Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 12 augusti 1944 - Den statliga efterkrigsplaneringen i Sverige, av Arne Björnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 augusti 1944
933
Den statliga efterkrigsplaneringen i Sverige
Fil. dr Arne Björnberg, Stockholm
På den rätt naturliga frågan: vad kunna vi veta
om efterkrigsproblemen? är det rimligt att först
och främst understryka ovissheten. Vi måste
utgå från att övergångstiden efter ett
vapenstillestånd kommer att ställa världen inför gigantiska
politiska, ekonomiska och sociala
omställnings-och återuppbyggnadssvårigheter. Detta gäller i
första hand de krigförande samt de ockuperade
länderna. Självfallet kommer också vårt land att
möta problem av en för våra förhållanden
extraordinär storleksordning. De bero av många av
oss ännu icke kända faktorer eller av
omständigheter, vilka vi icke själva kunna påverka, kanske
främst det utrikespolitiska lägets utveckling. Även
om den närmaste tiden efter krigets slut sålunda
måste te sig utomordentligt dunkel, är det
naturligt att söka bilda sig en uppfattning om
problemen — eventuellt med fantasins hjälp — och
samtidigt inför de olika utvecklingsalternativ, som
kunna uppställas, söka planera olika lösningar.
Liksom överallt i världen har man också i
Sverige sedan länge arbetat med dessa frågor. Vi
ha satt i gång en efterkrigsplanering både i fråga
om de svårigheter av ekonomisk art, som kunna
möta oss inom landet under en eventuell
freds-kris, och i fråga om de problem, som måste
uppkomma i samband med nöd och
återuppbyggnadskriser i andra länder — främst våra
grannländer — och de självklara krav på materiell och
humanitär hjälp, som därmed komma att ställas
på oss. I februari och mars i år tillsattes tre
särskilda organ för dessa frågor, nämligen
Kommissionen för Ekonomisk Efterkrigsplanering
(ordförande professor Gunnar Myrdal), Statens
Återuppbyggnadsnämnd (ordförande generaldirektör
Stig Sahlin) och Svenska Kommittén för
Internationell Hjälpverksamhet (ordförande
hovrättspresident Birger Ekeberg).
Som framgår av de tre organens namn är det
Planeringskommissionen, som fått på sin lott
våra ekonomiska efterkrigsproblem. Redan före
dess tillkomst hade emellertid sedan närmare ett
år tillbaka under Finansdepartementets ledning
bedrivits ett omfattande utredningsarbete, vars
resultat Planeringskommissionen omedelbart
kunde tillgodogöra sig. Ett karakteristiskt drag i detta
utredningsarbete, som kan vara värt att
observera, är det fruktbärande samarbete, som därvid
utvecklades mellan de statliga organen och det
DK 338.987(485)
enskilda näringslivet. Detta samarbete har för
övrigt fortsatt även under kommissionens
verksamhet och i hög grad underlättats genom att
representanter för olika grenar av näringslivet
beretts plats i kommissionen vid sidan av
representanter för de stora riksdagspartierna.
Den tid, som Planeringskommissionens
verksamhet i första hand måste inriktas på, omfattar
naturligen den osäkerhetsperiod efter krigets
avslutande, om vars längd nu intet kan sägas. Det
är dock självklart, att en hel del av de speciella
efterkrigsproblemen kan förutses bli av sådan
art, att en förhandsplanering måste sträcka sig
över till den tid, när åter mera stabila
förhållanden inträtt. Detta gäller t.ex. i eminent grad
byggnadsverksamheten.
Den utredningsetapp, som föregick
Planeringskommissionens tillkomst, avsåg att skaffa fram
material för bedömning av problemen under en
eventuell fredskris. Detta gäller först och främst
sysselsättningsfrågan, som i detta sammanhang
intar en central ställning. För att belysa
arbetsmarknadens problem har man studerat den
friställning av arbetskraft, som efter ett krigsslut
kan motses, t.ex. genom de militärinkallades
hemsändande, krigs- och ersättningsindustriernas
minskade behov av arbetskraft etc. Vidare har
man inventerat möjligheterna att sysselsätta
ledigbliven arbetskraft. Flera av dessa
undersökningar ha redan publicerats i serien Statens
Offentliga Utredningar och i samband därmed
blivit föremål för offentlig uppmärksamhet,
varför någon detaljerad redogörelse här icke kan
komma i fråga.
Nämnas bör emellertid att
Arbetsmarknadskommissionen utfört en omfattande undersökning av
arbetskraftsförhållandena inom den större och
medelstora industrin under kriget (SOU 1944:7),
vidare angående skogsbrukets och torvindustrins
arbetskraftsförhållanden, krisorganens personal
samt om sysselsättningsproblem för i försvarets
tjänst anställda. Under Planeringskommissionens
ledning kompletteras dessa utredningar med vissa
motsvarande undersökningar inom andra
sysselsättningsområden, t.ex. handeln, småindustrin
och hantverket. På grundval av
Arbetsmarknadskommissionens undersökning av den större
industrin har Industrins Utredningsinstitut studerat
sysselsättningsmöjligheterna inom den större in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
