Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 8 januari 1944 - Den svenska industrins fredsperspektiv, av Thorsten Odhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 januari 19 A A
5
autarkins ekonomiska doktriner. Även vår
exportindustri, som genom avspärrningen mist ungefär
hälften av sin marknad, har måst i möjligaste
mån omställa sin produktion för
hemmamarknaden och dess behov.
Att denna industriella investerings- och
produktionspolitik inte kan komma att tillämpas längre
än kriget varar, därom torde hela tiden full
enighet ha rått. Man är helt på det klara med att den
närmaste övergångstiden efter kriget kommer att
bjuda på svåra konjunkturpolitiska problem, men
hittills åtminstone har man på intet ansvarigt håll
kommit sig för att föreslå att upprätthålla
kristidsproduktionen eller att konservera uppenbart
oräntabla investeringar inom industrin, än mindre
utvidga dem, endast för att bemästra
arbetslöshetsproblemet och framskaffa ’’full
sysselsättning" inom näringslivet. Det skulle ju annars vara
lätt — som sagts på något håll — att lösa vilket
massarbetslöshetsproblem som helst i vårt land
efter kriget genom att begränsa kolimporten till
vad den nu är eller utfärda importförbud för
bensin under övergångstiden. Inte desto mindre får
man ej vara blind för att de under kriget skedda
genomgripande förändringarna i vår industriella
produktionsstruktur — innebärande stillestånd
och förfall på en del håll, kraftiga utvidgningar
och insättande av alla expansionens krafter på
andra — kunna komma att uppställa problem,
vilka minst av allt lämpa sig för en schematisk
lösning. Det gäller här kanske inte så mycket
produktionspolitiska överväganden på längre sikt
beträffande vilka grenar av den nytillskapade
industrin eller råvaruframställningen, som även med
ekonomiska uppoffringar anses böra bevaras för
att bibehålla eller förstärka den ekonomiska
försvarsberedskapen. Man har alltsedan
krigsutbrottet haft en bestämd känsla av att denna
problemställning på det ena eller andra sättet — efter
mer eller mindre önskvärda linjer, beroende på
utgången av kraftmätningen mellan de kämpande
maktgrupperna — efter kriget måste komma att
i utomordentlig grad krympa i aktualitet för ett
litet land med ett läge i världen som vårt. De
tyngst vägande problemen med hänsyn till de
under kriget nyskapade industriföretagen torde
komma att uppställa sig, när det gäller att i det
givna ögonblicket rätt bedöma deras verkliga
betydelse för folkhushållet inom ramen av ett större,
naturligt och önskvärt, produktionssammanhang.
De privata investeringar, som gjorts för att få
sådana industriföretag till stånd i behövlig tid
under kriget, ha till viss del skett med statens
öppna eller underförstådda stöd eller rent av med
dess garanti. Det har tidigare i diskussionen
härom framhållits, huru när det gäller företag för
tillverkning av råvaror eller industriprodukter av
uppenbar ersättningsnatur, det måste anses vara
oeftergivligt, att sådana tillverkningar baseras på
en mera kortvarig tillvaro för de ifrågavarande
företagen. Det skulle påtagligen innebära en
misshushållning med våra naturliga tillgångar,
vilken snart skulle straffa sig i en kännbar sänkning
av levnadsstandarden, om investeringar av detla
slag tillförsäkrades en tryggad tillvaro under så
lång tid, som krävdes för att anläggningskapitalet
i vanlig ordning kunde avskrivas, och landet
under motsvarande tid ocli i motsvarande
omfattning berövades fördelarna av den internationella
arbetsdelningen. Principiellt bör den riktiga
vägen vara, att, när nu avspärrningen gjort sådana
anläggningar nödvändiga, en fullständig
avskrivning omedelbart bör komma till stånd med hjälp
av statsmedel, när de inte längre äro behövliga.
Härom torde också föga meningsskiljaktighet
råda.
Ju längre kriget varar, desto svårare torde det
emellertid bli att, när det kommer till ett
avgörande i de enskilda fallen, fastställa praktiska ti 11
-lämpningsnormer för denna principiella
handlingslinje. Genomgripande förändringar ha ägt
rum inom hela den internationella
produktionsstrukturen, ocli den tekniska utvecklingen, som
under krigets pådrivande makt fortskridit
otroligt snabbt på många områden, har skapat
ytterligare förskjutningar i internationella
konkurrens- och marknadsförhållanden. Huru dessa en
gång i framtiden skola stabilisera sig är omöjligt
att nu avgöra. Redan nu torde man för åtskilliga
under kriget nyskapade industrigrenar i vårt land
vara på det klara med att de äro att betrakta som
en direkt fortsättning på den tekniska utveckling,
som var i gång redan före krigsutbrottet, och
sannolikt skulle ha kommit till stånd, fastän på ett
senare stadium av utvecklingen, om nu inte
avspärrningen kommit att verka som en slags
upp-fostringstull. I vilken mån kan det anses vara
nationalekonomiskt riktigt att även efter
avspärrningens upphörande skänka de här verksamma
tekniska och organisatoriska krafterna ett stöd
från statsmakternas sida? I vilken mån kan man
räkna med att dessa nya företag, vilkas
verksamhet går ut på förädling i ännu ej prövade former
eller stadier av svenska naturtillgångar, skola
kunna bilda utgångspunkter för större, rotfasta
industrier med påtagliga utsikter till
internationell konkurrensförmåga i en nära framtid?
Frågor som dessa komma med säkerhet att uppställa
sig, när de under kristiden skapade
industriföretagens öde en gång skall avgöras, och sannolikt
skapa brydsamma situationer. Några närmare
exemplifieringar skola ej här göras. Det kan
kanske vara tillräckligt att peka på vad som i
olika hänseenden vunnits för landet under
krisåren genom utnyttjandet av den träkemiska
forskningens landvinningar eller genom
elektrokemiska industrinyskapelser av skilda slag.
Möjligheterna för ett återställande av det fria
internationella varuutbytet på rimliga praktiska
möjligheters grundval efter kriget synas för när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
