Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Satsen definierar anlagen som fysiologiskt
betingade mätbara storheter, vilket är en nödvändig
förutsättning för en matematisk, logisk ocli
konsekvent uppbyggnad av industripsykologien, men
den säger icke, att de nödvändigtvis måste kunna
mätas med nu tillgängliga instrument.
3. Människans arbetssätt och arbetsresultat i
en viss uppgift förutsätter ett visst minsta
totalvärde av anlagen.
Satsen, som ej är omvändbar, fritar
industripsykologien från nödvändigheten att diskutera den
gamla frågan om den fria eller trälbundna viljan,
och lämnar härigenom den totala personligheten
och människans själ utanför diskussionen.
Särskilda själsegenskaper kunna således, liksom
tillfälliga yttre omständigheter, ge det individuella
handlandet en annan inriktning än som enligt
förefintliga anlag vore det mest sannolika.
Anlagen äro visserligen mycket väsentliga, men
ändå endast medverkande element i
personlighetsbyggnaden; resultatet kan icke helt avläsas ur
anlagen, ens om mängden av varje anlagsdel vore
känd. Personligheten, människan som helhet, är
ett värde, som närmast liknar ett byggnadsverks
skönhet, och som saknar objektiva mått. Helheten
är liär något helt annat än blott summan av sina
delar och kan därför heller icke ur sina delar
beräknas. För att emellertid uppnå en viss grad av
funktionsduglighet måste dock ingå en bestämd
minsta mängd av de för dugligheten väsentliga
grundegenskaperna, anlagen.
4. Det antal anlag, vilka äro av väsentlig
betydelse för bestämmande av individens
förutsättning för ett visst arbete, är begränsat, och de
olika anlagen ha inbördes olika stor vikt eller
betydelse för olika yrken.
Satsen innebär, liksom nr 2, egentligen en
hypotes, som emellertid är nödvändig för att ett
angripande av problemet över huvud skall ha
utsikt att bli fruktbärande.
Det är uppenbart, att olika arbeten i olika hög
grad äro beroende på anlag, och att med dessa
definitioner ett magert resultat är att vänta, om
man t.ex. sökte bestämma lämpliga anlag för ett
framgångsrikt konstnärsskap eller annat
nyskapande arbete.
Men det är tydligt, att i den mån man inom
en bestämd yrkesgrupp kan konstatera
förekomsten av bestämda anlag i viss mängd hos de
i arbetet bästa och eventuellt i viss annan mängd
hos de sämsta, man också sannolikt bör kunna
beräkna en motsvarande arbetsprestation för en
annan person med samma anlag, med den
begränsning, som sats 3 innebär.
Jämförelse anlagsvärden—arbetsresultat
Arbetsresultaten för kända personer, fullt
kunniga i olika yrken, kunna uppritas i en
summa-tionskurva för varje yrke, angivande
individernas fördelning på olika prestationsvärden (fig. 1).
Procenttalen från denna fördelning äro lämpliga
talvärden på dugligheten i arbetet i fråga.
På samma sätt kunna anlagens mätvärden
uppritas i summationskurvor (fig. 2—4), som
ånge individernas antalsfördelning på anlagens
olika mätvärden*.
Ur dessa kurvors form kunna slutsatser dras
beträffande erforderligt antal undersökningar för
att duglighetsvärdet och anlagsvärdet enligt
kurvorna skola vara representativa.
Ett visst anlags samband med arbetet i fråga
kan grafiskt erhållas, om samhörande värden på
dugligheten i arbetet och poäng från provet
inprickas i ett diagram. Härvid användas lämpligen
talvärdena 1—10 för både duglighet och
anlagsprov, utgörande 1/10 av fördelningsprocenten (fig.
5-7).
Förefinnes en bestämd koncentration av de
högsta duglighetsvärdena till något visst
anlagsvärde innebär detta tydligen, att detta anlag
måste förefinnas till just ifrågavarande mängd
för att det bästa resultatet i detta arbete skall
kunna uppnås. På samma sätt kan en
koncentration av de sämsta duglighetsvärdena förefinnas,
vilket kan tänkas inträffa om förekomst av ett
värdeanlag är absolut nödvändigt till minst en
viss grad för att individen skall kunna sköta ett
speciellt arbete.
Punkternas spridning från en
sammanhängande kurva är tydligen större ju mera inflytande
även andra anlag ha på arbetsresultatet. 1
allmänhet är spridningen därför betydande, och
endast toppunkten, om sådan finnes, väl
bestämd genom koncentreringen av de bästa
arbetsresultaten till ett visst anlagsområde. Ett relativt
stort antal punkter erfordras därför i allmänhet
för att bestämma sambandskurvan mellan ett
anlag och ett visst arbetes duglighetsvärde. Då
emellertid övriga förekommande anlags inflytande
icke innebär en snedförskjutning av
ifrågavarande anlags sambandskurva utan endast en
spridning av dess punkter, kan den på punkterna
ritade kurvan, trots övriga anlags inverkan, anses
representativ beträffande detta anlags partiella
inflytande. På samma sätt kan varje anlag
behandlas, som visar samband med yrket i fråga.
Inbördes lia anlagen dock helt olika betydelse
eller vikt för arbetsresultatet.
Anmärkas bör, att denna så erhållna
sambands-kurva, eller regressionslinjen, är den, som anger
genomsnittligen sannolikaste värdet i
arbetsresultat för olika anlagsvärde, ocli icke den, som anger
sannolikaste anlagsvärde för olika arbetsresultat.
Denna senare har icke något intresse i
föreliggande resonemang, men vinkeln mellan de båda
linjerna anger (om linjerna äro räta)
korrelationskoefficienten mellan anlagets sifferserie och
arbetsresultatets.
* Exemplen enligt fig. 1—4 äro hämtade ur artikeln "Om en
psykologisk anlagsprövning", Tekn. T. 1939 h. 33.
I 48
3 april 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
