Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 11 november 1944 - Brandskyddets utveckling under det senaste kvartsseklet, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 november 1944
1289
berott på insikten om brandskyddets stegrade betydelse
under såväl fred som krig. ökningen i antalet motorsprutor
åtföljs av en motsvarande ökning av kvantiteten
brandslang, och antalet brandbilar, förbättring av samhällenas
vattenförsörjning, brandalarmeringsanordningar och dylikt.
Automobilismens snabba tillväxt har betytt ofantligt
mycket för brandväsendets slagkraft, liksom förbättringen av
brand- och livräddningsmaterielens rent konstruktiva
utformning. Man behöver blott erinra om att en 300 1/min
motorspruta för några och 10 år sedan vägde 650—750 kg
under det att nu en spruta för 200 1/min kan bäras på
ryggen av en man.
Utvecklingens gång framgår i viss mån även av
Brandskyddsföreningens protokoll. Enligt detta diskuterade man
på dess konstituerande årsmöte 1918, hur man skulle få
hö och havre till några brandkårshästar; nu sysslar man
i det dagliga, rutinmässiga arbetet med frågan om, hur
man skall kunna säkerställa behovet av flytande bränsle
till över 6 000 motorsprutor och tusentals brand- och
ambulansbilar. Också ett bevis på den snabba utvecklingen.
För ett effektivt brandförsvar fordras ej blott materiel.
Det måste även finnas väl utbildad personal. Man har svårt
att tänka sig, att för 25 år sedan allt brandbefäl i vårt
land saknade specialutbildning och måste nöja sig med att
bygga på den erfarenhet, som de kunde tillkämpa sig vid
eldsvådorna. Det var en mycket dyr utbildning. Då för
tiden kunde en brandofficer få ta befälet nära nog första
dagen han var i tjänst; i våra dagar däremot får
yrkes-brandbefäl ej tillträda sin ansvarsfulla post, förrän han
har genomgått en 17 månaders teoretisk och praktisk
utbildning, därav sammanlagt 8 månader vid statens
brandskola.
Även brandkårsorganisationen har kraftigt utvecklats
under de gångna 25 åren; år 1919 uppgick antalet till
Brandkårsförbundet anslutna brandkårer till 163 men den 1 juni
i år till omkring 2 100.
För 25 år sedan funnos knappast några statliga
bestämmelser eller anordningar för släckandet av skogsbränder.
Dessa blevo vanligen mycket sent upptäckta och
utvecklades därför ofta till storbränder. Släckningsarbetet krävde
mycket folk, som sammankallades på det urgamla sättet
genom budkavle, men som mestadels utgjordes av
militärer, vilka kommenderades till platsen först när
skogsbranden hade fått mycket stor omfattning
År 1933 skövlade 800 skogseldar väldiga skogsarealer.
Svenska Brandskyddsföreningen tillsatte då i samråd med
Domänstyrelsen och Svenska Skogsvårdsstyrelsen en
kommitté, vars arbete resulterade i 1937 års lag om
förekommande och släckning av skogseld. Numera har en riksplan
för skogsbrandbevakningens ordnande genomförts. De
försäkringsbolag, som ha skogsbrand på sitt
försäkringsprogram, ha uppfört ett 40-tal skogsbrandstorn, en verksamhet
som sedermera har övertagits av staten. Nu finns det också
skogsbrandordningar och mestadels utbildade
skogsbiands-fogdar samt beredskapskårer, som hastigt kunna rycka ut
och släcka elden med ändamålsenlig släckningsmateriel,
som delvis har bekostats av staten. De kommunala
brandkårerna ha i allt större utsträckning fått överta släckningen
av skogseldar, och genom 1944 års brandlag bli
skogsbrandväsendet och bygdebrandväsendet troligen
samordnade, vilket nog kommer att bidra till skogsbrandskyddets
höjande.
Det dröjde länge innan huvuddelen av Sveriges arkitekter
och byggmästare ville tillmäta brandskyddet dess
rättmätiga betydelse. Det var nära nog en sensation, då
Brandskyddsföreningen på 1927 års nordiska brandskyddsdag
fick till stånd en brandskyddsavdelning på
byggnadsutställningen. Även på det rent byggnadstekniska brandskyddets
område gick utvecklingen länge i mycket långsam takt.
Ännu för en 15 till 20 år sedan var det omöjligt att finna
en ingenjör eller arkitekt, som kunde skriva något i
föreningens tidskrift om det byggnadstekniska brandskyddet.
Att få till stånd ett statligt brandlaboratorium för prov-
ning och klassificering av byggnadsmaterial och
byggnadskonstruktioner var därför en oerhört viktig uppgift för
Brandskyddsföreningen. Ett sådant har också kommit till
stånd tack vare brandförsäkringsbolagens intresse för
saken; dessa ha nämligen donerat omkring 150 000 kr. för
upprättandet av ett statligt brandlaboratorium och för
utförandet av vissa principiellt betydelsefulla
brandprovningar. Den under ledning av dr-ingenjör Ragnar Schlyter
utförda klassificeringen av byggnadsmaterial och
byggnadskonstruktioner med hänsyn till deras motståndskraft
mot eld har varit en oundgänglig förutsättning för en
riktig tillämpning av de statliga och kommunala
brandskyddsföreskrifterna*. Tyvärr ha arkitekterna ofta visat
väsentligt mindre intresse för byggnadernas motståndskraft mot
eld än för deras estetiska utformning. Det hände t.o.m.
för en 15—20 år sedan, att en ingalunda okänd arkitekt
frågade Statens Provningsanstalt om ej en plåtklädd
trävägg kunde anses som brandsäker konstruktion enligt
byggnadsordningarnas terminologi**.
Med undantag för de byggnadstekniska föreskrifter, som
det senaste världskrigets hot från luften har framtvingat,
saknar Sverige allt fortfarande varje föreskrift om det
byggnadstekniska brandskyddet på den egentliga
landsbygden.
Den kanske mest slående förbättringen av det
byggnadstekniska brandskyddet har skett på storindustrins
byggnader. Under det att en brandsäker industribyggnad för
25 år sedan var en sällsynthet, torde det nu knappast
byggas en större och viktigare industribyggnad annat än i
brandsäker konstruktion. Av utomordentligt stor betydelse
är att de högre och lägre tekniska skolorna införa
obligatorisk brandskyddsundervisning, något som tyvärr ej har
förordats av den senaste kommittén för högre teknisk
undervisning.
Den mest iögonfallande förbättringen på det
brandskyddstekniska området för de senaste 25 åren ha de elektriska
anläggningarna undergått. Tack vare denna lyckliga
utveckling äro brandskador av elektriska orsaker procentuellt
mycket mindre nu än för 25 år sedan. Samtidigt har
givetvis även driftsäkerheten avsevärt ökats.
Industrins brandskador äro särskilt förlustbringande och
Svenska Brandskyddsföreningen har därför ägnat stor del
av sin verksamhet åt industribrandskyddet. Särskilt inom
storindustrin har detta gått ofantligt framåt under de
till-ändalupna 25 åren, icke blott på det byggnadstekniska
området utan även i sin helhet. Till det goda resultatet har
i ej ringa grad bidragit de senaste årens mycket goda
samarbete mellan Industriförbundet, Jernkontoret,
Landsorganisationen, Arbetarnas Bildningsförbund,
Försäkringsanstalterna och Brandskyddsföreningen. Industrins förståelse
för brandskyddets betydelse blev särskilt påfallande efter
det upplysningsmöte, som Jernkontoret år 1936 anordnade
för ledande industrichefer med anledning av den tilltagande
brandskadefrekvensen inom järn- och metallindustrin.
Tidigare hade brandskyddets män och icke minst
försäkringsbolagens brandingenjörer haft svårt att nå många av
industrins maktägande, och de hade därför oftast fått nöja
sig med att "prata brandskydd" med den ingenjör eller
kamrer, som hade hand om brandförsäkringarna. Nu
började de verkställande direktörerna själva att i mycket
högre grad än förr intressera sig för brandskyddsfrågorna.
När det pågående världskrigets annalkande kunde
skönjas, sökte Brandskyddsföreningen bl a. att genom en serie
föredrag inskärpa betydelsen av att brandskyddsarbetet
inriktades på att förhindra en så våldsam uppgång av
brandskadorna, särskilt inom industrin, som ägde rum i samband
* Denna klassificering utgör också en grund, på vilken
Brandskyddsföreningen stöder sin upplysningsverksamhet inom
byggnadstekniska kretsar.
** Kännedom om de lagar och förordningar, som reglera det
byggnadstekniska luftskyddet och därmed även brandskyddet,
borde vara en självklar skyldighet för alla arkitekt- och
byggnadsfirmor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
