Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
ligen också beaktas, och det inträffar ofta, att
dessa synpunkter motivera en tätare serie, än
som skulle vara motiverad, om uteslutande
ekonomiska synpunkter anläggas.
Hur som helst vill författaren rekommendera,
att, innan standardserier fastställas, vederbörande
icke lämnar de ekonomiska synpunkterna helt
obeaktade, och att, för att detta skall vara
möjligt, undersökningar företas över gångbarheten
inom det område, som skall standardiseras.
Upprättandet av frekvenskurvor är alltså något, som
kan anbefallas standardiseringsingenjörerna i de
enskilda företagen. De officiella
standardiseringsorganisationerna ha sällan samma möjligheter,
varför resultaten oftast uteslutande måste bygga
på tekniska och estetiska synpunkter. Vid
till-lämpning av dessa officiella standard hos de
enskilda företagen kunna emellertid gallringar
företagas, och därvid böra ekonomiska synpunkter
anläggas, vilka skola baseras på gångbarheten,
vilket kräver uppläggandet av frekvenskurvor
rörande exempelvis årsbehovet av de olika
förekommande standardstorlekarna.
Ett annat område, där en geometrisk talserie
och alltså de tal, som förekomma i den
omnämnda normtalserien, äro direkt olämpliga, äro mått,
som måste vara adderbara. Krav på adderbarhet
finns nära nog på alla s.k. längdmått. Försök att
standardisera längdmått i normtal kunna
därför knappast leda till framgång. Det är ju
omöjligt att välja alla längddimensioner, som
förekomma exempelvis på en maskindel, i normtal,
ty summan av sådana kan ju mera sällan bli ett
annat normtal. Ett annat exempel på
adderbarhet är våra mynt och våra passbitar. Man
fordrar ju, att vilka tal som helst skola kunna
bildas genom addition av ingående
standardstorlekar.
Även om icke en tendens förefinnes till ett
olämpligt utnyttjande av den geometriska
normtalserien, så finns städse en tendens att lägga upp
standardstorlekar så regelbundet som möjligt
efter räta linjer eller efter kontinuerligt löpande
kurvor. En sådan strävan är givetvis fullt
naturlig och bör förefinnas. Den får dock icke
dominera alltför mycket. Det kan mången gång vara
fördelaktigt ur ekonomisk synpunkt att frångå
vackra kurvor och i stället välja tal och
dimensioner, som ansluta sig till befintligt råmaterial,
även om därigenom vissa oregelbundenheter
skulle förmärkas, när de olika dimensionerna
nagelfaras genom uppritande av kurvor. Man bör
t.ex. icke glömma bort, att en varas pris icke är
beroende av den materialvikt, som ingår i den
färdiga varan, utan av den materialvikt, som
ingår i utgångsmaterialet. En färdig vara, vars vikt
är 8 hg, men för vilkens framställning erfordrats
en råvaruvikt av 1 kg, är i regel billigare, än en
vara där man från råvikten skall bortarbeta
större mängd spån, så att den färdiga varan
exempelvis väger endast 7 hg. Iiar man ett
standardiserat utgångsmaterial, bör därför vid
dimensioneringen av de färdiga produkterna hänsyn tas
till detta, i ändamål att den standardiserade
varan skall bli så billig som möjligt. Göres detta,
kommer man mången gång till sådana resultat,
att man måste frångå vackra kurvor på de
färdiga dimensionerna.
Sammanfattningsvis vill författaren sålunda
understryka, att en kritiklös tillämpning av
standardiserade talserier och en kritiklös uppläggning
av vackra kurvor vid uppläggandet av standard
är något, som standardiseringsingenjören bör
akta sig för. Hänsyn till ekonomiska synpunkter
bör tas. Dessa hänsyn böra dels gå ut på studier
av gångbarheten, dels studier av
utgångsmaterialet vid tillverkningen, och sist men icke minst bör
hänsyn tas till existerande praxis, under
besinnande av att varje ändring kostar pengar och
därför icke bör företas, med mindre än att
påvisbara fördelar kunna vinnas.
Litteratur
DK 657.47 : 687.1
Förslag till enhetliga grunder för
självkostnadsberäkningen inom konfektionsindustrien, AEF medd. nr
13, Stockholm 1943. 36 s. 3 kr.
Liksom en del andra industrigrenar har även
konfektionsindustrien låtit utarbeta förslag till enhetliga
grunder för sin självkostnadsberäkning. Förslaget har
utarbetats av Affärsekonomiska forskningsinstitutet vid
Handelshögskolan i Stockholm efter riktlinjer, givna av
Svenska Konfektionsfabrikantföreningen (Svenko).
I stora drag följer förslaget de tidigare utarbetade
riktlinjer och principer, som finnas uti: "Enhetliga principer
för Självkostnadsberäkning", ehuru även vissa avvikelser
föreslagits.
I sin koncentrerade form är förslaget översiktligt och
lättillgängligt samt väldisponerat. Med hänsyn till det
begränsade sidantalet får man i förslaget även en relativt
omfattande orientering i grunderna för
självkostnadsberäkningen vid konfektionsindustrien.
Man har i förslaget beaktat, att varje
kostnadsberäkning är beroende av sitt syfte, och i överensstämmelse
härmed inledes arbetet med ett kort omnämnande av de
syften, som uppställas för kostnadsberäkningar. Dessa
äro enligt förslaget:
Val av tillverkningsmetod
Ledning uti försäljningsplanering
Val av produkter
Man undrar väl, varför det icke uttryckligen angivits,
att självkostnadsberäkningen även skall tjäna som
underlag för prissättning. Kanske beror underlåtenheten att
ånge detta syfte på, att man räknar med att denna
funktion övertagits av priskontrollnämnden? Man får hoppas
att prissättningen så småningom skall få återgå till
företagen och deras egna sammanslutningar, och att detta
primära syfte med kalkyler kommer alt angivas i en
senare upplaga av förslaget.
Egendomligt nog angives i samband med
minimikal-kylen (20) prisberäkningssyftet. Särskilt sett i samband
med nyss anförda brist är detta synnerligen olyckligt. I
varje fall kan det icke tjäna sunda branschintressen att
anvisa minimikalkylen som prissätlningskalkyl —
knappast för speciella fall.
Den s.k. minimikalkylen (vars olyckliga namn
dessvärre för tanken just på prissättning) har sin
fundamentala betydelse för de övriga, nämnda syftena för
självkostnadsberäkning och borde klart behandlas som ett
hjälpmedel att nå dessa syften. Delvis är man även inne
på dessa linjer.
Liksom i förebilden: "Enhetliga principer" har man i
förslaget infört grundvärdepålägg. Men då man i "En-
ß mars 1943
I 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
