Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 1 april 1944 - Teleteknikens utveckling sedan 1939. Teleteknisk fysik, av Gustaf Swedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i april 19 A A
381
Fig. 8. Cell högtalare.
flertal ljuduttag från membranen, exempelvis i
form av i en trycktransformator anbragta radiella
spår, som samlas till en gemensam ljudkanal,
vilken mynnar i cellhornet.
Cellhögtalaren är alltid kombinerad med en
bashögtalare, dvs. frekvensområdet är uppdelat i två
delar, av vilka cellhögtalaren får ta den övre
delen. Detta är nödvändigt ur kostnadssynpunkt,
emedan hornet eljest skulle bli för stort.
Delningsfrekvensen ligger vid den största typen av
cellhögtalare vid 300 p/s, vid en medelstor typ vid
500 p/s och vid den minsta typen vid 800 p/s. För
uppdelningen användes separationsfilter, varvid
avskärningen måste vara brant, enär
cellhögtalaren inte tål att belastas med låga frekvenser. För
bashögtalaren användes ett kraftigt dynamiskt
högtalarsystem med vanlig kon. Systemet är
inmonterat i ett bashorn av trä och av stora
dimensioner. Ljudöppningens storlek är ett par
kvadratmeter vid den största typen.
Koaxialhögtalaren består av två dynamiska
kon-högtalare, monterade koaxiellt, den mindre inuti
den större. Den ena tjänstgör som bashögtalare
och den andra som diskanthögtalare.
Placeringen på detta sätt har valts efter ett stort antal
jämförande lyssningsprov emot den hittills brukliga
metoden med två eller flera högtalare monterade
vid sidan av varandra. Man vinner på det nya
sättet, att fördelen ur förstärknings- och
intermodu-lationssynpunkt med användning av dubbel-
eller multipelhögtalare i stället för en enda blir
kombinerad med fördelen att få ljudet från en
enda punkt i stället för två. Återgivningen av
exempelvis talljud har konstaterats vara sämre, om
talet kommer från två riktningar under liten
vinkel än från en enda.
Vid Philips laboratorier, Eindhoven, har man
åstadkommit en anordning för syntetiskt ljud.
Man skär ut en schablon i papper av den ljudvåg
som önskas återgiven. Bakom schablonen roterar
en skiva med smala radiella spalter. Om man nu
ordnar med jämn belysning av framsidan av
schablonen och en fotocell med lämplig optik bakom
den roterande skivan, komma spalterna att, så att
säga avsöka schablonkurvan och fotoströmmen
blir i varje ögonblick proportionell mot höjden på
kurvan. Genom att låta samma springa samtidigt
avsöka flera schabloner kan man på enkelt sätt
uppbygga godtycklig kurvform av sinusformade
schabloner.
Man har praktiskt använt denna apparat för att
konstatera och uppmäta det klirr som det
mänskliga örat självt är orsak till. Om man lyssnar till
en ren ton av kraftig ljudstyrka, exempelvis 100
phon, uppstå i örat övertoner. Därest man nu till
den rena tonen med hjälp av nämnda apparat
fogar t.ex. en andra överton och varierar fasen
genom att vrida schablonerna i förhållande till
varandra, så kan man i ett visst fasläge kompensera
den i örat uppstående andra övertonen och
resultatet blir att tonen höres renare och samtidigt
svagare. Om övertonen från detta läge förskjutes en
halv våglängd blir tonen i stället skarpare och
starkare.
Amerikanen Cook har nyligen beskrivit en ny
metod för absolut Ijudtryckskalibrering av
mikrofoner. Metoden grundar sig på det förhållandet,
att vissa mikrofontyper under särskilda
betingelser kunna användas som ljudkällor, varvid
reci-procitet förefinnes i avseende på den
akustoelekt-riska och den elektroakustiska
energiomvandlingen. Denna reciprocitet har behandlats redan av
Lörd Rayleigh och sedermera av Ballantine.
Reci-procitetsprincipen, som först tillämpades för
pie-zoelektriska kristaller av Lippmann och Voigt
och som gäller även för kondensatormikrofoner,
elektrodynamiska mikrofoner och termofoner,
innebär, att den akustiska energi, man får från en
mikrofon, använd som ljudkälla, kan beräknas
med kännedom om mikrofonens egenskaper vid
den normala användningen, alltså vid
akustoelek-trisk energiomvandling. Cook anför ett exempel,
som närmast avser kondensatormikrofonen, men
som även kan tillämpas för andra mikrofoner.
Förhållandet mellan ljudtrycket på membranen
och den igångsatta elektricitetsmängden vid
användning som mikrofon är lika med förhållandet
mellan tillförd spänning och den volymändring,
som betingas av membranens lägesförskjutning
vid användning som ljudkälla. Det förutsättes då,
att de fyra storheterna äro uttryckta i samma
enhetssystem och att linearitet är för handen, vilket
innebär, att förhållandetalet är oberoende av
ljud-trycks- och spänningsamplituderna.
Förhållandetalet kan vara frekvensberoende.
För vissa piezoelektriska kristaller, t.ex.
turmalin, har förhållandetalet bestämts. Elektroakustis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
