen. I vissa
fall kan det bli erforderligt att begränsa
reaktionsrörelsen med hänsyn till manövreringen och
anslutningsorganens begränsade elasticitet.
Beträffande drivningen gäller som huvudregel, att
den drivande och den drivna maskinen böra
monteras på samma stela bottenplatta; rem- eller
repdrift kunna i detta fall obehindrat användas, då
maskinerna ha ett konstant inbördes avstånd. Hela
aggregatet däremot står på gummi och bibehåller sin
rörlighet gentemot underlaget.
Här föreligger en konstruktiv detalj, som ej
tillgodoses vid många gängse maskintyper. Man
övergår visserligen alltmer till enkeldrift med motorn på
den drivna maskinen och stelt förbunden med denna,
men många maskiner sakna fortfarande den fastsatta
motorn, och vid andra maskiner är motorn visserligen
fastsatt på själva maskinstativet, men på ett ställe,
som är synnerligen olämpligt ur svängningssynpunkt.
Vid nykonstruktioner bör således från början räknas
med elastisk uppställning, och aggregat och enkel-
drivna maskiner böra anordnas med tanke på
tyngdpunktsläget och tröghetsförhållandena kring samtliga
huvudaxlar. Först när så förfares mera allmänt, blir
det lätt och billigt att anordna gummielement och
att med framgång bekämpa vibrationerna.
I detta samband bör än en gång påpekas, att ett
aggregat har en gemensam tyngdpunkt, kring vilken
fästpunkterna böra fördelas så symmetriskt som
möjligt. Ramen för ett aggregat kan i regel lätt
konstrueras att ackomodera gummielementen på rätt
ställe.
Med anslutningsorgan menas tillförselorganen för
elström, vatten, ånga, tryckluft och andra media.
Elanslutningar äro i regel elastiska; däremot kan det
vålla svårigheter att åstadkomma elastiska
anslutningar för ånga och framförallt för tryckvatten.
Tillförselrör för bränsle kunna förorsaka besvärligheter,
men erfarenheten från motortekniken är betydande.
Det gäller ej endast att åstadkomma lämpliga
elastiska förbindelser, utan att låta förbindelserna
utgå från punkter med minimal reaktionsrörelse. Varje
maskin har vissa ställen och vissa riktningar, från
vilka en anslutning kan utgå, utan att utsättas för
otillbörliga amplituder. Beräkningen av dylika
ställen på förhand har sina svårigheter, men man kan
mäta sig till bästa stället redan på ett tidigt
försöksstadium och därefter anordna anslutningarna. I
varje fall gäller det här en fråga, som måste lösas,
om optimala förhållanden skola uppnås.
Vid kraftöverföringen från rörligt uppställda
aggregat kan svårigheter uppstå, så t. e. vid
kraftöverföringen från en rörligt uppställd motor till
propelleraxeln på en båt. I dylika fall måste elastiska
kopplingar inkopplas, som ha tillräckligt med
sidorörelsefrihet och vinkelrörelse, för att kunna följa alla
motorns rörelser. Konstruktionerna avvika ibland
avsevärt från gängse praktik, men äro ej outförbara.
Högbenta arbetsmaskiner kunna ibland utföra så
pass kraftiga egenrörelser, att betjäningen blir svår.
Innan man i dylika fall använder en hårdare fjädring
ooh därmed kanske får försämrade
svängningsförhållanden, kan man hjälpa sig med ett bredare funda-
Fig. 4. Medelst bredare fundament kunna
rörelserna vid maskinens övre del
avsevärt minskas. (Utslaget överdrivet ritat.)
ment (se fig. 4). Rörelserna vid maskinens övre parti
bli härigenom mindre, utan att
svängningsförhållandena behöva ändras till nackdel för
vibrationsdämpningen. För övrigt har det visat sig, att arbetarna,
som i första ögonblicket frapperats av maskinens
egenrörelser, snart vant sig vid denna rörelse och
utfört arbetet med samma eller större precision än vid
en stelt uppställd maskin.
Visa sig amplituderna av någon anledning vara för
stora, behöver man ej utan vidare tillgripa det ibland
rekommenderade medlet med ökad maskinvikt.
Påläggandet av död vikt i syfte att minska reaktionsrö-
88
15 aug. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
