Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 30 okt. 1943 - Värmepannor och deras förbränningsekonomi, av John Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Värmepannor
och deras förbränningsekonomi
DOCENT JOHN RYDBERG, LSTF, STOCKHOLM
Den under de sista årtiondena alltmera ökade
användningen av centraluppvärmning har gjort,
att värmepannan i alla dess olika former blivit en
av de med hänsyn till landets
bränslehushållning viktigaste bränsleförbrukande apparaterna.
Värmepannor utföras numera för alla de vanliga
bränsleslagen. Utvecklingen av dessa pannor har
belt naturligt varit nära förknippad med
tillgången på bränsle av olika slag. Koksen började
användas som bränsle för värmepannor under
den period i slutet av 1800-talet, då gasverken
starkt ökade sin gasproduktion och därigenom
fick stora mängder koks som en mer eller mindre
värdelös biprodukt. Belysande för det ringa värde
man på den tiden satte på koksen är det faktum,
att en stor del av Klara sjö i Stockholm är utfylld
ined koks från gamla Klara-gasverket. Sedan man
under de första decennierna på 1900-talet till stor
del genom insatser från Stockholms Gasverk1-3
kommit till klarhet om hur värmeledningskoks
bör vara beskaffad och hur den bör eldas, blev
emellertid koksen ett mycket begärligt
värmeledningsbränsle, och den har alltsedan dess intagit
en dominerande ställning på detta område. Från
1921 till 1938 steg förbrukningen för
uppvärmningsändamål från omkring 250 000 t/år till i
runt tal 2 500 000 t/år, alltså till den tiodubbla.
Den stora ökningen av förbrukningen har gjort,
att numera endast en mindre del av koksen kan
erhållas från gasverken. Huvudparten kommer
nu för tiden från utländska koksverk, vid vilka
koksen är huvudprodukt och gasen biprodukt.
Jämsides med koksen ha även andra bränslen
vunnit insteg, även om de aldrig ens
tillnärmelsevis fått en så vidsträckt användning som denna.
Den av uppsvinget inom bilindustrien under
1920-talet starkt ökade bensintillverkningen förde med
sig ett stort överskott på tjockare oljor.
Härigenom blevo dessa relativt billiga, och detta torde
ha varit den ursprungliga orsaken till den stora
spridning oljeeldningen fick i USA. Utvecklingen
började strax efter förra världskrigets slut. År
1921 funnos i USA 15 000 oljeeldningsapparater,
1925 omkring 170 000 och 1939 hade siffran stigit
till ca 2 000 000. Även här i landet fingo vi
känning av denna utveckling, fastän högre priser och
vissa distributionssvårigheter bromsade
utvecklingen. Främst var det naturligtvis möjligheterna
till helautomatisk drift som lockade. När det
pågående kriget stoppade oljeimporten, hade
oljeeldningen fått ganska stor spridning, särskilt i de
större städerna. Användningen av olja var dock
icke av sådan omfattning, att oljan på allvar
konkurrerade med koksen.
DK 644.1 : 662.9 : 697.326
Då koksen på senare tid normalt betingat
omkring 50 % högre pris än stenkol, var det helt
naturligt, att man även skulle söka använda det
sistnämnda bränslet för värmepannor. Pannor
byggda efter samma huvudprinciper som
kokspannorna, men avsedda för stenkol, kommo också
i marknaden omkring år 1930. Dessa pannor ha
kommit till en viss användning, men de ha visat
sig vara ganska känsliga för valet av kol och ha
därför icke erhållit någon stor spridning.
Ungefär samtidigt kom emellertid även en annan typ
av kolpannor i marknaden. När år 1929 den
ekonomiska krisen bröt ut i USA hade fabrikerna för
industristokers svårt att få arbete. De började då
som en nödfallsutväg tillverka små
stokerappara-ter, avsedda för värmepannor. De första
apparaterna av denna typ infördes på marknaden
omkring år 1930. Detta uppslag blev emellertid en
så stor succé, att fabrikationen redan år 1935 var
uppe i 100 000 stokerapparater per år. Omkring
sistnämnda år kommo dessa apparater även hit
till landet, där de sedan funnit en alltmera ökad
användning.
Det fordrades även en kris för att vi här i
Sverige skulle komma under fund med att vi ha ett
inhemskt bränsle, som kan användas i
värmepannor. När depressionen åren 1931—32 nådde sitt
bottenläge, höjdes krav på att man skulle försöka
få avsättning för ved som värmeledningsbränsle,
och en statlig propaganda igångsattes för detta
ändamål. Ungefär samtidigt kommo de första
pannorna för detta bränsle i marknaden.
Vedpannorna blevo sedan föremål för stort intresse
från fabrikanthåll. Under det tiotal år, som
förflutit sedan de första vedpannorna började säljas,
ha mer än ett femtiotal olika
vedpannekonstruktioner kommit till mera allmän kännedom.
Kokspannor
Kokspannornas konstruktion är stabiliserad
sedan flera tiotal år tillbaka. Det är egentligen
endast i fråga om detaljer, som ändringar
förekomma numera. Att så blivit förhållandet beror hell
enkelt på att dessa pannor relativt väl motsvarat
de krav man haft anledning ställa på dem.
Genom att pannorna utförts av gjutgods i
sektioner, som kunnat hopbyggas till önskad storlek
på eldytan, ha de blivit billiga både i
tillverkning och lagerhållning. Reparationer och
utökningar ha också ställt sig relativt enkla att utföra.
Även i förbränningstekniskt avseende ha
kokspannorna motsvarat ganska högt ställda krav.
Det goda resultatet i detta avseende har kunnat
502
30 okt. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
