Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 19 februari 1944 - Fuktig luft — några för tekniken viktiga egenskaper, av Matts Bäckström - Insänt: Standardisering av snäckväxlar, av W R Uggla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-190
TEKNISK TIDSKRIFT
t och p. Flera, som arbeta med beräkningar av
fuktig luft, synas föredra, sannolikt på grund av
användandet av tysk litteratur, det av Mollier8
införda diagrammet med koordinaterna x kg vatten
per kg ren luft och i. Detta diagram ger alltid räta
linjer för i, och ovan angivna blandningslinje blir
alltid rät även inom höga temperaturer, vilket ej
fullt blir fallet i t, p diagrammet. Jag tycker
emellertid, att för en orientering är t, p diagrammet
lättast att förstå. I Mollier diagrammet finnes en
randskala som rätt väl motsvarar vårt värde
Ax
<7h2o. Vidare är att märka, att värdet är unge-
iXkiv
f —-1 1
595 Ax
Orienteringen ger kanske en väl trång vy av
fuktig luft, ty givetvis finnas andra egenskaper,
som även borde beröras, t.ex. möjligheten av
frostbildning på ytor, som äro varmare än
omgivande luft, huru fuktig luft uppför sig vid
kompression och expansion, fuktighetshalten över
saltlösningar och salters hygroskopitet, men allt
synes bero på att vattnet i luften är i ångform,
som omväxlande nedslås i vätskeform och ånyo
förångas.
Litteratur
1. Tandbebg, J: När rostar en spikf Tekn. T. 1942 s. 119.
2. von Helmholtz, R: Untersuchungen über Dämpfe- und
Nebel, besonders über solche von Lösungen. Wied. Ann. 1886
s. 508.
Stodola, A: Dampf u. Gas-Turbinen 1922 s. 853.
3. Thoma: Hochleistungskessel. Berlin 1921 s. 38.
4. Bäckström, Matts : Avdunstning och absorption. Rapport
21, Actes du Vème Congrès International du Froid (III) Rom
9—15 april 1928 s. 14—16.
5. Merkel, F: Verdunstungskühlung, Forsch.-Arb. Ing.Wes.
1925 h. 275.
6. Lewis, W K: The Evaporation of a Liquid into a Gas.
Mech. Engng 1922 s. 445.
7. Bäckström, Matts : Enkel kontroll av kyleffekten genom
fuktighetsnedslaget. Kyltekn. T. 1942 s. 92.
8. Mollier, R: Ein neues Diagramm für Dampfluftgemische.
Z. VD I 1923 s. 869.
Insänt
Standardisering av snäckväxlar
Med anledning av ingenjör Jungers andra inlägg i
Tekn. T. M h. 12 vill jag ytterligare belysa möjligheterna
hos normalmodulsystemet.
Det är visserligen sant, att man ej kan få för varje
växelhus mer än ett exakt centrumavstånd, dvs. att
centrumavståndet något varierar för olika utväxlingar.
Avvikelsen kan dock göras så liten, att den är lätt att
kompensera. Denna kompensation kan tänkas ske på tre sätt:
genom profilförskjutning hos snäckhjulet;
genom excentriska bussningar på långsamgående axeln:
genom justeringsbussningar på snäckaxeln.
Att gripa till profilförskjutningar anser jag ej heller vara
lämpligt, emedan man härigenom förstör möjligheten för
en generell utbytbarhet.
Den andra metoden däremot är i allmänhet godtagbar.
Man borrar huset med ett genomsnittligt centrumavstånd
och insätter excentriska lagerbussningar med en så stor
excentricitet att alla centrumavstånd som behövas kunna
inställas. Vid denna metod behöver man ej heller hålla
så strängt på borrningens noggrannhet, då man ju alltid
kan inställa centrumavståndet med det glapp man behöver.
Vid sådana inbyggnadsfall där man behöver ha ett
orubbat läge på långsamgående axeln, kan man använda den
tredje metoden, då man ju oftast har snäckaxeln
tillgänglig. Vid denna metod kan man dock ej med bussningarna
inställa centrumavståndet som vid den andra, utan här
måste varje centrumavstånd ha sina på förhand riktigt
borrade bussningar.
Nedanstående tabell visar ett exempel på, hur man kan
variera utväxlingen och hur stor differensen A a i
centrumavståndet utfaller. Jag har valt ett centrumavstånd a o för
huset av a0 — 165 mm. Man kan skriva
2 A a = mn{z + zi + z [(1 — eos ß) + (1 — eos ßf]} — 2 a.
Termen (1 — eos ß)3 kan i allmänhet försummas.
Man ser av tabellen att man kan erhålla med mn = 5
och 6, dvs. ungefär konstant "långsamgående" moment,
28 utväxlingar från 7,4 till 59 med största avvikelse i
centrumavståndet av något över 1 mm.
Ingenjör Jungers förslag att använda axialmodul för
stigningen och en speciell normalmodul för snäckans
kugg-lucka låter ju mycket bestickande. Men jag tror, att det
kommer att stöta på oövervinneliga svårigheter att få
resp. standardiseringskommittéer i olika länder att gå med
härpå och få dem att enas om vilket konstant
förhållandetal man bör välja för mlmn. W R Uggla
Utväxling zli i
Zi mn = 5 mn = 6 A a i mm
i = 1 i = 2 i — 3 i = 4 i = 5 i = 1 i - 2 i = 3 1 = 4 i = 5
6 59 48
— 0,43 — 1,03 A a
7 58 47
— 1,0 — 1,5 A a
8 58 47
1,16 1,13 A a
10 56 27,5 45 22
0,7 0,27 0,67 — 0,7 Aa
12 54 26,5 17,3 12,7 43 21 14 10,3
0,46 — 0,67 — 0,85 — 0,9 0,44 — 1,25 1,0 1,05 A«
16 50 25 16,3 12 9,6 39 19,5 12,6 9,5 7,4
0,25 1,0 — 0,3 — 1,17 1,0 0,25 0,94 0,75 0,67 — 0,45 Aa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
