Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
dessa förhandlingar åberopades det för alla
gemensamma intresset att höja näringslivets
effektivitet. Syftet med dem skulle vara att undersöka
huruvida detta mål skulle kunna nås
genom-samarbete mellan enskilda näringsidkare och det
allmänna. Någon principiell önskan att åstadkomma
en socialisering fanns enligt uppgift icke längre.
Så länge det enskilda kunde samhälleligt sett
uträtta en sak lika bra eller bättre än det allmänna,
hade samhället ingen anledning att blanda sig i
en sådan fråga. Vad däremot den enskilde icke
förmådde, måste det allmänna ta hand om. Man
borde därför tillsammans undersöka, hur det
bästa resultatet kunde uppnås: genom den
enskilde, genom det allmänna eller under
samverkan mellan båda. Det underströks att redan den
omständigheten, att regeringen hade inbjudit det
enskilda näringslivet till samarbete, inneburo ett
erkännande av att man måste bibehålla det
enskilda näringslivet. Samtidigt underströks, att
företagens skötsel icke bara vore de privata
ägarnas ensak utan också en samhällets
angelägenhet. Det angavs vidare, att vad som framför allt
gjorde sådana diskussioner nödvändiga var den
förskjutning av den politiska makten över på de
breda, egendomslösa folklagren, som har ägt
rum under de senaste åren, samtidigt som den
ekonomiska makten fortfarande var förankrad
hos det enskilda näringslivet. I den
intressekollision, som här inträffade, och då man icke kunde
räkna med den ena partens underkastelse — i
varje fall icke under överskådlig framtid — vore
det enda reella i nuvarande situation samarbete
och samverkan.
Till dessa inrikespolitiska förhållanden kom
den uppfattningen, att man efter kriget sannolikt
har att i bästa fall räkna med den mellanform
av frihet och bundenhet, som under förkrigsåren
rådde såväl i vårt land som i världen i övrigt.
Det är naturligtvis icke heller uteslutet, att
utvecklingen kan komma att gå mot ökad samgång
mellan individerna men också med ökad
reglering och kontroll från samhällets sida. Hur som
helst gäller det att tillse att utvecklingen icke
länkas in på banor, som kunna bli ödesdigra för
enskild företagsamhet. För den skull måste det
näringspolitiska organisationsväsendet stärkas
och göras mera representativt än hittills. Att på
den direkta parlamentariska vägen söka öva
inflytande på händelsernas gång är knappast
möjligt. Därtill är näringslivets representation i
riksdagen alltför fåtalig.
Reformens innebörd
Den nämnda omgestaltningen av
organisationsväsendet innebär att organisationerna ha smälts
fastare samman, och att Industriförbundets
ställning som topporganisation har erkänts och
stadgemässigt bekräftats. De enskilda företagens
medlemskap i Förbundet har upphört och
efter-trätts av branschernas, och Förbundets styrelse
utgöres i princip av personer utsedda av
respektive branscher. För närvarande räknar
Industriförbundet 22 branscher som medlemmar. De
utse tillsammans 34 styrelsemedlemmar i
Industriförbundet. De sålunda utsedda äga sedan i sin
tur rätt att välja ytterligare 6 personer, vilka
alltså icke representera branscherna. Denna senare
bestämmelse har tillkommit för att man skall
kunna tillgodogöra sig sakkunskapen hos
framträdande personer på näringslivets område. Om
inom ett företags område branschförening
saknas, anslutes företaget till den s.k. allmänna
avdelningen. De beslut, som fattas inom
Industriförbundets styrelse, äro sålunda numera att fatta
såsom uttryck för de skilda branschernas mot
varandra konfronterade önskemål och intressen.
För att ytterligare stärka Förbundets ställning
som topporganisation har dessutom stadgats att
beträffande frågor av allmänt intresse ur
industriell synpunkt, t.ex. skattefrågor, ärenden om
statssubvention eller statslån o.d.,
Industriförbundet skall erhålla viss befogenhet. Innan
branschförening får fatta beslut i sådant ärende,
skall Förbundet beredas tillfälle att hävda sådana
synpunkter på den aktuella frågan, som böra
vara enhetliga för industrien. Tack vare denna
bestämmelse är det möjligt att vinna en för alla
inom industriens egen krets godtagbar lösning
på dylika gemensamma frågor.
Den genomförda omorganisationen har som
nämnts även gällt branschorganisationerna.
Kravet på en fastare sammanhållning inom
branscherna framträder i nuvarande tidsläge med
ökad styrka. Branschföreningarnas befogenheter
ha därför ökats bl,a. genom stadgandet att en
branschförening icke kan upptagas som medlem
av Förbundet, om icke branschföreningen själv
i sina stadgar har upptagit bestämmelsen att
föreningen skall ha samma befogenheter gentemot
sina medlemmar som Förbundet har i förhållande
till branschföreningen.
Åtgärder ha också vidtagits för att kontakten
mellan Industriförbundet och
branschföreningarna skall bli så god som möjligt i det dagliga
arbetet. Inom Förbundet ha permanenta
sakkun-nigkommittéer tillsatts för handläggning av
viktigare ärenden. I dessa lia branscherna rätt att
vara representerade. Skulle det under kommande
tider så erfordras, kan den nuvarande
organisationen göras än starkare och medlemmarna
därigenom knytas ännu fastare samman.
Som synes innehålla Förbundets stadgar
alltjämt endast ett fåtal bestämmelser av tvingande
natur, och i de fall sådana förekomma, äro de
av lindrig art. Man har även i nuvarande
situation velat slå vakt om friheten, så långt det har
låtit sig göra. Liberalismen i betydelse att driva
företagsamhet av egen kraft och utan stöd av
statlig myndighet har slagit fasta rötter i svensk
jord, och man vill därför inte överge dessa
principer utan att vara tvungen till det. Knappast
i något annat land torde det finnas så många
personer som fortfarande hålla fast vid dessa
principer i så pass oförändrad form som här. Vår
nuvarande ekonomiska linje, denna blandning av
frihet och bundenhet, av samarbete och
konkurrens, ha vi visat oss kunna manövrera på ett
lyckligt sätt, därför att det hos folket helt visst
finnes inneboende en relativt klar förståelse för
nödvändigheten att ta hänsyn till samhället, till det
helas väl, och en naturlig benägenhet att så göra.
I 12
6 febr. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
