- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
10

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Införes p = P\2 samt /= 2 • 32,2 • 82 =
■= 4 121,6 cm4 ■= 27,8 I, får man

79 PaL2

= 192

1

’ 192 El 2

TekniskTidskrift

I ett snitt 1 är således

Nx = T, Mx–

d N dM

El

1,097

Px

17097 = °’912
Knäckningslasten blir således:

Pk = 0,912

El

(2 L†
338 000

= 0,912 • 371 = 338 ton.

o* =

5 250 kg/cm2



0,912 -2.32,2.;

2 • 32,2

8 V 0,912 = 7,6 cm.

i 7,6

g t T T
Ar J r V
t").
—-/-—

Fig. 12.

tre mellanpålarna, vilka böjas kring böjningsaxeln
a— a. Den yttre kraftens P moment skall sålunda
fördelas med 1/5 på varje ytterpåle och 3/5 på de tre
mellanpålarna. För att krafternas T moment skola
bliva lika, måste kraftpar K tillsättas, så att Tr— K
för övre pålen är lika med (2 Tr -f- 2 K)/3 för de tre
mellanpålarna. Härav

K=^Tr
5

För övre pålen blir således momentet av en T-kraft
och kraftparet K kring dess böjningsaxel

Tr — — Tr = 0,8 Tr
5

0,8 Txr
= — 0,8 r

STi

Motsvarande värden erhållas för övriga snitt. För
övre pålen bliver

l 21

dTr

2 • 32,2

således över proportionalitets- och stukgränserna,
varför man bör räkna med minskat Z?-värde eller
enligt knäckningskurvan. Man har

(n —1 )l

\:-T„) dx

(

Mlödx-

I

(»—i )i

Vid St 44 erhålles Pk = 2 590 • 2 ■ 32,2 kg = 167
ton.

Jag vill nu övergå till att behandla problemet såsom
det föreligger vid Sandöbrons ställning nämligen en
av fem st enkla pålar sammansatt påle.

I denna sammansatta påle är antalet förbindningar
med brickor och bultar mycket stort, varför en
lösning med en knäckningsdeterminant är praktiskt
omöjlig. Jag tillämpar därför den ovan angivna
regeln, att från böjningsproblemet bestämma
förminskningsfaktorn x för tröghetsmomentet och sedan
använda denna faktor vid knäckningsproblemet. Den
förenklingen användes, att alla pålarna tänkas
cylindriska med samma diameter, dvs att sektionen består
av fem st cirklar (fig 12).

Vid böjning skola alla delpålarna följas åt i alla
punkter. Detta förutsätter, att för övre och undre
pålen skall MJl i alla punkter vara = MJ31 för de

För de tre mellanpålarna finnes en tryck- och en
dragkraft, dvs normalkraften i alla snitten = 0.
I snitt 1 är normalkraften Nlm= 0 och momentet

dM _

Tt\~

2,4 Tir=3Mlö
2,4 r = — 3 ■ 0,8 r

Liknande erhålles för övriga snitt. För
mellanpålarna erhålles sålunda

3Mlädx + ...+JsMnödxj +2 cTl}

o (n —1)1

För hela systemet, bestående av två ytterpålar och
en mellandel av tre pålar erhålles sålunda:

l ni

Irr Ml O *H–+>+- + ^ dx] -

(n —1)1



3.3.0,8?-

ni

+ \m„

C»-1)1

3/

ö

4 cT

Mt g dx -j-



rA r

— 2t [(/^ I - 0,8 2V0+...
+ 0,8 (2\ + ... + Tn) ri] + 2 cAT^= 0

På liknande sätt erhålles
SA

ar,

0 varav

T L^2



0,8 (T^T2)



0,8

(i\+...-\-Tn

zj-f- 2 cAT^

10

24 jan. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:39 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942v/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free