Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 34. 21 aug. 1943 - Fiskerinäringens krav på teknikerna, av Karl-Hugo Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Fig. 1. Fiskebåten Nyland av Gravarne, försedd med en
180 hk tvåcylindrig Skandia-motor.
kommunism", som med säkerhet har varit av stor
betydelse för befrämjandet av fiskets utveckling.
Den båtmateriel, som finnes på Västkusten, är
intressant ur många synpunkter. Urtypen, den
gamla kosterbåten, är känd för att vara en
mycket god sjöbåt. Dess linjer voro givetvis
ursprungligen gjorda med tanke på god seglingsförmåga.
Den gradvis skeende motoriseringen har fört
med sig en ändring av skrovformen till för
motor-drift mera passande karaktär. De allra första
hjälpmotorer, som inmonterades i befintliga
segelbåtar, voro i storleksordningen 10—12 hk.
Båtarna voro i allmänhet klinkbyggda. Efterhandsteg
kravet på maskinstyrka. Man övergick då i regel
till kravellbyggda båtar och byggnadsmaterialet
har nästan uteslutande varit ek i bordläggningen
på timmer av ek eller furu samt furu i däcket.
Ifråga om större kravellbyggda båtar fanns
icke den gamla erfarenhet, som man hade för de
klinkbyggda båtarna, och det har därför icke
kunnat helt undvikas, att vissa konstruktiva
svagheter uppkommit i och med det att man i
de ständigt växande fiskebåtarna installerat
kraftiga, oftast encylindriga motorer. Genom de
föreskrifter för byggande av fiskebåtar, som blivit
utarbetade av framlidne ingenjören Alf
Palm-qvist för Göteborgs och Bohus Läns
Havsfiskeförenings räkning, har man dock numera fått en
garanti för, att båtar, som byggas i
överensstämmelse med detta reglemente, motsvara de krav,
som böra ställas på dem.
I en ständig tävlan mellan fiskelagen att
komma i land med den gjorda fångsten så fort
som möjligt, liar maskinstyrkan undan för undan
ökats, och härvid har båtstorleken icke växt i
samma proportion. Detta har lett till, att våra
dagars fiskebåtar ur ren motståndssynpunkt icke
äro idealiska. Helt nyligen utförda
modellförsök ge vid handen, att en relativt obetydlig
ökning av längden skulle medföra en väsentlig
nedgång i kraftbehovet. Nu är dock inte enbart
motståndssynpunkten avgörande för en fiskebåts
utformning. Fiskebåten skall i första hand vara
en plattform för utförande av det arbete, som
följer med ett modernt fiske. Som fiskebåtstyp
i allmänhet fyller den bohuslänska
havsfiskebåten mycket stora krav, och den har också tagits
till modell i våra grannländer såväl som i
England och Skottland. En nutida fiskebåt för
hög-sjöfiske visas på fig. 1.
Den utveckling av fisket och dess hjälpmedel,
som under detta sekel skett på Västkusten, saknar
motsvarighet i Östersjön. Havsfiske i egentlig
bemärkelse bedrives icke norr och öster om
Ut-klippan. Man har här helt andra fångstmetoder,
och fisket sker huvudsakligen nära land med
garn eller nät och krok (anglar, backor). Den
båtmateriel, som nyttjas av fiskare i Östersjön,
är av enklare karaktär än bohusbåtarna. Detta
betingas dels av att fisket bedrives närmare land,
dels också av befolkningens begränsade
ekonomiska resurser. Under fredliga förhållanden före
kriget voro avsättningsmöjligheterna för fisk
ganska små, och en fiskares årsinkomst låg på
en mycket låg nivå. De små, odäckade båtar, som
man får nöja sig med i Östersjön, äro icke
tillfredsställande, om man vill söka sig längre till
sjöss efter fisken. Under kriget har så skett, och
ett flertal olyckor med förlust av båtar och
människoliv tala här sitt tydliga språk. En
utveckling och förbättring av denna båtmateriel är ett
angeläget spörsmål. Man skulle kunna säga, att
vårt land icke har råd att låta en stor del av
fiskarbefolkningen nöja sig med små, delvis
odäckade båtar för fiske i öppen sjö. Ur social
synpunkt kan anföras, att arbetsförhållandena och
säkerheten till liv och lem för denna
fiskarbefolkning ingalunda motsvara på andra områden
— exempelvis för sjöfolk — gällande lagar och
förordningar. Man behöver endast försöka sätta
sig in i vad det innebär att vintertid vid fiske
med drivgarn vistas i dessa små båtar i mörker
och kyla utan skydd för väder och vind samt
överspolande sjö för att förstå, att en
modernisering av östersjöfiskarnas båtmateriel är önskvärd.
Detta är ett område, där teknikens män böra
vara fiskarna behjälpliga. Det är ett komplicerat
problemkomplex, som här möter. Det går icke
att standardisera båttyperna helt utan hänsyn till
de skiftande krav, som möta på olika avsnitt av
vår kust. Det gäller på detta område att få till
stånd ett gott samarbete mellan tekniker och
fiskets egna representanter, vilka sitta inne med
den praktiska erfarenheten och kunna utforma
de krav på båtarna, som olika slags fisken föra
med sig. Man bör försöka att koncentrera sig på
ett fåtal båtstorlekar och typer, varigenom en
förbilligad framställning kan ernås.
Under nuvarande förhållanden kompliceras
båtproblemet genom bristen på drivmedel. Här
412
21 aug. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
