Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 11 mars 1944 - Kemiska bekämpningsmedel i lantbrukets tjänst, av Sven Telenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 mars 19A4
289
av utsädet tydligen har ett nationalekonomiskt
mycket starkt berättigande. Som jämförelse kan
nämnas, att man i Tyskland räknar med att ca
70 % av allt utsäde betas, således betydligt mera
än hos oss och motsvarande icke mindre än 800
t/år betningsmedel.
Jämsides med kvicksilvret har även koppar
använts som bekämpningsmedel mot ett flertal
växtparasiter. Det äldsta och fortfarande mest
betydande av dessa kopparpreparat är
bordeaux-vätskan, som redan 1883 kom till användning vid
bekämpandet av angrepp mot vinstockar.
Motsvarande användningsområden hos oss avse först
och främst bladmögel hos potatis (Phythophtora
infestans) samt skorv hos fruktträd. Den gängse
beteckningen är kopparkalk och uttrycker även
sammansättningen, nämligen basiskt
kopparkal-ciumsulfat. Givetvis har man även framställt
andra kopparföreningar, t.ex.
burgundblandning-en, där soda kommer till användning i stället för
kalk. Bruksfärdiga preparat levereras nu i stor
omfattning. Här liksom vid många andra
tillfällen på de kemiska bekämpningsmedlens område
ha de tyska forskarna gått i spetsen, t.ex. genom
Bayers "Ob"-typer. Även kopparoxiklorid,
-fosfat och -karbonat ha funnit viss avsättning.
De krav, man anser sig böra ställa på hithörande
medel, äro först och främst, att
kopparföreningarna skola förete en viss relativt låg löslighet i
vatten, då i annat fall växtcellerna kunna skadas.
Vidare böra lösningarna uppvisa neutral eller i
det närmaste neutral reaktion, förete god
vidhäftningsförmåga samt vara lätta att spruta och ej
uppvisa avsättningar. Av kostnadsskäl är
dessutom en låg kopparhalt att föredra. Då kopparn
numera får betraktas som en relativt sällsynt
metall, är det helt naturligt att talrika försök gjorts
att ersätta kopparn med andra metaller. I viss
mån lär detta ha lyckats genom införandet av
zink, även om vi ännu sakna uppgifter rörande
det verkliga värdet av dessa zinkpreparat. För
övrigt har mycket stor nit nedlagts på frågan om
lämpliga kopparpreparat för besprutning.
Då potatisbladmögel synes uppträda sporadiskt
inom vårt land — åtminstone under senare år —
har det ofta ifrågasatts, huruvida utgifterna för
Insprutningen i allmänhet kunna betala sig.
Alldeles frånsett risken för ett
potatisbladmögelan-grepp, varigenom besprutningen närmast får
formen av en försäkringsavgift mot de uppträdande
förlusterna, kan man framhålla den
erfarenheten, att enbart besprutning med kopparpreparat i
allmänhet åstadkommer en direkt skördeökning
av icke mindre än 10—20 %, tydligen beroende
på kopparns stimulerande effekt på
klorofyll-bildningen. Då potatisskördens värde hos oss för
närvarande torde ligga vid ca 200 Mkr/år,
motsvarande 2,3 Mt, framgår att man borde kunna
beräkna att enbart medelst
kopparbesprutnings-medel åstadkomma en skördestegring, motsvaran-
de 20—40 Mkr/år, vartill kommer bättre
lagringsduglighet, vilket anses betyda 10—15 Mkr.
Av övriga metalloider synes endast svavel ha fått
en mera spridd användning som
bekämpningsmedel. Förutom i kolloidal form mot mjöldagg
och liknande förekommer svavel mest i form av
svavelkalk och framställes på ett tämligen enkelt
sätt ur släckt kalk och pulvriserat svavel.
Jämsides med utprovning av svavelpreparat har
man även provat svavlets släkting selen, men
resultaten av dessa försök tyda på, att åtminstone
de oorganiska föreningarna (t.ex. natriumselenit)
framkalla bladskador, och hos klövboskap har
man bl.a. lagt märke till egendomliga
missbildningar på klövarna. Det är möjligt, att organiska
selenpreparat skulle kunna uppvisa gynnsamma
effekter, men såvitt bekant ha dylika preparat
ännu ej provats.
Organiska bekämpningsmedel
För fruktträdsbesprutning användes i stor
utsträckning preparatet karbolineiim, som
huvudsakligen framställes ur högkokande fraktioner
från stenkolstjära. Det innehåller således
kolväten. fenoler, kresoler samt organiska baser.
Genom emulgering med såplösning erhåller man
en för praktiskt bruk lämplig koncentration med
god vidhäftningsförmåga. Karbolineum verkar
genom sin gifteffekt på växtparasiter i vilostadiet
och användes därför för besprutning på
senvintern och våren, huvudsakligen mot bladloppor,
bladlöss, frostfjärilar, kvalster osv. Verkan synes
vara trefaldig; genom blockering av
andningsvägarna. inträngning och upplösning av den
organiska vävnaden samt en direkt toxisk effekt,
orsakad framför allt av de flyktiga delarna.
För fruktträdsbesprutning har man även prövat
nitrerade och klorerade organiska föreningar av
fenoler, kresoler och xylenoler. Huruvida tjära
från trädestillering skulle kunna användas för
detta ändamål har mig veterligen ännu ej
undersökts. Troligen hänger problemet i detta fall
intimt samman med lämpliga emulgeringsmedel,
som i hög grad öka dessa besprutningsmedels
effekt.
Betydelsen av karbolineum bör icke
underskattas, då vi här ha ett effektivt medel mot ett stort
antal skadegörare på fruktträden. Här liksom på
flera andra områden av insekticid skadegörelse
är det svårt att få ett begrepp om de ekonomiska
förlusterna. Man har i vissa delar av Tyskland
räknat med fruktförluster av mellan 30 och 70 %,
förorsakade av insekts- och svampangrepp, men
även om dessa förluster endast skulle hålla sig vid
ett genomsnittligt värde av 10 %. skulle detta
betyda icke mindre än 40 miljoner riksmark. Vi ha
all anledning förmoda, att denna förlustprocent
även gäller för svenska förhållanden, och då den
svenska fruktskörden uppskattas till ca 60 Mkr.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
