Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 9 september 1944 - Karakteristiska materialkonstanter för glas och deras bestämning, av Stig Lindroth - DDT, av sah - Flygbepudring av insektshärjad skog, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1046
TEKNISK TIDSKRIFT
med vridningen av staven 9. Då vidare glasstavens
förskjutning är proportionell mot tangenten för
denna vridning, och skalutslaget proportionellt
mot tangenten för vinkeln mellan infallande och
reflekterad stråle, erhålles det önskade
sambandet. Indexmärket, som sitter på lampans lins,
avbildas på skalan med hjälp av en lins 11 med 1 m
bränn vidd.
Belastningen åstadkommes med vikter, som
placeras på vågskålen 12 med vridningsaxeln i E.
Med hjälp av kompensationsvikterna 13 injusteras
tyngdpunktens läge. Belastningen överföres med
vågens "tunga" till det rörliga systemet i punkten
F, vilken har samma avstånd till vågens
vrid-ningsaxel som vågskålens mittpunkt.
Känsligheten kan varieras genom att punkten A
är flyttbar mellan två gränslägen. Detta sker
genom vridning av skruven 1A, varvid antingen den
övre eller den nedre punkten av skivan 15
kommer i kontakt med staven 9. Den större
känsligheten användes vid mätning av
utvidgningskoefficienten, medan den mindre användes vid
bestämning av mjukningstemperaturen. Denna växling
sker under mätningen. Av fig. 2 torde framgå,
att skalutslaget härvid automatiskt går tillbaka.
Ugnen är en horisontell rörugn, lindad med
1 mm kromnickeltråd kring ett gängat SKX-rör
ined 3 cm innerdiameter. Utstrålningen i
rörändarna kompenseras genom att halva trådlängden
är koncentrerad kring de båda yttre femtedelarna.
Temperaturvariationerna i ugnens mittparti
utjämnas i möjligaste mån med ett inskjutet rör av
eldhärdigt stål av 20 cm längd. Vid en
ugnstemperatur av 600° ändrar sig temperaturen 2°
utefter en längd av 12 cm. Termoelementet är av
Pt-PtRh och inskjutet i det fasta kvartsröret.
Lödstället befinner sig under provstavens mitt,
uppdraget genom ett litet hål i kvartsröret.
Apparaten har ännu ej använts så lång tid, men
det kan nämnas, att vid en jämförande
mjuk-ningstemperaturbestämning av samma glas enligt
Lillie och enligt denna metod erhölls en differens
på 3°, vilket får anses tillfredsställande.
Kalibreringen sker med en stav av vanligt glas, vars
utvidgning mellan 100 och 300° har uppmätts av
Statens Provningsanstalt.
Litteratur
1. Winkelmann & Schött: Ann. Phys., ny följd 51 (1894),
s. 730.
2. English & Turner: J. Amer. ceram. Soc. 10 (1927), s.
551.
3. Mayer & Havas, Sprechsaal (1911), s. 188^ 207, 220.
4. Day & Allen: Carnegie Inst. Wash, Pub. 31 (1905),
s. 34.
5. Tool & Eichlin: J. opt. Soc. Amer. J, (1920), s. 340;
Bur. Stånd. Sci. Papers 358 (1920) ; J. Amer ceram Soc. 11,
(1931), s. 276.
6. peters & Cragce : J. opt. Soc. Amer. J, (1920), s. 105.
7. Schönborn : Sprechsaal 61 (1929), s. 99.
8. Berger: J. Amer. cerani- Soc- 15 (1932), s. 647.
9. Berger: Naturwiss. 14 (1926), s. ’510.
10. Littleton : Industr. Engng Chem. 25 (1933), s. 748.
11. Morey : The Properties of Glass, s. 528, 525.
12. morey & Warren: Industr. Engng Chem. 27 (1935),
s. 966.
13. Zschimmer: Zentr.-Ztg opt. Mech. 38 (1917).
14. Zschimmer: Silikat-Z. 2 (1914), s. 129.
15. Grenet: Bull. Soc. Encouragement. 5 (1898), s. 3, 1507.
16. Weidert & Berndt: Z. techn. Phys. 1 (1920), s. 51.
17. Schaller & Abegg: Handbucli der anorganisclien
Clie-mie, Leipzig 1909, bd 3, del 2, s. 373.
18. English: J. Soc. Glass. Techn. 7 (1923), s. 22.
19. Stött: J. Soc. Glass. Techn. 9 (1925), s. 207.
20. lillie: J. Amer. ceram. Soc. H (1931), s. 502; 15
(1932), s. 418.
DDT. Det amerikanska försvaret har fått fram ett nytt
insektsmedel, diklor-difenyl-triklormetyletan, gemenligen
kallat DDT, som har visat sig synnerligen överlägset
tidigare kända medel av samma slag. Det har i första hand
använts som avlusningsmedel vid förebyggande av
tvfus-epidemier, men har även givit mycket gott resultat mot
malariamygg, kackerlackor och flugor.
DDT framställdes först 1874 av en tysk student och
åter-uppfanns för några år sedan av en schweizisk kemist,
som med framgång använde det för utrotning av
coloradobaggen. År 1942 började amerikanska
jordbruksdepartementet att göra systematiska undersökningar med DDT,
varvid dess stora möjligheter i det militära
sanitetsväsen-dets tjänst kommo i dagen. Nuvarande tillverkning är
omkring 200 t per månad.
DDT verkar både som kontakt- och maggift. Först
paralyserar den insektens bakben; detta övergår så småningom
i frossanfall och total förlamning. Egendomligt nog
halden rena kemikalien ingen verkan; den användes därför
i 1—5 % fotogenlösning eller blandat med ett indifferent
pulver. I denna svaga koncentration har den befunnits
vara ofarlig för djur och människor.
Bland DDT;s hittills kända verkningar kan nämnas att
det, sprutat på en vägg, dödar alla flugor som sätter sig
på denna inom tre månader. Behandlat sänglinne håller
sig fritt från kackerlackor i närmare ett år och kläder
förbli ohyressäkra i över en månad, även efter åtta
tvättningar. Även moskitolarver, mal, termiter, hundlöss o.d.
dödas av DDT. Det nya medlet har visat sig vara giftigare
och framför allt mera långlivat än andra kända
insektsmedel vid bekämpning av jordbrukets vanligaste
skadedjur — coloradobaggar, kålmaskar, äppelvecklare,
bladlöss, fruktflugelarver osv.; däremot har det inte kunnat
rå på ett par av de vanligaste amerikanska
skadeinsekterna, bl.a. bomullsviveln (Time 12 juni 1944). säll
Flygbepudring av insektshärjad skog. I Hökensåsens
tallskogar i närheten av Tidaholm har Svensk Flygtjänst
på uppdrag av Statens Växtskyddsanstalt nyligen utfört
framgångsrika försök att genom bepudring från flygplan
utrota tallmätaren, en barrätande larv.
Som bekämpningsmedel användes Gesarol, en schweizisk
variant av det amerikanska DDT. Detta pulver är ofarligl
för djur och människor och har därför stora fördelar
framför de för samma ändamål tidigare använda
arsenikpreparaten, vilka bl .a. spoliera bärskörden inom det
behandlade området.
Behandlingen sker på så sätt, att det härjade området
beflyges i strimmor, varvid som riktmärken användas
ballonger, vilka efter varje överflygning flyttas 25 m ål
sidan. Flygplanet är utrustat med en av ingenjör Kjell
Grauers konstruerad spridningsapparat; med en hastighet
av 1 kg/s (motsvarande 1 g/m2 skog) matas pulvret fram
av en skruv ned i ett under flygkroppen monterat
venturirör, som sprider pulvret jämnt över ett område av flera
tiotal meters bredd. Flygningarna måste utföras tidigt på
morgonen, för att inte termiska uppströmmar eller vind
skola hindra den jämna spridningen.
De nu utförda försöken, vilka ha omfattat 1 000 ha,
komma att fortsättas inom andra angripna skogsområden.
sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
