Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 15 april 1944 - Insänt: Tekniskt-kommersiella synpunkter på svetselektroder, av Per Sjöman och S Swerup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
TEKNIS K TIDSKRIFT
Insänt
Teknisk-kommersiella synpunkter på svetselektroder
Ingenjör Swerups artikel i Tekn. T. 1944 s. 247 har stora
förtjänster, bl.a. i påpekandet av den stora betydelse som
utbytet och nedsmältningshastigheten har för svetsningens
ekonomi, liksom det särskilt för elektrodfabrikanter
angenäma fastställandet att elektrodens pris är av underordnad
betydelse. Icke desto mindre böra några påpekanden göras,
då artikeln lätt kan fresta förbrukare att göra liknande
undersökningar som Swerup och därvid lätt göra avsevärda
misstag på grund av förhållanden, som Swerup underlåtit
att omnämna i artikeln. Dessa misstag kunna, som här
nedan skall visas, lätt bli så stora, att ett fullständigt
felaktigt resultat erhålles, vilket icke blott betyder, att alla
kostnader nedlagda på undersökningen äro bortkastade till
ingen nytta utan även, att man på grund av
undersökningens felaktiga resultat valt fel elektrod, som i användningen
sedan förorsakar större kostnader än som hade varit
nödvändigt.
Det väsentliga felet i Swerups artikel är underlåtenhet att
påvisa den stora roll, som strömstyrkan spelar i fråga om
nedsmältningshastigheten och därmed ekonomin. De
undersökta fem elektroderna A—E ha endast undersökts vid
en enda strömstyrka, som är olika för var och en av
elektroderna, med undantag av att elektroderna B och E ha
svetsats med samma strömstyrka. Swerup anger icke något
skäl varför ifrågavarande strömstyrkor valts för de olika
elektroderna. Om dessa äro de maximala strömstyrkorna
för varje elektrod, så kan ingen allvarligare kritik riktas
häremot, men i så fall borde det omnämnts i artikeln.
Som det nu står, frestas man av artikeln lätt att tro, att
den använda strömstyrkan är av underordnad betydelse,
och att man kan överlåta åt svetsaren att själv välja
lämplig strömstyrka vid dylika försöks utförande. En svetsare
har emellertid svårt att avgöra en sådan sak efter några
fåtaliga försök, i synnerhet beträffande elektroder, som han
kanske aldrig förut svetsat med.
Nedsmältningshastigheten för en elektrod bestämmes av
den strömstyrka, som användes, i det att den är direkt
proportionell mot strömstyrkan samt av anslutningen till
antingen minuspol, pluspol eller växelström. Beräknas
nedsmältningshastigheten i gram nedsmält
elektrodkärn-material per ampereminut, erhålles ett konstant
nedsmält-ningstal inom det strömstyrkeintervall, som är lämpligt för
elektroden i fråga.
Av de värden, som Swerup anger i sin tabell, är det
därför lätt att beräkna nedsmältningshastigheten vid andra
strömstyrkor än de angivna. Tas t.ex. elektroden A, får
man vid 180 A en nedsmältningshastighet av 1,07 • =
180
i= 1,19 min. Insättes detta värde jämte den minskade
kraftförbrukningen i ekv. (10), erhålles ett jämförelsepris
av 6,9 öre per elektrod i stället för 8,0 öre vid 200 A under
antagande av att elektroden har samma utbyte
(verkningsgrad) vid den lägre strömstyrkan som vid den högre och
att samma mängd elektrodkärnmaterial nedsmältes. Vid
160 A strömstyrka erhålles på samma sätt 5,5 öre och vid
140 A endast 3,7 öre. Samma elektrod erhåller på så vis
olika värde, beroende på med vilken strömstyrka
elektroden svetsas! Om av någon anledning elektroden A svetsats
med 140 A och exempelvis elektroden C med 200 A, som
ger ett värde för denna elektrod av 5,4 öre, så hade ju
undersökningens hela resultat blivit, att elektroden C var
betydligt mer ekonomisk att svetsa med än elektroden A;
således rakt motsatt det resultat, vartill Swerup har
kommit!
En annan sak, som kräver stor försiktighet vid
jämförandet av olika elektroder och bedömningen av deras
ekonomi, är inflytandet av beklädnadstypen eller
elektrodtypen på andra egenskaper än nedsmältningshastighet och
utbyte, t.ex. flytbarhet, underuppsvetsningsförmåga,
mekaniska egenskaper hos svetsgodset etc. Särskilt försiktig bör
man vara, då man jämför tvenne eller flera elektroder av
olika typ. Det är helt naturligt, att en långsamt
nedsmältande elektrod med beklädnad av t.ex. basisk typ, som ger
ett synnerligen högvärdigt svetsgods, blir mer oekonomisk
i användningen än kanske en snabbsvetsande elektrod,
givande en silikatslagg men vars svetsgodskvalitet gör, att
elektroden får en begränsad användning. I sådana fall
måste frågan om vilket svetsgods, som är nödvändigt för
t.ex. ett visst grundmaterial, komma före frågan om
nedsmältningshastighet och utbyte.
De av Swerup undersökta elektroderna kunna av
utbytes-siffrorna att döma tydligt uppdelas i två olika typer, dels
elektroderna A och C med 92—95 % utbyte, dels
elektroderna B, D och E med ca 80 % utbyte. Med den
erfarenhet undertecknad har av svetsningselektroder,
förefaller det mig, att döma av de angivna värdena, som
sannolikt, att bägge typerna äro all-roundelektroder, givande
porös silikatslagg. Den senare typen är troligen dock en
typ med särskilt goda underuppsvetsningsegenskaper och
lättare att svetsa med än den förra typen, beroende på att
svetsaren har lättare att kontrollera slaggens och metallens
rörelser under svetsningen etc. Elektroder, som ge en porös
silikatslagg med särskilt goda svetsningsegenskaper, bruka
nämligen inte ha större utbyte än ca 80 %. Sådana goda
svetsningsegenskaper äro givetvis mycket svåra för att inte
säga omöjliga att mäta i kronor och öre. Det är omöjligt
att framställa en elektrod, som visar topprestationer i alla
avseenden. Önskar man ha någon egenskap hos en elektrod
särskilt framhävd, måste det därför ske på bekostnad av
en annan egenskap. Om man icke kan få fram mycket
goda svetsegenskaper hos en elektrod med mindre än att
utbytet sänkes till ca 80 %, kommer därför jämförelsen
av en dylik elektrod med en elektrod med högt utbyte att
enligt Swerups metod utfalla till stor nackdel för
elektroden med den goda svetsbarheten. Man får då t.o.m. fram
sådana uppenbara orimligheter som att
elektrodfabrikanten skulle lämna elektroderna gratis och betala därtill!
I praktiken har det dock visat sig, att elektroder med
särskilt goda svetsegenskaper föredras framför andra, trots
att utbytet är lågt, beroende på att svetsningen med sådana
elektroder sker med mindre risk för. felsvetsningar och
därför skänker större trygghet. Genom att elektroderna
A—E tydligt kunna uppdelas i tvenne grupper med
sannolikt olika svetsegenskaper, har Swerup icke följt den
förutsättning, som han angivit, nämligen att övriga egenskaper
utom nedsmältningshastighet och utbyte skola vara lika
vid en jämförelse.
Hur skall då en lämplig jämförelse ske mellan olika
elektroder i avseende på deras ekonomi? Först bör då en
uppdelning ske av elektroderna i olika typer, så att varje
elektrod först kan jämföras med elektroder av samma typ.
Nedsmältningshastigheten bör icke bestämmas vid en enda
strömstyrka utan vid en serie olika strömstyrkor inom
det strömstyrkeintervall, som är lämpligt för elektroden
och nedsmältningstalet i g/A min, beräknas för varje
använd strömstyrka. Äro undersökningarna utförda med
någon omsorg, böra skillnaderna bli mycket små, så att
man kan använda sig av ett medelvärde för att få det
ned-smältningstal, som karakteriserar varje elektrod. Utbytet
bör bestämmas separat genom nedsmältning av minst ett
tiotal elektroder på en i förväg noggrant rengjord och vägd
plåt. Utbytet varierar något med den använda strömstyrkan
och även med båglängden, så att en svetsare kan t.ex.
erhålla olika värden vid två olika försök eller olika svetsare
komma lätt till olika resultat vid användandet av samma
elektrod. Variationerna äro dock relativt sett små, men
på grund av de -variationer, som förekomma, måste man
tillåta en viss tolerans, så att elektroder, som icke skilja
sig åt mer än ca 5 % i utbytet, få anses vara likvärdiga i
detta hänseende. Önskar man större noggrannhet, bör
ned-smältningen ske i automat. Man kan då jämföra elektro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
