Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 30 okt. 1943 - Drag, av P Frisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
När jag läste ovanstående erinrade jag mig
vad vår gamle lärare i matematik en gång sade:
"När någonting anföres som självklart eller
bevisat ska ni alltid se upp, för då ligger det ofta
en hund begraven."
Trots vetenskaplig utredning förefaller också
resonemanget bristfälligt. Det är inte tillräckligt
att betrakta kroppens totala värmeavgivning. Det
är minst lika viktigt, att denna värmeavgivning
sker utan alltför stor olikformighet. När det gäller
luftdrag finna vi detta belt naturligt. Varför skulle
det inte vara lika naturligt i fråga om kroppens
värmeavgivning genom strålning?
Människokroppens totala värmebalans
För att belysa de förhållanden som antytts är
det nödvändigt att gå in på den levande
motorns termodynamik. Människokroppen är en
kemo-dynamisk motor men kan i många
avseenden betraktas som en värmemotor, i synnerhet en
förbränningsmotor. Man skall emellertid inte
försöka beräkna dess verkningsgrad enligt Carnots
process! Lika lite som en förbränningsmotor kan
uträtta ett arbete utan att producera värme, lika
lite förmår den producera värme utan att avge
arbetseffekt. På motsvarande sätt förhåller sig
vår kropp. Utan arbete kan den inte producera
värme, men med ett visst uträttat arbete eller
rättare sagt med en viss ansträngning följer
ovillkorligen en viss värmeproduktion. Vid
absolut vila, då endast vissa inre organ arbeta, är
sålunda det alstrade värmet ett minimum,
motsvarande den basala ämnesomsättningen. Vid
maxi-miprestationer kan värmeproduktionen stegras
tiofaldigt. För att kroppstemperaturen därvid inte
skall överstiga en farlig gräns träder kroppens
temperaturregulator i funktion, varvid den får
hjälp av kroppens värmemassa, då prestationerna
äro av kort varaktighet.
Balans och reglering
vid varierande förhållanden
Villkoret för att kroppstemperaturen skall
kunna hållas konstant vid kontinuerliga
tillstånd är, att balans råder mellan producerat och
avgivet värme. Det förra kan endast påverkas
genom rörelser, frivilliga eller ofrivilliga. De
diskussioner som fortfarande pågå mellan fysiologer
om kroppens första ocli andra kemiska
värmereglering, avse så små effekter att de kunna
förbises i detta sammanhang. Dylikt påkallat
tillskott till värmeproduktionen är alltid förbundet
med obehag och kan betraktas som en
säkerhets-reglering. Kroppens värmereglering inom
behaglighetsområdet avser därför endast det avgivna
värmet, som kan avbördas på olika sätt, varvid
olika faktorer i omgivningens tillstånd inverka
olika, vilket framgår av nedanstående
sammanställning:
Komponent av den totala värmeavgivningen Inverkande yttre faktorer
Ledning till fasta föremål Berörande kroppars temperatur och värmeledningsförmåga
Strålning Omgivande ytors temperatur och
strålningsegenskaper
Konvektion Luftens temperatur och rörelse
Avdunstning Luftens temperatur, fuktighetsgrad och rörelse
Ledningen är vanligen obetydlig och erbjuder
inte något problem. En matta på golvet eller
varma skor kunna utgöra tillräckligt skydd för
fötternas del. Då man har skrivarbete och stöder
underarmarna mot bordet är skivans temperatur
och värmeledningsförmåga av betydelse. Är det
kallt kan man undvika att sitta med bara armar
eller ta på ett plagg med långa ärmar.
Värmeledningen från kroppen genom en stol innebär
oftare en minskning än en ökning i den normala
värmeavgivningen per ytenhet.
Av konvektion och avdunstning kommer en
viss, ehuru ganska obetydlig och relativt
konstant andel på lungornas konto. För en
stillasittande person uppgår denna del till i runt tal
10 % av hela värmeproduktionen. Den
ojämförligt största delen av värmet avges från huden,
genom strålning, konvektion och avdunstning.
Värmebalansen vid olika sysselsättningar
framgår av diagrammet, fig. 2. I detta sammanhang
bör påpekas att flertalet diagram i denna artikel
inte göra anspråk på matematisk noggrannhet.
Fig. 2. Kroppens värmebalans vid varierande
prestation. Lägg märke till strålningens procentuella
maximum vid stillasittande, och avdunstningens ökning
med ökad ansträngning. Diagrammet, som är
uppgjort efter tillgängliga litteraturuppgifter, avser en
omgivning av ca 20° och 50 % fuktighetsgrad.
512
30 okt. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
